Satt just och läste min kusins blogg.
Förut tjuvläste jag den, men nu när hon är på smällen så är jag tvungen att ge mig till känna och kommentera. För det är ju så mycket jag vill berätta för henne! Om hur underbart det är. Och fantastiskt. Och kul. Hur det förändrar ens liv. Och om hur mycket hon kommer att kissa.
Men, det är lätt att försköna graviditeten. Och även om jag själv mådde oförskämt bra i nio månader så finns det ett par saker som var jävligt jobbiga:
1) Kissandet. Det började med en extra gång varje natt och urartade till tre-fyra. Dessutom var jag tvungen att planera mina resor till och från jobbet så att de inte tog för lång tid:
- Okej, jag hinner med 15 minuter på H&M innan tunnelbanan som går 17.35. Då är jag hemma en timme efter senaste toabesöket och borde inte kissa på mig på vägen.
Nåde mig om det var stopp i tunnelbanan.
Det positiva med detta är att jag vet var Stockholms alla offentliga toaletter finns. Och hur mycket de kostar. Min plånbok var ständigt tung av fem- och tiokronor för just detta ändamål.
2) Ont i ryggen. I mitt fall hade jag bara ont ett par veckor på slutet. Men gawd! en sån förlamande värk! Jag kunde inte sitta, ligga eller stå. Enda sättet att göra det bra var att promenera (men inte för långt bort utifall jag skulle bli kissnödig) eller ligga på soffan med en massa kuddar bakom ryggen och äta praliner. Punkt.
3) Magen. Larvigt men sant. Som evig magsoverska så var den växande bulan ett stort problem. Jag sov extremt dåligt. Att ligga på stranden och läsa var också jobbigt (i-landsproblem?) eftersom jag fick kramp i händerna av att hålla upp boken. Och ligga på sidan på stranden i bikini? Nej. Vissa saker gör man bara inte.
På slutet var jag så trött på att inte kunna ligga på magen att jag tog till vad som helst.
MarathonMia gav mig en badring som jag kunde placera magen i om jag ville ligga på rygg, men jag hittade på ett ännu smartare sätt...
Hur som helst. Nio månader går väldigt fort. Sen glömmer man bort det jobbiga och får gosa bebis hela dagarna. Sweet!