tisdag 30 mars 2010

...så hur mycket är jag värd?

ICA tyckte tydligen att en skriftlig ursäkt och 75 spänn i presentcheckar vad var min magsjuka var värd.
Där ser man.

söndag 28 mars 2010

Komma ikapp

Nu ligger jag så där efter igen.
Ni vet, när man inte kan somna för att man ligger och tänker på allt som man borde göra. Eller ha gjort. Eller i alla fall borde planera inför.
Som resan till Åland i maj, eller den där högen med kläder som ska säljas på Tradera, ringa Trygg Hansa om vem som är försäkrad som vad i familjen, veckohandlingen, knytisbidrag till påskfirandet, presenten jag ska beställa från Amazon och... uff! Jag blir alldeles matt av att tänka på det.

Så jag gjorde en lista. Den fick 41 punkter.
I helgen har jag hunnit beta av sex punkter, så i den här takten är jag klar med listan om sex veckor. Vilket inte alls funkar eftersom det mesta borde vara klart redan på fredag.

Jag är jävligt trött på borde.

lördag 27 mars 2010

Lycka

Lycka kan innebära många saker.
Till exempel Luna Lo's bebis, Linda Elaines nytagna körkort, Mammans nya lägenhet, Maria Montazami på TV eller ett paket som dimper ner med en massa moln...

En overall, en body och tre t-shirts. Allt med molntryck.
Man skulle kunna säga att jag är lite besatt av moln.
Man skulle kunna ha väldigt rätt.


onsdag 24 mars 2010

Femhundra om dan, gör kroppen glad!

Sitter och ammar och äter glass med kolasås samtidigt och tänker att de här kalorierna kommer ju inte att sätta sig på låren direkt. Runt 500 kalorier extra tycker baby-förstå-sig-påarna att man får äta per dag vilket borde motsvara ungefär en skål glass. Med kolasås. Och så lite mer kolasås. Och bara liiite till. Och, oj. Där var tuben visst slut.
Bäst att amma lite till.

lördag 20 mars 2010

Lördagsshopping på Bauhaus

Nu har vi handlat ett mini-drivhus och en massa fröer att pyssla med.
Dessutom hade de extrapris på små söta bebisar. Undrar om man kan plantera dem också så de växer sig stora?

fredag 19 mars 2010

Busy busy busy

Imorgon är det babysim igen och jag måste raka benen.
Jag måste ju bibehålla illusionen av mig själv som den perfekta mamman som har tid både för sitt barn och sig själv.
Alltså; rakhyvel fram!

Tänker även passa på att färga håret och boka en klipptid senare i veckan.
Känns som att det är lite läge för en makeover modell vår nu.

torsdag 18 mars 2010

One overall to rule them all.

Under den tidiga hösten när jag fortfarande var tjockmagad så hade jag siktet inställt på en speciell overall. En brun fleeceoverall med vita moln och grönt innertyg i bomull från Lindex. Jag var helt såld på den och hittade så småningom en på Tradera för en hygglig penning.

Men små bebisar är inte små för alltid. Och i januari hade Rufus vuxit ur overallen och sedan dess har jag var på jakt efter en likadan overall, fast två storlekar större såklart.

Och fan, så denna overall har gäckat mig.
Efter daglig bevakning av Tradera i nästan en månad så dyker en overall upp, bara för att budas hem av någon annan (kärring!) fem minuter innan auktionsslut, för en ynka femkrona mer än var jag lagt.
Några dagar senare hittar jag en på Blocket, men den säljaren hör inte ens av sig när jag mejlar.
Sen dyker overallen upp i mina drömmar... Jag skojar inte. Jag är en mycket, mycket sjuk människa som drömmer om overaller till mitt barn. (Undermedvetet, hur kan man tolka detta?)

Men, slutet gott allting gott.
Och även denna historia fick ett solskensslut när jag efter en efterlysning på Familjeliv nu har hittat en ny molnoverall i rätt storlek. Jag skulle inte vilja påstå att jag känner mig som en gladare, lyckligare och mer adekvat moder efter detta hallaballou. Men darn! om jag inte känner mig lite nöjd ändå. Och knäpp.
Och än en gång konstaterar jag: Jag lever ett mycket litet liv just nu.

onsdag 17 mars 2010

Vad är grejen?

En gång följde jag slaviskt en blogg som hette Vad är grejen?. Killen som driver bloggen ifrågasätter varje dag en ny sak eller en person (spikmattor, Laila Bagge, Robert Wells) och jag tänkte ta tillfället i akt att hylla den genom att fråga mig (och er):

Vad är grejen med amningsbehåar?
Varför kan de inte göra snygga amningsbehåar? I glada färger som faktiskt funkar och ger stöd?

Min bål ser ut som en saccosäck. Full med knöliga utbuktningar vilka ändrar form när man sticker in ett välplacerat finger i sidan.
Jag har nu köpt fem (5) olika amningsbehåar. Alla har kostat mellan 129 - 279:- och är inköpta på Lindex och H&M. Inget fancy alltså, men ändå. På en bra dag är jag ungefär lika yppig som min 85-åriga mormor och jag börjar fundera på om jag kommer att få bestående men.

Tankarna går nu mot att krypa till korset och investera i en riktigt dyr i alla fall.
MEN, är de verkligen bättre? Köper jag bara inte en sexhundrakronors saccosäck (en lazyboy haha!) istället för en dito för en fjärdedel av priset?
Tankar på detta tack!

måndag 15 mars 2010

Mental fokus

I dessa tider av sjukdom hemma i lilla familjen är det inte jättelätt att hålla humöret uppe. Efter att själv ha tillfrisknat med bravur insjuknade lillgrabben i en - vad doktorn kallar - eftersläng med feber, hosta och mycket kräks. Just nu är det 5-minutersmatning som gäller. Sen måste vi pausa i en halvtimme och så håller vi på... Om och om igen.

Det är självklart mycket frustrerande för både mig och Rufus och för att orka med har jag satt ihop en liten lista med roliga saker att fokusera på. Lite som ett mantra jag upprepar igen och igen och igen:
  1. Det går över!
  2. Solen lyser ute och jag kan vara ute och promenera i den hur mycket jag vill.
  3. Det börjar bli dags att fixa balkongen inför våren. Härligt påt och pyssel semi-ute.
  4. Tears for Fears dunderhit Everybody want's to rule the world har hamnat på radiostationen Stars playlist och dyker nu upp titt som tätt.
  5. Magsjuka i all sin misär, men så här smal har jag inte varit sen jag var med i Viktväktarna.
Om och om igen...

fredag 12 mars 2010

Att bara skriva det funkar inte...

Hm. Vad var det nu jag skrev i lördags... Låt mig tänka efter. Jo!

Det enda som skulle kunna sakta ner mig är en rejäl magsjuka (ta i trä).

Och gissa vad jag har legat däckad i de senaste tre dagarna? Ja, just det! Att skriva ta i trä funkar uppenbarligen inte. Man måste GÖRA det också. På riktigt.
*knack knack knack*

måndag 8 mars 2010

Måndagsfrågan

Jag funderar på att ta bort vår torka-av-skorna-matta som vi har utanför dörren. Varje gång jag kliver ut i trappuppgången så rastar grannen katten där.


lördag 6 mars 2010

En stark offensiv är det bästa försvaret

Förkylningarna avlöser varandra. Snor, hosta, trötthet har blivit lite av min vardag och varje gång jag blir drabbad så smittar jag Rufus. Han, i sin tur, smittar tillbaka - och så håller vi på i evighet. Armen.

Men idag. Då är jag fan sjuk. På riktigt.
Det finns en gräns även för hur mycket jag pallar att snyta mig och idag var den gränsen tydligen nådd. Jag har knappt stigit ut sängen (i skrivande stund är klockan fem) och Mannen har skött markservicen. Just nu är han ute på dagens andra (!) promenad med lillkorven. Jag har mest sovit. Och ätit glass.

Men. Så helt plötsligt så visar termometern 38,1. Inte på mig, men på Rufus. Lillgrabben har utökat sitt snorande till fullfjädrad feber och jag bestämmer mig snabbt; nu är jag inte sjuk längre. En stark offensiv är det bästa försvaret och jag hoppar raskt in i dusch nummer två för dagen. Tvagar bort den äckliga förkylningen. Slänger på en tvätt. Strippar sängen till förmån för fräscha lakan och städar upp i lägenheten. Att vara sjuk när ens bebis är sjuk är bara löjligt. Det enda som skulle kunna sakta ner mig är en rejäl magsjuka (ta i trä).
Oj, nu kommer de hem.
Nu ska jag laga bebisen.

fredag 5 mars 2010

Lögner en måndag

Min jacka med femårsplan (alldeles för dyra saker får sina egna planer - hur kan man annars rättfärdiga vissa köp?) som nu är inne på sin tredje vinter pajade i dragkedjan - IGEN. Det här är andra gången min svindyra Peak Performancejacka går sönder, och därmed andra gången jag går tillbaka med dem och får den lagad. Gratis såklart. Allt annat vore ju bara stendumt.

När jag var och hämtade jackan i måndags synade expediten mig från topp till tå och utbrister:
- Men vad har du på dig? Den där är väl inte äkta heller? Och pekar på min rosa Peak-jacka i vatten- och vindavstötande tyg med tillhörande fleece under.
- Vaddå den här? Svarar jag och ser extremt skyldig ut. För jackan är köpt på Sidenmarknaden i Peking. Ett ställe som är känt för alla sina märkeskopior. Just denna jacka betalade jag t.ex. 120 spänn för.
- Nej, det tror jag inte. Jag fick den av en kompis som köpte den i Kina. Fortsätter jag. Varför jag ljuger har jag ingen aning om. Hur ser du att den är fejk?
- Märket är helt fel och den där modellen har vi inte haft på flera, flera år fortsätter expediten som tydligen är någon slags expert på Peaks hela sortiment genom tiderna. Man ser sånt...
- Oj, då ska jag hälsa min kompis det. Varför ljuger jag?
- Ja, säger expediten och ser märkbart irriterad ut. Gör du det. Sen fullkomligt schasar hon ut mig ur butiken. Sådana som jag är inte välkomna där och tydligen har jag sårat hennes Peak-patriotiska hjärta djupt.
Skäms på mig!