Jag har hunnit slänga igång datorn, kaffebryggaren, radion, öppnat fönstrena och satt mig till rätta vid skrivbordet innan någon annan klivit in genom dörren.
Till detta ska också tilläggas att det här är första veckan efter semestern för samtliga. Första. Den när man är så trött att man aldrig riktigt vaknar.
Och jag är först.
Jag skulle vilja säga att det är för att jag just nu driver en enmanskampanj mot snoozeknappen. Men det är ljug, ljug, ljug (även om jag inte snoozat en enda gång denna vecka och faktiskt gått upp när klockan ringt). Den riktiga anledningen är att 3/4 av mina kläder är undanstoppade i stora kassar eftersom dom inte längre passar och således har jag ett mycket litet utbud av kläder att välja på varje morgon. Det går liksom snabbt när man inte har något val.Än så länge i alla fall. Vi får se hur lång tid det tar innan jag får tuppjuck eller massiv klädångest och inte hittar någonting att bära och inte kan gå till jobbet. För att jag inte har några kläder.
Det är svårt det här.
Ge mig en anledning att baka dessa muffins någon!
