fredag 27 april 2007

Tvångstankar del 2

Varje gång jag går på toa och det finns en dusch eller badkar i rummet med ett fördraget draperi så måste jag glänta på det. Spelar ingen roll om jag går på toa hemma för femtielfte gången i rad - jag måste kolla om det står någon bakom det. Kan lösningen vara att köpa ett genomskinligt duschdraperi? Eller ska jag kanske uppsöka någon och prata om min...hm...situation?

onsdag 25 april 2007

Bargain Bitch goes pausa.se!

Min goda vän Bargain Bitch har inte bara flyttat sin ypperliga modeblogg utan ävan börjat skriva för pausa.se - ett nytt community för kvinnor!
Jag är såååå stolt över henne!

Nu är det bara att nästla sig in bakvägen för att också få börja skriva. Men...hm...vad ska bli mitt specialområde? Kanske kan jag göra en exposé i ansiktskrämer (lagom girlie), vältra mig i 30-årskrisande (tilltalar en mognare publik) eller skriva topplistor med fula frisyrer på TV3 (lättsamt och lockar till skratt)?
Pulitzerpriset nästa!

Ps. Helst av allt vill jag skriva om böcker. Jag gillar böcker. Böcker är bra. Hör ni mig där ute? Ho-hoooooo!

Tvångstankar del 1

Varje gång jag ser ett bantningsprogram, typ Du är vad du äter så bir jag sjuuukt sugen på popcorn och måste springa iväg om slänga in en påse popcorn i micron.





Är jag sjuk?
Vad säger det om mig?

Är det min kropp som försöker säga mig något.
Jag kanske borde sluta se på TV?
Hjälp.

söndag 22 april 2007

Skräckfilmsfrossa

Igår hade jag och Bargain Bitch en av våra ökända skräckfilmskvällar. Vi är båda suckers för läskiga fimer och varje ursäkt att sitta och pipa bakom en kudde på bästa ta-hand-om-mig-jag-är-en-liten-tjej-manér och få äta obegrändat med sipsi (chips) är bara en bonus. Och gissa om vi pep igår? Och skällde! "Nej, gå inte in i det där huset tjejen! Det sitter polistejp runt huset och just den där garderoben - ja, den ja - är ju för fasiken igenbommad. AV EN ANLEDNING! Gå inte in då! Hallå! Men... *suck* Ja, ja. Skyll dig själv om du kommer bli för evigt förföljd av en galen, japansk vålnad med konstiga ögon och en knyckande nacke. Glöm inte att jag varnade dig!" Osv. Människor i skräckisar är alltid så osmarta.

Vi såg Pulse, som inte bara är läskig utan också är så där domedagsaktig - som jag hatar. Jag drömde inte mindre är två mardrömmar i natt bara av den. Det gör jag alltid av domedagsfilmer. Världarnas Krig var det likadant med. Jag mådde fysiskt illa i flera dagar efter att ha småtittat/löst korsord/hämtat vatten/småtittat/gömt mig bakom en kudde under filmen. Plus att den var lååång. Det är inte riktiga skräckisar. Som t.ex. film nummer två och treigår; Wilderness och The Grudge 2. Under den sista filmen var vi rejält luttrade. Jag hade inte ens en kudde framför ansiktet.
Sen tog jag en taxi hem. Aldrig att jag åker kommunalt efter tre skräckisar. Jag vet minsann vad som gömmer sig i skogen (Wilderness lärde mig det). Idag har jag bara kollat på lättsam TV. Som Martha Stewart. Henne kan man lita på. Inga lämlästade kroppar, vålnader som går igen eller jag-suger-ut-din-själ-spöken. Möjligtvis fula träpaneler på hennes köksskåp. Men det kan jag leva med.

torsdag 19 april 2007

Skvätt-skvätt

Varför varför varför envisas jag alltid med att äta grapefrukt framför datorn?
Hela mitt tangentbord och fiffiga skrivbordsunderlägg är alldeles prickiga och kladdiga av grapeskvätt. Jag kanske borde äta bananer istället. Synd bara att det är så gott med grape.

onsdag 18 april 2007

Dålig lårdag

Ibland har man dåliga hårdagar. Då kan man tvätta, kamma och kladda med håret i flera timmar utan att håret vill sig.
Idag har jag en helt okej hårdag (tofs). Istället har jag en dålig lårdag:

Lilla Duktig: Jag är tjock igen.
Tågmuppen*: Neje, du har aldrig varit tjock. I alla fall inte när jag sett dig.
Lilla Duktig: Mina jeans stramar. Så jag var och hetstränade spinning igår. Jag fick nästan kramp. Och sen åt jag var noga med att äta 50% mat och 50% rivna morötter till middag.
Tågmuppen: Du kan ju inte basera dina vanföreställningar på dina töntiga jeans.
Lilla Duktig: Jo.
Lilla Duktig: Jag är ju tjej.


Det är traumatiserande att stå framför garderoben på morgonen och inte hitta ett enda par byxor som passar. I 15 minuter. Ni vet vad jag menar. Förr om åren hade jag alltid ett par nödjeans som inte var världens snyggaste, men så in i boden sköna att jag inte brydde mig. De är kasserade nu (man kan bara laga ett par jeans så många gånger utan sytalang) och jag är för evigt dömd att vandra i långbyxans förvirrade snårskog.

* Det är skitkul att hitta på namn på sina vänner utan att röja deras identitet alltför mycket.

tisdag 17 april 2007

Konspiration

Vi har inget vatten i våra toaletter på jobbet. Sen igår!
Min teori är att chefen testar hur uthållig personalstyrkan är.
”Hmmmm” myser hon och kramar sina händer i bästa Farbror Barbro-stil. ”Nu har de gått fyra timmar utan toalettbesök och hittills har vatten- och kaffekonsumtionen minskat med 56%. Jag kommer att bli rik, rik, rik! Moaaaaahahahaaaaaaaaa!”


Hur som helst så borde någon komma och göra något åt det här snart. Just nu sitter jag mest och håller mig för att kunna besöka ICAs kundtoa på lunchen. Obekväm arbetstid? Bara förnamnet. Och jag tänker fanimej ta ett kvitto på de fem kronor det kostar att kissa och lämna in som utgift. Så det så. Försök bara stoppa mig!

måndag 16 april 2007

- Du får gärna pussa på mig - när det är reklampaus.

Citat Pojkvännen. Måndag kväll 22.06.

Jaha. Då går väl jag flossar tänderna då.

Gaaaaaaaaaah! Jag är för ung för att dö!

Mmmmm, tänker ni nog. Den där tjejen lever verkligen på kanten. Tänk så mycket farligt hon utsätts för varje dag. Och det är så. Död, ondska och förfall förföljer mig. Som nu till exempel:
Årets första geting (geting? sa jag geting? det var fanimej en tax med vingar) gjorde entré på mitt skrivbord imorse. Jag hatar getingar. Man kan dö av dem. Det, plus att de är jäkligt obehagliga djur (djur? odjur snarare) att ha och göra med.

När jag förtvivlat sprungit runt i kontorslandskapet med armarna fäktandes i luften och skrikit saker som "Jag är för ung för att dö!", "Rädda mig någon!" och "Det är nu man önskar att man hade en tidning!" (ni som vet fattar ironin) och klängt på diverse mer eller mindre manliga kollegor i hopp om att de skulle göra något åt situationen så tröttnade en och tog kål på åbäket. Hurra!!! Jag blev så glad att jag nästan erbjöd mig att bjuda på glass laget runt. Sen kom jag på att jag inte gillar mina arbetskollegor. Så jag var tyst. Och getingen var tyst. För den var död. Och jag kan spara mina pengar att köpa glass till mig själv istället.
Oh, så osympatisk jag är idag!

fredag 13 april 2007

Urrrk!

Vet ni vad jag hatar? Folk som snyter sig i luften. Typ springmänniskor eller cykelmänniskor eller bara fulla Hammarbyare som tagit sikte på skogsdungen utanför huset och som plötsligt kommer på att de visst var snoriga.

Hat. Hatare. Hatast.

Veckans nära-dödenupplevelse

Igår var jag hos tandläkaren.
Min Tandis är liten, fyrkantig och grå. Hon säger aldrig något och är hårdhänt som få. Hon verkar också tro att min mun är dubbelt så stor som den faktiskt är. Vilket den inte är. Men försök säga det till henne när man ligger där med sjuhundrafyrtioelva instrument i munnen.
Det är Pojkvännens Tandis från början. Han har iofs aldrig hål. Han säger att det är för att han snusar. För att snus är basiskt och … gääääsp… Det var säkert intressant men jag glömde visst lyssna.
Igår var jag där för att laga ett hål. Såhär gick det till (typ):

Jag lägger mig till rätta i den jättestora elektriska stolen. Blickar upp mot Tandis och säger tyst och lugnt:
- Jag kanske kommer att dö.
Hon tittar ner på mig mellan munskydd och förstoringsglasögon och säger:

- Hmprff. Sen kurrar hennes mage. Hm. Tandis har nog inte fått sin lunch än. Bäst att inte utmana ödet.

*borr borr*
*kurr kurr*

När det gör så ont att jag tror att jag faktiskt ska avlida, eller i alla fall svimma så hör jag någonstans bakom borrandet och hamrandet ”Everything will be ok. Everything will be ok.” Sebastian sjunger till mig, bara mig på Tandisradion P4.
Oh! Ja! Tänker jag. Det kommer att bli bra. Sebastian skulle aldrig ljuga för mig. Härda ut nu bara tjejen!

*kurr kurr*

- Sådärja, säger Tandis. Och jag vet att hon egentligen menar Sådärja, nu är vi klara. Och se – du dog inte. Tramsmaja.
- Kurr, säger hennes mage.
- Puuuuh, andas jag ut. Först nu ser jag att Tandis snusar.

När jag går därifrån så tänker jag att jag kanske också skulle börja snusa. Om det inte var för att det är så satans äckligt. Jag provade snus en gång i min ungdom och spydde (nästan). Aldrig mer. Men om både Pojkvän och Tandis gör det så… Eller nä. Om Pojkvän och Tandis skulle hoppa från en bro skulle jag inte hoppa efter. Våga vägra falla för grupptryck. Våga vägra snusa.

onsdag 11 april 2007

Ingen tillbaka-kaka!

Alltså... Jag blev kullad. Eller utmanad, eller nåt av Tätortstimotej.
Here it goes:

DAGENS VILL HA: Balkong, så jag kan sitta på den och mysa och slippa alkisarna i parken.
DAGENS KLÄDSEL: Stuprörsjeans, stövlar och svart/vitrandig lång tröja.
DAGENS SMINK: Bara mascara. Naturlig skönhet och allt det där…
DAGENS FRISYR: Nytvättat = står åt alla håll
DAGENS HÄNDELSE: Vaknade av mig själv imorse (somnade iofs om av mig själv också).
DAGENS LÅT: Stuck on a worn-out rhyme – Atomic Swing
DAGENS PLANER: Jobba, jobba, jobba! Och sen åka hem och köra Veronica Mars-maraton (kanske ta hand om den sjuka Pojkvännen också). Och prova de nya kläderna. Behålla eller lämna tillbaka? Vad säger Bästisen?
DAGENS SAKNAD: Varför räcker tiden aldrig till? Varför?
DAGENS DUMMASTE: Dum? Vem? Idag? Nä. Solen skiner ju.
DAGENS SJUKA: Chefen! Yey!
DAGENS DROG: Kaffe.
DAGENS ROLIGASTE: SusiQ och tillbehör har kommit hem från Thailand med 500 bilder att visa. Helkväll någon?
DAGENS FAVORIT: Veronica Mars.Ge mig. Ge mig nu.
DAGENS KÖP: En jättefin klänning som gör att jag ser tjock ut. Eller? Jag ska hem till Bästisen efter jobbet och modella lite.
DAGENS GODIS: Men vafan! Jag försöker ju banta. Så dagens substitut får bli minttuggummi och grapefrukt. Hett!
DAGENS HUMÖR: Trött men med kämparanda.
DAGENS ORD: MENÅH!

Okej. Jag skickar vidare utmaningen till... Ung Tant, Sara och Bargain Bitch. Gå nöt!

Jag har 82 gram kött i fickan

Jag läste för ett tag sen en artikel om att rosa var det populäraste mobiltelefonfärgen. Gissa vad undertecknad har? Jeppsidusingen. En rosa mobiltelefon. Förutom denna bit himlavälvande fakta så var det även en specialist-tjomme som berättade om symboliken med mobiltelefoner. Tydligen så symboliserar färgen rosa naket och kött. Därav sin (undermedvetna?) popularitet.
Tänk så fint.

söndag 8 april 2007

Tjockis

Idag är jag tjock. TJOCK! Tjock, tjock, tjock, tjock, tjock.

Efter att ha tillbringat en vecka hemma i sjukt, stilasittande tillstånd med glass och snabbnudlar så dundrade det in två påskägg som lade sig tillrätta i min famn. Nu ligger de i magen.

Imorse så startade jag dagen med lite TV och påskäggsfrulle. Sega, sura godisar. Sen hittade jag den vita chokladen (som jag gömt i bokhyllan) och till det lite kaffe. Sen ville jag kräkas. Så jag gjorde det näst bästa (värsta?) och skurade hela badrummet. Blä. Inget gör en godissugen som ett smutsigt avlopp. För att avsluta det hela så fick det bli en tretimmars powerwalk med bästisen. Nästan hemma fick jag svallningar i låren av avsaknaden av riktig mat. Jag får tydligen svallningar i låren när jag är hungrig. Det är högst normalt.


Nu är påskägget slut. Jag ställde fram det efter middagen med vännerna. Jag är så smart. Imorgon ska jag inte äta godis alls och till frukost får det bli rivna morötter.

Viva la fullkornsgröt!

torsdag 5 april 2007

H.F.F.C-day

Yey! Nu är det äntligen dags för Happy Fun Fun Cleaning Day! Jag är psyched! Nu ska det hända! Nu ska det äntligen bli ordning i besticklådan, skinande rent i micron och dammfritt hos yuccapalmen. Hur coolt är inte det?
Jag och Pojkvännen har tummat på att vi inte ska klaga, tjafsa eller vara allmänt negativa på hela dagen. OCH vi får pizzamiddag! Jag har redan lagt upp en städplan i huvudet och jag känner mig som världens lyckligaste tjej!


Hur sjuk är jag egentligen? Har jag feber? Jag kanske yrar? Borde någon skedmata mig med glass?

Ärligt?
Grejen är den att jag ser faktiskt fram emot morgondagen. Det ska bli skönt med storstädning. Frågan är nog om det är hälsosamt att se fram emot att få städa? Så här mycket? Jag kanske inte borde berätta det för någon? Oh no! Försent!

onsdag 4 april 2007

Dagens ilandsproblem

Nu när jag är sjuk *snörvel* så kan jag inte använda linser utan är fast med mina gamla hederliga glasögon (inte de från högstadiet dock). Så imorse när jag gjorde mig redo för att åka in till arbetet och panikjobba ett par timmar *suck* så inträffade dagens ilandsproblem:

Jag lade ifrån mig glasögonen medan jag använde en av mina provburkar med fabulös ansiktskräm (en lång historia) och när jag var klar var glasögonen borta. Ojsan, tänker kanske du. Sicken klantskalle hon är den där lilla tjejen... Men nu ska du ha väldigt klart för dig att för dig att situationen blev väldigt, väldigt traumatisk. Jag menar, hur ska jag kunna hitta något om jag inte ser något? Famla som en halt höna sicksackandes mellan utstickande bordsskivor, smutstvätt och gymväskor (packade såklart)? Jag säger bara moment 22.
Pokvännen var lätt road där han låg i sängen och tittade på morgonnyheterna. Utan att hjälpa till. *fräääs*
Snacka om vardagsdramatik. Och dessutom innan morgonkaffet. Skjut mig.


Just det, jag hittade glasögonen i översta lådan i min garderob/byrå. Bland de svarta tröjorna (ja, jag har färgkoordinerat min garderob). Slutet gott allting gott.

tisdag 3 april 2007

I telefon med sjukvårdsupplysningen

- Det är många som ringer just nu, men du behåller din plats i kön.

*drömska harpor*

- Sjukvårdsupplysningen, det är syster Annabella som talar.
- Hej Annabella. Jag heter Lilla Duktig och jag har en fråga: Hur kan jag avgöra om min kombo med halsont/förkylning/feber är något allvarligt som kräver penicillin eller inte? Jag menar, det vore ju onödigt att klampa in hos er om det bara är något virus som ändå inte kan bekämpas...
- Oj. Det var en svår fråga. Låt det gå några dagar och har det inte blivit bättre så tycker jag att du kan höra av dig igen. Och du? Glöm inte att det bästa medicinen mot din åkomma är hysteriskt mycket glass. Glass i alla former och färger. Ju mer destå bättre faktiskt. Det finns till och med kliniker i Schweiz som gjort omfattande studier just på detta ämne. Ja, sanna mina ord; glass ger liv!

*drömska harpor*

- Hallå? Hallå? Är det någon där? Det här är syster Näs-Britt på Sjukvårdsupplysningen! Hallå? Någon där?
*klick*
- Men hallå? Glassen då?


Jaaa, jag är alltså sjuk. Uuuuuuuh.