söndag 30 november 2008

Kompisar från förr, volym 2

Är det inte lustigt när man - dagen efter man hittat en gammal vän - träffar en annan klasskompis från samma tid ute på krogen.

Nu blir det fanimej renunion.

lördag 29 november 2008

Universella sanningar

I princip alla spinninginstruktörer jag haft spelar alltid Rammstein som sista jobba-extra-hårt-nu-kom-igen-låt på sina pass.
Varför spinning+Rammstein=sant vet jag inte. Ej heller om alla spinninginstruktörer kan tyska.
Det bara är så.

Kompisar från förr

Vad gör man när man efter 17 år (!) blir addad av sin long lost bästis på Facebook?
Själv gjorde jag några mentala bakåtvolter och skrattde hysteriskt över tangentbordet när jag med darrande hand okejade hennes förfrågan. Score! Jag har letat efter henne med ljus och lykta sedan hon mystiskt och utan förvarning försvann under vårtreminen i åttan. Ja jag vet, värsta såpdramat. Men dessvärre så har hon ett högst vanligt namn och inga efterforskningar bar frukt. Och så nu... 17 år senare. Oh my! Här ska tas igen!

torsdag 27 november 2008

Kvällsbestyr

- Klipptid (yay! äntligen)
- Sälja och frakta bort Benke (bänkdiskmaskinen är såld. cash till tokyo. win-win.)
- MarathonMia kommer och hämtar upp ett gäng flyttkartonger
- Ansöka om Green Card (nån gång måste vi ju flytta till USA)
- Betala räkningar (tråkigt. men, men)
- Städa lägenheten (men vi dammsög ju nyss? nej älskling, det var förr-förra veckan...)

Åh, just det. Äta kanske?

Mariah tar sig ton

Det är lunchtid. Jag står på Lindex och tittar på trikåtoppar till halva priset tillsammans med Kungsholmens samlade fyrtioåringar som letar efter något snajdigt att ta på sig till den kommande julfesten.
Då hör jag det! Det omisskänliga ljudet av ”ooooo-ooooooh aaaaaaaaaaj” från högtalarsystemet. Och jag vet. Nu är det dags. Här kommer Mariah Carey. Håll i hatten. Det är mindre än en månad kvar till jul. Bara att tuta och köra.

Oooooh I don’t want a lot for Christmas, There's just one thing I need, I don't care about the presents, Underneath the Christmas tree...

Jag är så glad att det var just Mariah som tog första jullåten i år. Tänk om det varit Carola. Hugaligen.

Rock paper scissor lizard Spock

Om du var strandad på en öde ö med en tv-skärm och du fick välja en enda serie att titta på resten av ditt liv, vilken serie väljer du då?
Ja just det!
The Big Bang Theory!
Världens kanske bästa och roligaste sitcom. Nördigare än nördigast. Full av knäpp dialog och sociala missförstånd. Allt du behöver för att skratta sådär hjärtligt och spontant.
Säsong ett och två finns bl.a. på PirateBay (ja, jag vet att det är fel att tanka. Men det är ju TV hallå! så du kan ju titta på det på TV om du vill, om du bor i USA d.v.s.).

onsdag 26 november 2008

I ♥ MAMMAN

Jajamensan. Så är det.

Jag menar, vem har alltid ett stort leende på läpparna? Jo, mamman. Vem utbrister högt och helt ärligt till servitören "Åh så vacker!" när hon serveras en vedugnspizza? Mamman. Vem ringer man till om man är lite nere och behöver piggas upp? Jo, mamman. (Hon kommer att tycka exakt så synd om dig som du behöver och sen ordinera glass som medicin - helt i min smak.)

Min mamma är bäst. Ingen protest.

tisdag 25 november 2008

arg, ARG!

Idag har jag varit arg, arg, arg! Helt utan anledning. Aaaaaarg!
Tänkte att det kanske inte var så poppis att gå omkring som ett åskmoln på jobbet och funderade på hur jag ska kanalisera min ilska bäst (träning ikväll redan inbokad).

Lösning: Ringa och skälla på folk! Så idag har jag ringt hyresvärden på jobbet och klagat över kylan (resultat - de kom en hel styrka hit inom 15 minuter och lagade och borrade och fixade), sen ringde jag en kollega på ett annat företag som bara gör bort sig inför kunderna hela tiden och talade honom tillrätta en gång för alla och slutligen ringde jag en leverantör som misskött leveranser och information (resultat - ett gäng gratis toners).
Självklart förtjänade alla att bli skällda på.
Slutet gott allting gott.

Kär man har flera namn

Apropå mitt indiannamn (Sluttande Axeln - eftersom alla handväskor glider av) så kan jag nu meddela att jag kommit på min mans indiannamn: Delande Kudden.
Detta eftersom jag varje morgon vaknar med halva min kudde upptagen av just Mannen.


Jag retar honom för det.
Men egentligen tycker jag det är jättemysigt.

måndag 24 november 2008

Publiken både hjälper och stjälper, och luktar korv.

Förra veckan var jag och Slick på smygpremiären av Twilight. Själva filmen var so-so, men publiken! Åh, publiken! Den gjorde hela upplevelsen. Det var jag, Slick och tvåhundra femtonåringa tjejer. Tänk er det kollektiva dra-efter-andan-för-nu-ska-det-kyssas-för-första-gången-på-vita-duken, obetalbart och öronbedövande! Filmen blev hundra gånger bättre.


Samma händelse - men på ett helt annat sätt hände mig igår då jag, Mannen och våra respektive familjer (min familj var underrepresenterad) var och såg Glada ÄnkanFolkoperan. Föreställningen var jättebra, om än väldigt pretto men publiken... Åh... Förutom en överrepresentation av 60-plussare så var raden bakom vår fylld med - såklart - riktigt gamla människor. Och vad gör riktigt gamla människor? De luktar falukorv. Jajamensan. Falukorv. Har du inte tänkt på det? Efter första aktens imponerande 1:45 kan jag lova att det var det enda du tänkte på. Kort sagt; sällskapet (påtvingat eller ej) spelar roll. Å andra sidan kunde jag ju stanna hemma och hyra DVD-versionen om jag störde mig så jävla mycket. Vilket jag inte gör. Förutom falukorvslukten. Den störde mig enormt. Jag hatar nämligen korv.

torsdag 20 november 2008

Omigod! She’s crazy! She’s finally gone bananas! Gaaaah!

Ni vet de där brevbärarna i USA som för några år sedan bestämde sig för att de var roligare att skjuta dem som de delade ut posten till än att faktiskt ge dem sina brev?
Att ”go postal” kallas det. Det säger bara *SNAP* och så är det något som brister. Det där lilla, hårfina som skiljer dem från vanliga, snälla brevbärare.

Well, det hände mig imorse. Fast översatt till min lilla, lilla närförortsvärld:
Jag stod bara där i badrummet. Morgon. Satte upp håret i en hästsvans. Fick inte till det. Svettades. Måste snart gå till tunnelbanan. Provade igen. Det blev fel. Provade igen. Muttrade lite. Fick upp allt hår. Det såg bajs ut. Gick ut i köket. Klippte av halva tofsen. Gick till jobbet.

Varför, undrar du kanske? Låt mig ta det från början.
När jag nästan var frisk, alltså i söndags, köpte jag hårfärg och tänkte att lite ny färg i håret är precis vad doktorn ordinerar.
*färga färga* Nämen, det här ser ju rött ut?

För att göra en lång historia kort är min utväxt nu färgad, men inte blont utan röd/grå/blont. Jordgubbsblond tror jag är den rätta termen. Resten av håret är inte färgat. Lite stripor kanske. Det ser randigt ut. Smutsblont. Slutligen har jag inte klippt mig sen innan Thailand. Mitt hår är sprött och tråkigt. Där är bakgrunden.

Jag gick naturligtvis till min lokala ICA-butik med hårfägningspaketet i handen och pekade ömsom på det, ömsom på mitt hår. Självklart fick jag pengarna tillbaka. För pengarna köpte jag den blondaste blekningen jag kunde hitta. Problemet är att jag måste vänta med att blondera mig tills det röda lagt sig (eller är jag ute och cyklar?).

Alltså stod jag där imorse. Men hår som en risbuske av färgen röd/grå/blond. Och det sa bara *SNAP*. Sen åkte det av. För om det är någonting som kan driva mig över kanten så är det en dålig hårdag.

onsdag 19 november 2008

På min balkong


Här är den!
Min dekorativa ljuskruka från Ellos med wannabe-enen från blomsterståndet på torget.
Pimp my balkong startar nu.

Magiskt kändisspan

Igår kväll såg jag Joe Labero på Söder. Han är tydligen sin egen roddare, för den gamla stofilen bar sina egna väskor från Joe Labero-mobilen (svart med silvertryck, väldigt Vegas) till puben han skulle uppträda på.

Om jag var Joe skulle jag hyrt en roddare (för han är väl rätt tät? betyder det här att Joe är en snålis?) eller trollat in väskorna. Man är ju inte trollkarl för inget liksom. Eller han. Han är trollkarl. Inte jag. Jag har bara en dålig hårdag.

tisdag 18 november 2008

Tillägg på listan

Folk med innovativa mobilsignaler*! Ah, detta pack av jordens skräp som förpestar livet för oss andra som försöker leva i lugn och ro. Hur kunde jag glömma dessa?

*Värst är föräldrar som spelat in sina barns skratt eller när deras prat á la "Men svaaaara då pappa!". *ryyyys*

måndag 17 november 2008

Jag litar inte på folk som...

... inte gillar smörgåstårta
... inte läser böcker
... lyssnar på Per Gessle och gillar det
... tycker att typsnittet Comic Sans är användbart - och fint!

fredag 14 november 2008

Wooooo-hooooo!

Idag har jag bara ätit glass!

Det gäller att hitta det positiva i allt det här eländet.

torsdag 13 november 2008

På sjukfronten intet nytt

Japp. This is it. Jag är sjuk.
Feber, hals stor som en fotboll (inte på riktigt alltså - men det känns så) och total apati.
Hela världen är liksom... lite luddig i kanterna. Det är både trevligt och oroväckande.

Största problemet just nu är avsaknaden av glass. Jag besökte lokala ICA-butiken igår eftermiddag och hade med mig shoppinglista och allt. På listan stod det glass. Väl hemma packade jag upp ... popcorn. Hur tänkte jag? Eller, tänkte jag alls?

Åh. Nu är jag helt matt av att ha skrivit allt det här. Dags att sova/titta på TV/stirra in i väggen ett tag. Herrå!

onsdag 12 november 2008

Status: halsont och muskelvärk

Jag har ignorerat halsontet nu i några dagar. Tyvärr förvinner inte vissa saker bara för att man ignorerar dem (som Lena moahahahaha!). Dessutom fryser jag. Och har ont i huvudet. Och är inte hungrig. Och muskelvärken... Hugaligen.

Jag inser nu att det var dumt att packa gymväskan imorse innan jag gick hemifrån. Jag inser också hur vuxet det är att inse hur dumt det var. Personlig utveckling kallas det.

tisdag 11 november 2008

Limpmacka

Plötsligt översköljs jag av en brinnande hunger, starkare än tusen solar. Hunger efter Skogaholmslimpa med räkost. Munnen blir torr och det snurrar i huvudet.

Måste. Äta. Limpmacka.

Har ni varit med om det någon gång?

Bloggångest

Jag tror att jag fått en släng bloggångest så här på höstkanten.
Nu har jag skrivit ett par, tre inlägg och sedan raderat dem.
Allt jag skriver just nu blir bajs, så här kommer en fin teckning istället. Teckningen förklarar varför jag inte kan titta åt höger när jag är på jobbet.

måndag 10 november 2008

Smakprov

Och ja! Jag föll till föga igår och gick och köpte mig lite Ben&Jerrys. Cheesecake Brownie. Mmmm.

söndag 9 november 2008

Sug

Jag har märkt att jag bloggar dåligt på helgerna.
Förlåt.
Det är bara det att jag alltid har så mycket att pyssla med.

Som i helgen t.ex. då jag har varit på mässa, träffat vänner, käkat middag, städat, kollat på film, krattat löv och badat. Och så pluggat.
Jag tror jag missat att berätta det, men jag pluggar en distanskurs i Grafisk Design vid sidan om jobbet. Det tar sjuuukt mycket tid, men är också sjuuukt roligt. Och krävande. Så här sitter jag nu, en söndagkväll och gör en snygg produktpärm till ett fiktivt glassföretag. Åh herre min skapare så glassugen jag är! Nästa uppgift hoppas jag handlar om gödsel eller nåt, för min figur har inte råd med att sukta efter glass så här mycket... Ännu har jag inte gett efter. Men det är så här nära *håller tummen och pekfingret väldans nära varandra* att jag går ner till affären och tjackar B&J.

fredag 7 november 2008

Lite pick-me-up

Mörk höst, kyla och otrivsamma kollegor = dags för en pick-me-up!
Så igår efter jobbet drog jag och några vänner/kollegor till Bullie Bar på Hornsgatan (Stockholm) där Tiny Comedy huserar varannan torsdag. Väl där drack vi billigt rödvin (45 spänn anyone?) och kissade på oss av skratt. Nästan i alla fall. Det blev en oerhört trevlig kväll som piggade upp mig markant, även om ståupparna varierade väldigt mycket i kvalité. Rekommenderas!

torsdag 6 november 2008

*morr*

Min kollega, den kvinnliga - äsch! låt oss kalla henne för Lena i framtiden för enkelhetens skull. (För det är exakt vad hon heter.) Lena i alla fall, driver mig till vansinne. Var dag. Hela dagen. Non-stop. Riktigt suger all energi ur mig. Från det att hon gör entré på morgonen (alltid med en djup suck när hon öppnar dörren) tills det att hon packar ihop sina saker för dagen (sakta, under klagan över vad hon nu kan komma på att klaga på). När jag och mina andra kollegor går till tunnelbanan måste vi alltid ventilera Lena i minst en kvart för att kunna släppa dagen ordentligt. Och vet ni? Från att ha varit hanterbart och genererat lite lite smålustiga historier att underhålla med så har det nu eskalerat till en helt hopplös och ohanterbar situation.

Jag kan inte riktigt förklara vad det är som gör det så svårt. Men tänk dig att jobba med en kvinna i 40-årsåldern som mentalt ligger på en tonårings nivå, med en fruktansvärd osäkerhet och ett bekräftelsebehov som inte är av denna världen. Tänk dig att denna person ständigt ska ha koll på vad alla gör, går från skrivbord till skrivbord och pratar om sitt liv. T.ex. hur tjock hon är, eller hur hennes barn inte respekterar henne. Saker som inte bara stör arbetsron, utan även är djupt störande. Och irrelevant.

Hon sitter alltid vid sitt skrivbord och söker ögonkontakt med folk i lokalen (vi har ett öppet kontorslandskap). När hon får kontakt börjar hon prata. Ibland får hon inte kontakt med någon och kan då börja sucka extremt högt eller knäppa med fingrarna eller bara börja prata om något och hoppas på att någon ska titta upp... Ja. Och så fortsätter det. Dag efter dag. Timme efter timme. Minut efter minut. Osv.

Enda räddningen är när hon är sjuk. Vilket snittar på ungefär en gång i veckan. Mycket. Javisst. Men åååh så vi helgar dessa dagar på kontoret.

Så. Nu har jag fått ut mig lite. Det var skönt. Tack för att ni lyssnade.

onsdag 5 november 2008

Jag och mina fuktiga överarmar

Min vita val här i livet är att lyckas bli svettig på överarmarna under ett träningspass.
En gång var jag nästan där. Men det var när jag klättrade i Kinesiska Muren. Alltså inget jag gör ofta.
Men så idag... idag! Jag och MarathonMia bestämde oss för att prova SATS lunchpass Muskel som jag tidigare ratat bara p.g.a. namnet. Larvigt kanske. Men man döper inte ett pass Muskel och tror att man ska bli uppfattad som seriös? * Inte i min värld i alla fall.
Hur som helst. Ack så fel jag hade! Muskel var det bästa jag tränat på denna sidan semestern och det inte bara för att passet var så varierat (både kondition och styrka), eller för att jag tog i så jag nästan mådde illa. Jag blev fuktig på överarmarna också. Jag. Fuktig. På överarmarna. Seger!
Frågan är om jag kommer att kunna gå imorgon. Jag är tveksam. Just nu är det till och med jobbigt att använda tangentbordet. Men det är värt det. Såååå värt det!
(Och nej, det är inte jag på bilden. Eller vänta - vi kanske kan låtsas det? Bara idag?)
*Ser nu att SATS har passen Puhh! och Tjohoo! Vart är världen på väg?

En episk händelse

Ja, jag pratar om presidentvalet. Efter att ha laddat med kaffe, marzipan och popcorn så somnade jag lagom till att första valvakan startade. Men den var säkert jättespännande. Och episk.

tisdag 4 november 2008

Dags att vara otrogen?

Jag är världens monogamaste person när det gäller två saker; mitt förhållande och mina böcker. En kille och en bok. Så ser det ut och så ska det vara.

Problemet är nu att jag är lite småsugen på att bryta monogamin... Och parallelläsa två böcker. Jag har provat tidigare med enklare smånoveller och Klintbergare - vilket har funkat bra, men jag har aldrig testat två romaner samtidigt. Varför jag ens tänker tanken att parallelläsa är för att jag är så sjukt sugen på denna månads Bordellbok; Blonde av Joyce Carol Oates att jag inte kan koncentrera mig på den nuvarande. Och jag vägrar att sluta läsa en bok till förmån för en annan (om den inte suger). Frågan är nu: får jag ut maximalt av böckerna om jag parallelläser? Eller blir läsupplevelsen lite halvdan?
Hur gör ni?

måndag 3 november 2008

Ding-dong! Dagens i-landsproblem.


Vet ni hur svårt det är att hitta ett hotell i Tokyo som passar både lägesmässigt och prismässigt?
Hilfe.

Min gåbortpresent of choice


Ett klassiskt gurk/godisträd lämnar inget öga torrt.
Men den kräver också rätt mottagare för att kunna uppskattas. Svägerskan som hade födelsedagsfest fick emotta denna eminenta retropärla från (och av) undertecknad.
Kanske världens bästa gåbortpresent?