fredag 29 februari 2008

Påfyllning på karmakontot och arga grannar

I veckan körde jag mormor till Willys för att storhandla. Mormor är rolig. Det är kul att se henne gå loss på äggen och kolla varje kartong (som i Clerks - love it) för att slutligen säga "Nä, de är för små. Jag köper dem hemma på Närlivs istället." Och bestämt trampa vidare till müslin.
Dessutom känns det lite som man plussar på sitt karmakonto när man kör sin mormor till affären.

Väl hemma hos mormor bär jag upp alla kassarna (mer plus) och möts av mormors granndörr som fullkomligt skriker åt mig:


"Ja, jag vet inte vem som bor där" säger mormor när jag brister ut i gapskratt. Ty personen som bor där har tydligen brunnit hårt. En skylt räcker tydligen inte. Nej, här går vi gladeligen loss på papperstejpen för att visa exakt hur sura vi är. Kanske något att ta efter?Fast jag skulle aldrig använda papperstejp. Det är för amatörer. Riktiga människor använder gaffa.

Nu ska jag gå hem. Herr!

Hardcore röjning

Eftersom jag kände mig i rensningstagen så tog jag mig en närmare titt på bokhyllan hemma igår. En timme senare hade jag fyllt en stor flyttkartong med pocketböcker. En (1) kartong! Bara sådär.
Dessa ska nu skänkas till en vårbasar så att kidsen får åka och klappa djur i park. Men innan dess - fritt fram att ta vilka böcker ni vill. Jag har... allt.

torsdag 28 februari 2008

Morgonfajt

Imorse när klockan ringde sa min inre onda röst: Skit i den! Du förtjänar att sova! Alla tuffa försover sig!
I det här läget brukar jag förlita mig på min inre goda röst. Den brukar oftast roundkicka onda rösten i magen och resolut få mig att hoppa upp ur sängen. Men imorse tror jag att goda rösten var sur eller nåt, för den sa: Det är lördag. Sov vidare!
Värsta lurot!
För jag somnade ju om. Goda rösten kan man lita på - trodde jag. Well, no more!
Som tur var ringde mitt mobilalarm och jag försov mig inte. Men tänk om den inte ringt?

Betyder det här att jag är oberäknlig och inte känner mig själv så bra som jag trodde?

onsdag 27 februari 2008

Relax & Recovery

Ikväll ska jag och Bästis röja klädgarderob tills ankelsockorna sprutar genom näsan. Det är också mycket möjligt att vi får pizza.

Jag ser fram emot att åka hem till henne efter jobbet och bara hänga lite. R&R liksom och sitta i hennes soffa och skrika släng! wow! åh! halleluja! osv. när Bästis förtvivlat håller upp sina tröjor och blusar. Jag tänker vara hård men rättvis och låtsas att jag faktiskt vet vad jag snackar om. För det är jag jävligt bra på.
Låtsas övertygande alltså.
Jag lovar.

Det svennigaste jag vet

Potatisgratäng. Ja, så är det.

tisdag 26 februari 2008

Livet går sin gilla gång

Idag har det varit en typisk slips-tisdag. Grå och jävlig.

Enda roliga är att jag igår lade vantarna på min farfars avlagda slipssamling som min syrra fått och därmed stoltserar med en sjukt skön svart/röd/vit-mönstrad 70-talsslirre. Det tråkiga är att ingen kommenterat den och jag gått och stuckit slipsen i ansiktet på mina kollegor och sagt "den är äkta, hallå". Men ingen har liksom nappat på det. Tråkiga kollegor.

Jag har i alla fall fem tisdagar slipssäkrade.
Det - mina vänner - kallas framförhållning.

måndag 25 februari 2008

Sociala helger

Nu har jag räknat ut att jag träffat (fysiskt) 31% av hela min bekantskapskrets i helgen. Jag har även kommunicerat (telefon, SMS, MSN) med 20% ÖVER de 31% jag träffat*.

Det betyder att jag har varit mycket social denna helg.

Det betyder också att jag kan stänga in mig hemma en tid framöver och ”glömma bort” att svara i telefon. Kanske skaffa en ny hobby. Kanske bara stirra in i väggen. Kanske få mer tid till sådana här onödiga uträkningar. The sky is the limit.

*100% = hela min telefonbok minus arbetskollegorna.

fredag 22 februari 2008

Die already!


Igår när jag satt på tunnelbanan hem råkade jag sätta mig bredvid en utdöende typ av människa. Nämligen en sån som tycker att det är helt okej att prova ut mobiltelefonsignaler på offentlig plats. Och det gjorde han. ”Plinge-ling”, ”pliiiiiing”, ”ring-ring-ring”. Han provade sig igenom Nokias hela signalbibliotek med ett koncentrerat leende på läpparna. Uppenbarligen var det här rätt stort för honom.

Men vafan, vem gör sånt? Längre?

När man införskaffar en ny mobiltelefon så står man inför två val:
1) Resa iväg till en mörk och avskild stuga i exempelvis Värmland där man under en filt provar ut en ny mobilsignal. Med ljudet av.
2) Man använder sig av den förinställda mobilsignalen och lever med det.
Men inte fan provar man signaler på tunnelbanan. Tur att den sortens människor (patrask?) är utdöende. Annars hade jag hoppat från en bro för länge sedan. Eller nåt.

onsdag 20 februari 2008

Pankogramuppdatering

Tänkte att det kanske var nyfikna människor därute.
Inget har ändrats - jag är fortfarande pank.
Pankogramet stämmer inte ens. Eftersom blogspot inte fungerat på hela dagen så har jag hunnit handla mer. Det borde visa 140:-. Men så är det ju inte såååå himla lång tid kvar till lön nu.

tisdag 19 februari 2008

Någon hatar mig uppenbarligen

Jag är så jävla arg, ledsen och besviken just nu. Så in i dängen olycklig liksom.
Varför?
För att de har skjutit upp inlyttningen i vår nya, fina lägenhet. I tre jävla månader. Nytt inflyttningsdatum 1 september. Inte tidigare. Suck och jävla dubbelsucksjävel.

Jag har suttit hela morgonen och intalat mig att det säkert ska bli bra. Men jag sket högaktiningsfullt i slips idag. Min sorg står liksom över tisdagsslipsen. Dessutom har ingen sett att jag färgat håret. Det är med andra ord rätt synd om mig.
Inte ens Natacha Peyres blogg kunde pigga upp mig idag. Den får mig annars alltid att le.

måndag 18 februari 2008

Säsongssnygg

Jag är säsongssnygg. Eller i alla fall säsongssöt.
Det betyder att när jag får lite färg på kroppen och värme i blicken så tycker jag mer om mig själv. Och då inbillar jag mig att resten av världen gör det också.

Vinterhalvåret är jag inte den hetaste tändstickan i asken liksom.
Men nu är jag så urbota trött på att se ut som en degig, glåmig, stripig svenne. Nu jäklar kommer våren, nej försommaren. I alla fall i min bok. Fröken kreditkort (mitt kreditkort är fortfarande en fröken – oansvarig och dan, medan mitt VISA-kort är förståndiga frun) har köpt både solkort och hårfärg idag. Trots att pankogramet visa 300:- på kontot. Med det bryr sig inte fröken kreditkort om. Hon tänker bara på sig själv och hur hon nog ska måla sina naglar med det där persikofärgade nagellacket. Frun tänker bara på att laga lasgane, för alla ingredienser finns hemma och det blir matlådor för hela veckan. De är roliga de där två.

Ernst - också säsongsbunden.

Skräckfilmsmaraton

Ända sen jag och BargainBitch möttes (på ett ridläger vid 7-års ålder) så har vi alltid delat en fascination för skräckfilmer. Redan i åldern nästan-gamla-nog-att-hyra-film så började vi på helgerna sova över hos varandra och se en massa läskiga filmer. Det här har fortsatt och numera ses vi några gånger om året – två? – för att se just skräckisar.

I lördags var det dags igen.

Upplägget är enkelt:
Gå till en välsorterad videobutik.
Välj ut ett antal titlar som faller dig i smaken (gärna lite olika skräckisar, typ rysare, splatter, övernaturligt etc).
Gå och köp ohemula mängder med snacks och godis.
Sätt igång och titta.

Vi hyrde fyra filmer. The Breed, Silent Hill, Cube Zero och en fjärde som jag inte kommer ihåg namnet på (bra betyg?). Sen körde vi non-stop i åtta timmar. Efter åtta timmar är även den mest hårdhudade skräckfilmsfantasten lite skakig. Mardrömmar? Check…

Mitt filmtips till dig som känner dig sugen på skräckisar är Silent Hill. Den var så sjukt läskig att klockorna stannade. Så sjuuuuuuuukt läskig. Uj, nu fick jag gåshud på kroppen. Igen. Har någon en kudde jag kan gömma mig bakom?

fredag 15 februari 2008

Tävling?

Tänk så kul det vore om jag, apropå TMLT (T-shirt Med Lustigt Tryck) utlyste en tävling i bloggen där läsarna fick skicka in bilder på sina fulaste TMLT och jag fick vara enväldig domare och dra en vinnare som jag sedan publicerade i bloggen och vinnaren fick äran och en av mina avlagda t-shirts?!

Så tänkte jag när jag gick på matjakt i solen på lunchen. Jag säger då det - jag är så ovan vid solen att jag blir lite knäpp i huvudet. Idén är genomförbar, visst. Men jag är varken Engla eller Schulmanbrorsa. Stackars, stackars mig!*

*Obs, ironi.

För mycket av det goda

Alltså. Jag vill bara klargöra en sak.
Alla Hjärtans Dag är en överskattad bluff.

Jag firade bara för att om man har haft två 30-årsfiranden och dessutom gift sig så finns det en ansenlig mängd skumpa (läs: fler än 10 flaskor) i hemmet. Och man tar varje chans som finns att dricka upp den.
Dessutom så kan man garanterat räkna med en ostörd kväll i hemmet; inte en jävel vågar ringa hem till en på hjärtedagen.

Men som sagt; överskattad bluff.

torsdag 14 februari 2008

Guds svar? Eller är jag schizo?

Idag fick jag mejl. Av mig själv.

Jag ville att jag skulle köpa billig viagra, zanax och valuim. Jag svarade inte, men såg efter lunch att jag hade gjort det. Det kom nämligen ett likadant mejl, fast med RE: innan.


Nu är frågan; gjorde jag det här själv? Var det kanske jag i en alternativ dimension som läckte digitalt? Eller har jag utvecklat en extra personlighet? Kanske en Mini Duktig? Eller (och det är det här jag satsar mina pengar på) så har Gud bestämt sig för att straffa mig för att jag ber honom om så obetydliga saker - och dessutom via mejl. Han är nog rädd för att folk ska få tag på hans adress och spamma honom.

I Heart You

Ååååh! Jag önskar att jag hade en modeblogg med dagens outfit och sånt... Då skulle jag stolt sporta min rosa "I Heart Mannen"t-shirt (i I Heart NY-stil) som jag har på mig idag. En egen sorts TMLT. Fett yao!


onsdag 13 februari 2008

Gud? Hör du mig?

Idag tröttnade jag på att ingen uppdaterar vårt sälj-/databassystem. Eftersom jag inte kan göra det själv (shocker! jag kan inte allt!) är jag så där hopplöst beroende av att någon annan fixar. Jag hatar sånt. Och systemet behöver verkligen uppdateras.
Jag har legat på ett par veckor nu och typ blivit lovad att det ska fixas. Men så fick jag alltså nog och skickade följande mejl:

Från: Lilla Duktig [mailto:lilladuktig@gmail.com]
Skickat: den 13 februari 2008 09:51
Till: 'gud@foretaget.se'
Ämne: Uppdatering av Systemet
Prioritet: Hög

Hej Gud.
Jag behöver kunna exportera ref.ex-listor från Systemet till semikolonseparerade Excellistor.
Tror du att du kan fixa det?
Mvh
Lilla Dukitg

Nu är det bara att vänta och se!

tisdag 12 februari 2008

måndag 11 februari 2008

Hallå gamla vänner!

Jag var på en urkul fest i lördags och stötte under kvällen på en tjej (i min ålder) i köket. Under de få minuter vi konverserade lyckades hon få in orden strula (oförlovandes och/eller onyktert hångel) och kröka (festa hårt, gärna på folköl) i samtalet. Beundransvärt tycker jag. Själv slutade jag använda de orden när jag... hm... skaffade egen lägenhet?

Hur som helst så var det som att säga hej till några gamla kompisar och genast började jag tänka på uttryck som slumpen (som i "får jag slumpen" = sista på ciggaretten) och boppla (frisyr där man gör en dubbelvikt tofs mitt på huvudet som studsade, var modern runt -92 tror jag).
Sen tog inspirationen slut och jag kände mig bara trött och gammal.

fredag 8 februari 2008

Va sa du att du skulle göra sa du?

- Nä, jag kan inte följa med och ta en öl efter jobbet. Jag har tvättstugan. Och dessutom är jag pank...
- Oj. Vilket spännande liv du verkar leva.

För att folk inte ska fresta mig att tänka "äsch, jag tar kreditkortet" så har jag skapat mig en sk. Pankograf som talar om för betraktaren exakt hur lite pengar jag har kvar på mitt konto samt hur lång tid det är kvar till lön. Pankografen sitter på min skrivbordslampa på kontoret.
Jag ser pankografen lite som ett konstant påminnelse om att det inte är tufft att vara pank och att jag ska skylla mig själv jävligt mycket. Så här ser den ut:

Dessutom behöver jag tvätta. Väldigt mycket. Och tvätta är på många sätt gratis (om man storhandlat tvättmedel innan).

torsdag 7 februari 2008

Bordellen*

Vet ni? Jag är med i en bokklubb. En sån där när man träffas typ en gång i månaden, äter och diskuterar en bok som alla läst (och sen väljer en ny**).
Ikväll var vi hemma hos mig och det var suuuuuupertrevligt, trots att alla utom jag tyckte Doris Lessing var dålig. Jag gillar Doris. Hon är skön.

Med i klubben (vi är runt tio totalt) så har vi två gravidisar. Båda ska ha nu i vår och vad som slog mig är att om jag skulle bli på burken skulle jag hänvisa till den som "Mini Duktig" (nej Mamman - jag sa OM). Det tyckte jag var lustigt. Men så har jag också hällt i mig tre glas vin.


* Bokklubben heter så.
** Vi kör fantasy denna gång. Neil Gaiman. Kungen. Yey.

Pank

Jag är visst pank igen. London knäckte min ekonomi på fyra dagar. Dumma London.

Jag kanske borde skylla mig själv. Jag kom ju hem med en överfull väska* och lär inte behöva shoppa på ett tag igen. Men kom igen! 829:- på kontot och det är den 7:e.

Alla som vill bjucka på middag kan skriva upp sig gästboken.
Jag gillar inte korv, lakrits eller kapris.
Tack tack.


* 3 skjortor, 1 sminkväska, 2 handväskor, 2 par sommarskor, 1 skinnjacka (fejk), 17 par stumpor (olika färger och former), 2 par toffelstrumpor, 3 par trosor, 6 böcker, 11 par örhängen, 1 kofta, 3 tröjor, 1 t-shirt (David & Goliath – bästa märket ever!), 1 väst, te, lemon curd, Nintendokalender (till Mannen) + en massa andra presenter

tisdag 5 februari 2008

*suck*

Idag funkade inte Blogspot på jobbet. Jag var tvungen att jobba hela dagen.

måndag 4 februari 2008

Gissa vad jag inte ska göra ikväll kl. 21.00?

Jag ska inte kolla på Mel Gibson-rullen Signs på Kanal9.
Signs ligger nämligen på topp 5 sämsta filmerna genom tiderna (tillsammans med bl.a. AI). Enligt min lista alltså.
Om det är någon som har något att invända så gör det nu. Eller håll käften.

London baby!

Sådär. Nu har jag varit i London i fyra dagar med Mamman och Syster.
Det var sjuuukt kul: vi shoppade, promenerade, fikade, var på teater och åt en massa god mat. Enda molnet på himlen (det var förresten vår där) var stället vi bodde på – Backpackers Inn. Bo aldrig där.
Lova.
Säg det!
Säg ”jag svär”.
Jävla bajsställe.
Mögel runt fönstret (som inte gick att öppna), knöliga våningssängar, dammiga heltäckningsmattor och som grädden på moset har jag ett gäng oidentiferbara bett på kroppen. Bl.a. ett på kinden som alla tror är en finne och inte vågar påtala, vilket resulterar i att alla tittar till höger om mig hela tiden...

Nu ska jag skriva arga kommentarer om Backpackers Inn på alla sajter jag kan hitta.
Herrå!