torsdag 29 oktober 2009

Rufus Gustav Junior

Jappsedusingen.
Så pampigt har vi namngett vår son. Ni känner snarare till honom som Rut-Napoleon. Magen som blev världens sötaste bebis (säger jag helt utan att vara partisk).

Vill ni veta hur det gick till?
Okej. Såhär:

Vattnet gick på tisdag eftermiddag när jag satt med min efterträdare och trixade med lite knepigheter som var både stressande och brådskande. Ett samtal till BB klargjorde att jag skulle vänta två timmar och ringa tillbaka igen. Det gjorde jag. Eftersom vattnet fortfarande gick. Typ. Ah, ni fattar. Eller?
Jag tog en taxi till BB där mannen mötte upp mig och fick genomgå lite tester. Sen var allt igång, och 19 timmar och ett kejsarsnitt senare så hörde vi för första gången lille Rufus skrika.

Högst odramatiskt alltså. Kanske lite jobbigt eftersom jag samma morgon tagit influensasprutan och hade feber. Och så hade vi ju inte packat någon väska (något som Svägerskan fixade åt oss - tack!). Och så var vi båda helt utarbetade och - i alla fall jag - bara längtade till mina två lediga veckor innan Rut-Napoleon skulle komma.
Men allt det där spelade ingen roll när han kom. 3720 g och 52 cm lång.

Pampigt!

10 kommentarer:

  1. Åhhh sååå söt!!!!! LYCKA till er alla tre!! Present kommer.
    Kram Brittis o Chrille

    SvaraRadera
  2. Oh la la la, sicken sötis. Grattis igen!

    SvaraRadera
  3. Å han är så himla fin!

    SvaraRadera
  4. Åh, vilken sötis! Grattis =)

    SvaraRadera
  5. Hurra här med. I kvadrat. :D

    SvaraRadera
  6. grattis! himmelskt söt, vilka kinder 8)

    SvaraRadera
  7. naaaaw va fin han är :-D vi ser fram emot att få träffa er snart! Kram

    SvaraRadera
  8. Han e världens finaste lilla kille, så de så!!!!Kramen från tant sussie

    SvaraRadera

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.