För er som behöver friska upp minnet kan läsa mer om grannarna här...
Grannarna är i farten igen.
Jag tänker självklart på vårt dysfunktionella grannpar. De med katten. De med fjädrarna, moonbootsen, cyklarna och allt det där.
De som bråkar.
Han slår henne. Hon skriker. Ingen ser men alla hör. Vet. Tittar snett på dem i hissen.
Jag tänker aldrig mer dela hiss med den där jävla gubben.
Han slår sin tjej. Punkt.
I lördags slog han henne när hon låg ner i trappen och Mannen klev ut och skrek åt honom;
- Vafan gör du?
Då slutade han och stack. Men Mannen ringde polisen som kom direkt. Så nu har vi inte bara hört. Nu har vi också sett. Och allt är anmält.
Nu är det upp till tjejen. Men tyvärr var gubbjäveln tillbaka kvällen därpå.
Han dök upp på sin gamla HD som han parkerat nedanför balkongerna. Den startar han lite då och då. Varje gång nyckeln vrids om så hoppar jag - som bor på femte våningen - högt. Rufus vaknar. Jag blir allt mer hatiskt för var dag som går.
Han inte bara slår sin tjej.
Han stör.
Han måste bort.