fredag 24 december 2010

Hurra för julen!

Jaha. Då var det julafton igen då. Hurra.

I år smyger jag in muffinsformar med Jansson på julbordet, något som jag hoppas ska funka. Vårt julbord är annars väldigt traditionstyngt och nyheter tas emot med skepsis. Men vi är ju alla vuxna, så smaka gör man. Hoppas bara att det blev gott! Jag somnade någonstans på slutet och mannen var tvungen att ta över gräddandet...

Jag gillar verkligen julen. Jag gillar maten, belysningen, pyntet och klapparna. Tyvärr har mannens present inte dykt upp än. Hur trist som helst. Och då köpte jag ändå den för en månad sen. Men den som väntar på något gott...

God jul!

torsdag 23 december 2010

Min lilla tradition

Jag har en alldeles egen tradition:
Varje sista morgon innan semester/ledighet/julupphåll/sommarlov så startar jag dagen med en fin-latte som jag köper på väg från tunnelbanan. På sommaren blir det oftast en hasselnöts- eller caramellatte. Men nu på julen är tomtelatten det självklara valet.

Dagens tomtelatte kostade 39 spänn.
Det är såååå inte värt det.
Men tradition är tradition. Vad ska man göra liksom?

onsdag 22 december 2010

Skor med femårsplan?

Jag funderar på att köpa ett par rediga kängor i julklapp till mig själv. Tittade på dessa från The North Face. Kan det vara något?

Någon som har något tips?

Julmusik

I min familj har vi alltid lyssnat på den här skivan varje jul:

Från början lyssnade vi på den röda vinylskivan (vi hade en grön vinyl också - fast det var barnskivan Klapp & Klang) men för ett par år sedan uppdaterade vi oss till den återutgivna CD-skivan. I år lyssnar jag på den på Spotify.
Skivan heter Glitter, glögg & rock'n'roll och har funnits i vårt hem (och hjärta) av den enkla anledningen att min pappa spelar på den (det är förresten han i vit kavaj mitt på omslaget).

Så här i efterhand har jag förstått att folk tycker den är proggig och rörig, men jag kan varenda textrad utantill och kan absolut inte tänka mig en jul utan den.

måndag 20 december 2010

Veckoslut!

Vilket antiklimax det blev hörrni.
Ber om ursäkt för att jag bommade att uppdatera min våga-vägra-byxor-vecka. Men här kommer i alla fall veckoavslutningen.
Svart H&M-kjol och en julig kofta inköpt i Tokyo.

Nu när jag vet att jag har resurserna så ska jag försöka bära mer kjol. Dock inte denna vecka. Nu är det ju -17 grader ute!

fredag 17 december 2010

Ett passerkort i taget

På en julfest häromdagen hade jag äran att sitta brevid en frispråkig chefredaktör för en stor svensk branschtidning. Vi kom att tala om goda gärningar, och efter det att jag berättat om mitt bidrag till Radiohjälpen, en kollega berättat om när han var fyrtio kronor kort på ICA och killen bakom i kön betalade det så tar chefredaktören upp sin lilla (svarta) bok och skriver "15 december: Gör en god gärning" som han sedan visar oss.

Dagen därpå räddar jag en kvinnas passerkort från en ond, bråd död på tunnelbanan och jag tänker att "det här var väl en god gärning?" och mejlar hela scenariot till chefredaktören. Samtidigt passar jag på att fråga hur det går från honom.

Svaret kommer via telefon på eftermiddagen. Han har nu funderat på vårt snack och bestämt sig för att det här är jävligt bra. "Du och jag, vi kan bli större än scoutrörelsen! Det här kommer sprida sig som ringar på vattnet!" Han är minst sagt exalterad och berättar att han har en stoooor grej på gång som han inte kan prata om just nu, men kan han få återkomma?

Visst, svarar jag. Jag är ändå upptagen med att rädda världen - ett passerkort i taget.

torsdag 16 december 2010

Dag 4

Nu börjar kjolarna ta slut!

Eller, nu ljög jag. Jag har ett gäng kvar i garderoben som jag inte använt än, så det är inte ett problem. Problemet ligger mer i vad som passar att ha på sig till - på överdelen alltså.

Idag har jag en svart kofta från Gina Tricot, matchat med en mörkblå silkig kjol med stor rosett på magen, inköpt på Chatuchakmarknaden i Bangkok.
Tidigare hade jag en oversize stickad mormorssjal runt halsen, men det blev lite varmt inomhus.

Så. Nu ska jag städa serverrummet. I fin-kjolen. Dumt.

onsdag 15 december 2010

(Går)Dagens goda gärning

Apropå etermedia och att önska låtar så messade jag Musikhjälpen i P3 i förrgår och önskade Learn to fly med Foo Fighters. Samtigt som jag önskade den med motiveringen "Till min lilla son Rufus som håller på att lära sig gå, för att lära sig gå är nästan lika svårt som att lära sig flyga. Och å är det en kick-ass låt också!" så passade jag på att skänka 200 spänn till kampen mot barnhandel.
Så sjukt värt det.

Och ännu mer värt det blev det när låten spelades, med motivering och allt, igår morse när jag satt på tunnelbanan!
Kärlek.

Färgfattig

Grå kjol från VeroModa, rosa stickad tröja Gina Tricot med rutig skjorta under. Väldigt dassiga färger idag, men så är jag fortfarande lite tagen efter gårdagens bravader...

Förresten, om det här var en riktig modeblogg så skulle jag behöva hitta en bättre plats att ta mina outfit-bilder. Kenza skulle t.ex. aldrig ha en radiostyrd bil i bakgrunden på sina bilder.

1000

Det här är det tusende inlägget i bloggen.

Hipp hipp hurra!

tisdag 14 december 2010

Dag 2 - VVB-veckan


Efter att ha gått igenom halva garderoben bestämde jag mig för att idag blir det en grå/svart stickad klänning från H&M (förra årets julklänning) matchat med svarta stövlar och grå yllesockor.

Egentligen hade jag velat slå på stort - vi ska nämligen ut ikväll med jobbet på kundmiddag och äta... wait for it... Nobelmiddagen på Stadshuskällaren!
Men eftersom jag 1) inte äger någon galaklänning eller 2) skulle känna
mig speciellt bekväm i en så väljer jag en lite enklare blåsa.
Annars hade det varit rätt fränt att se ut som Filippa Reinfeldt gjorde på Nobelfesten. Till skillnad från Mona så kan hon ju klä sig...

Vi får helt enkelt hoppas att jag blir bjuden på fler sådana här tillställningar så jag hinner kirra en likadan klänning. Fast liiite mörkare då. Stål-marin (finns den färgen?) tänker jag mig.

måndag 13 december 2010

Glad Lucia!

Årets Luciakväll spenderades med Aspuddsparkens ridande luciatåg.
Visst är det något magiskt med djur som är utklädda? Och så barn som sjunger... Ser verkligen fram emot när Rufus går på dagis och man får komma och oooaaa och aaaahaaa runt jul.

Förresten; om Rufus vill vara Lucia så ska han få vara det.
Visst är jag en bra mamma?

Våga vägra byxor-veckan

Efter ett antal timmars garderobsångest så tog jag igår ett exekutivt beslut om att våga vägra byxor den här veckan. Jag har med flera snygga kjolar och klänningar som bara ligger/hänger i garderoben och tar plats när de skulle må bra av en tur på stan då och då. Men ändå så lyckas jag glömma dem varje morgon då jag klär mig.
Men inte den här veckan. Nu ska de alla ut och luftas, en efter en.
Här är t.ex. dagens outfit:

Kjolen är köpt på Chatuchak Weekend Market i Bangkok och polotröjan är från H&M.

Bäst med kjolen är dess hundtandsmönster som passande nog går bra ihop med min hundtandsmönstrade väska, också ett fynd från den stora thailändska marknaden. Kvalitén på kjolen kan jag dock inte gå i god för, och jag känner att jag kanske borde tagit med en extra kjol bara utifall idag…

Lilla Duktig: Förberedd på allt

Mardrömmen är ju om man skulle få chansen att önska EN låt i t.ex. direktsändning i radio och man bara stod där med munnen halvt öppen och ett frånvarande uttryck i ansiktet och bara:
- Eeeeeuuuummmm, ööööh, äääääh.

Så nu har jag valt ut en låt. Det blev Foo Fighters klassiker Learn to fly.
Man vet aldrig när etermedia står på lur.

söndag 12 december 2010

Pepparkakshuset

Nu även ljussatt för extra effekt...

lördag 11 december 2010

Det stora julbaket

Idag har det julbakats här hemma. Julbaket är en tradition som säkert är inne på sitt femte år - minst och som följer ett vattentätt koncept: Kom med recept och ingredienser så ställer vi vårt kök till förfogande och bjuder samtidigt på glögg, julmusik och julfilm.
Förra året lyckades vi med konststycket att få in 25 personer i vår lägenhet (det är vid sådana tillfällen som man tackar de högre makterna för öppen planlösning) och det var med en lättnadens suck som vi räknade in hela nio entusiaster vid glöggrytan - och då avstod tre från att baka helt och hållet.

Mannen däremot fick en kaminmannensläng och bakade ett enormt pepparkskshus medan jag endast fick till en laddning knäck, i micron. Inte min stoltaste stund kanske.
Däremot hann jag se en del julfilm i år, något som jag aldrig brukar ha tid med annars. Till exempel Love Actually - kanske den mest polotröjetäta filmen i världshistorien?

fredag 10 december 2010

Det här är jag!


Vore det inte lite roligare om jag var med på bild i min egen blogg?

Julkortspyssel

Årets jukort är skickade!
Och nej, inga babykort i år. Ni minns väl förra årets moraliska dilemma? Om inte, läs här...

I år har vi pysslat, mannen och jag. Pärlplattebockar, snögubbar, granar och stjärnor har lagts, strukits och limmats upp på röd kartong för att sedan skeppas iväg till de närmast sörjande.
Tyvärr har det tagit så mycket tid i anspråk att vi bara fått iväg 17 stycken. Så ni som inte fått något; det handlar inte om att vi inte önskar er en god jul utan snarare om pysselutbrändhet. Och det vill vi väl inte ha?

torsdag 9 december 2010

Ding-dong! Dagens i-landsproblem.

Min gå-bort-frisyr (upp, inte ner) funkar inte med mössa. Den blir liksom tillplattad och... ful.
Så jag får gott frysa om öronen om jag ska vara extra fin i håret.

Lite som gårdagens i-landsproblem då jag insåg att mina fin-stövlar är både för kalla och för hala för vädret. Men snygg var jag!

Årets första julbord

Igår blev vi bjudna på julbord av några kunder. Nördig som jag är så försökte jag fota allt - maten, människorna och hela juligheten. Men allt som faktiskt fastnade var den här utsiktsbilden över ett decembermörkt och snöigt Slussen.
Gondolens julbord rules.

onsdag 8 december 2010

Jag kom upp!

Klockan 6:45 satt undertecknad uppflugen på en spinningcykel med ett stort leende på läpparna.

tisdag 7 december 2010

Ta-tag-i-tisdag

Med övertygelsen om att sömn inte alls är överskattat vaknar jag på tisdagen och känner mig pigg och fräsch.
- Idag ska jag uträtta saker! tänker jag och studsar in i badrummet.

Och mycket riktigt så hinner jag beta av nästan hela min jobblista under förmiddagen, uträtta ett flertal ärenden på lunchen samt fixa en massa grejer som jag tänkt ”göra sen”. Jag känner mig glad och lycklig av att ha fått uträtta något och börjar fundera på varför jag inte alltid mår så här. Så jag sätter mig med penna och papper (på jobbtoan där man får vara ifred ett tag) och skriver en personlig lista som garanterat kommer att få mig bli gladare.

Näst överst står det ”träna två dagar i veckan”.

Jag inser att jag inte satt min fot på gymmet sedan vi kom hem från Thailand och att det innan dess var det… nä, jag kommer faktiskt inte ihåg. Vilket är deprimerande. Jag älskar ju att träna. På riktigt. Helst svettiga spinningpass med dunkande musik som pågår länge, länge.
Så, först på agendan blir att boka in mig på ett spinningpass så fort som möjligt.

Lätt i sinnet efter bara ha tänkt tanken om att börja träna (jag måste, jag sträckte ljumsken när jag nös i måndags) så köper jag några mini-julstjärnor och åker hem och färgar håret.

Vissa dagar händer det många saker.

måndag 6 december 2010

Mardrömsmåndag

Efter en nästan sömnlös natt (20 minuter sova, 5 minuter ta hand om Rufus natten igenom) så var jag rätt mör när jag klev upp imorse.
För att pigga upp mig så hoppade jag av tunnelbanan en station tidigare och svängde förbi Wayne´s Coffee för en liten pick-me-up. Som var skitäcklig. Väl framme på jobbet satte jag mig ner och strukturerade hela dagen i listform, bara för att en halvtimme senare kastas in i ett kaosartat projekt som höll mig upptagen hela vägen fram till lunch.
- Åh äntligen! jublade jag och tänkte våta tankar om hämt-sushi eller i alla fall en lasagne från ICA… och får ta emot ett samtal som får mig att behöva jobba halva lunchen och ringa panikartade samtal till kunder som i godan ro tagit rast.

På eftermiddagen lyckas jag beta av ungefär en tiondel av min lista och på tunnelbanan hem är jag illamående av trötthet och hjärnan är en enda stor burk med hallonsylt. Och som grädde på min sylt vägrar Rufus att somna.

Vissa dagar går det bara inte.

torsdag 2 december 2010

Wicka är det nya Googla

Efter att igår lärt mig allt om tättingar så har jag idag stegat vidare ut i inoformationsjungeln. På Wikipedia lär jag mig bl.a. vad pomerans är och vem som grundade företaget Wictoria's Sectret*.

Wikipedia är det nya Google.

*Victoria's Secret grundades 1977 i Kalifornien av Roy Raymond som tyckte det var jobbigt att köpa underkläder till frun i underklädesavdelningar. Fem år senare, 1982, sålde Roy Raymond företaget till The Limited. Roys nästa företag som startades slutade i konkurs, vilket gav konsekvenserna att han begick självmord, då han hoppade från Golden Gate-bron i San Francisco år 1993. Varför varumärket just heter Victoria's Secret och vad det är för hemlighet Victoria har är ännu okänt.

onsdag 1 december 2010

Klapp klapp

Har ni köpt julklappar än?
Det har jag. Några stycken som jag är supernöjd med.

Jag är faktiskt supernöjd överlag. Nu kan jag ju njuta av decemberdagarna istället för att rusa omkring som en tätting (Visste ni att ungefär hälften av alla världens fågelarter är tättingar? Det hade jag inte haft tid att Googla om jag varit julklappsstressad!).

Så. Med all min nyvunna, rofyllda tid tänkte jag bland annat försöka gå på Gamla Stans Levande julkalender, NKs julskyltning, julmarknaden i Gamla Stan, dricka varm choklad och åka skridskor i Kungsträdgården. Och så Fotografiska, en helt julfri aktivitet.

Tiotusenkronorsfrågan lyder nu; tror jag allvarligt att jag kommer att hinna med allt detta? Innan jul?

tisdag 30 november 2010

Statistik - upp!

Jag var nyss inne och surfade runt på Blondinbellas blogg. Bara för att kolla lite liksom. Fatta att hon har 144 000 besökare i veckan. Etthundrafyrtiofyra!
Jag har 43.

Blondinbella skriver runt nio inlägg om dagen, lägger in bilder och delar med sig av sitt liv. Så jag tänkte att jag skulle bli mer som henne kanske? Och höja upp min veckostatistik till i alla fall 50 till jul.
Så. Here I go.

Nedan finner ni Blondinbellas veckoschema. Jag har själv skrivit till vad jag kommer hitta på brevid. Vi kan ju lugnt konstatera att vi inte kommer att mötas den här veckan, jag och Isabella Löwengrip...


(Klicka på bilden för att göra den större.)

måndag 29 november 2010

Stora pengar

Idag såg jag en tusenlapp.
Alltså, det är inte så att jag är så fattig att jag aldrig ägt en tusenlapp - på kontot. Men i handen? Icke.
Men tydligen så existerar de alltså fortfarande.
Den här var ett extra ståtligt exemplar; blank och stärkt. Kanske kom den från ett grattiskuvert skänkt från en extra givmild moder?

torsdag 25 november 2010

280 kronor snyggare

Idag har jag lagt 280 kronor på en ansiktstvättkräm, nej förlåt, en moisture rich foaming cleanser från Estée Lauder.

Jag är så trött på att alla ansiktstvättare jag använt tidigare inte tar bort mascaran ordentligt (utom Niveas Youth-serie men just den finns inte längre och dessutom säger Lisa att jag är lite väl optimistisk som använder den) och tänker varje gång jag köper en ny tub att nu, nu är mitt letande över! Här har jag den perfekta ansiktstvätten... För att sedan kastas in i besvikelsens svarta hål.

Nu får vi se om denna rosa lilla skönhet håller måttet eller ej. Dags att tvätta ansiktet.

På torsdag är det ärtsoppa, på fredag är det lön

Jag har gått och blivit dagvill. Hela veckan har jag levt och jobbat som att det är imorgon. Min teori om hur det kunde bli såhär är att det är lön denna vecka. Och lön får man ju på fredagar. Så har det varit sen det gamla bondesamhället. INTE.

Lön får man idag – torsdag. Så när jag igår skulle ta fram hembakade lussebullar ur frysen till fredagsfikat på jobbet så kom det som en smärre chock att det bara var onsdag. Onsdag!

Tänk om jag inte ställt in mina två kompisluncher denna vecka? Då hade jag suttit på fel ställe och väntat. Inte bara en, utan två gånger.

Men. Man måste tänka positivt också. Nu har jag ju fått en extra kväll hemma då jag kan pyssla. Jag har också gjort klart dagens alla jobbsysslor redan igår, och skulle kunna ägna dagen åt planlöst surfande. Dessutom är det ju lön idag.

Jag kanske inte är dagvill ändå, utan bara alldeles för smart för mitt eget bästa.

tisdag 23 november 2010

Sjukhuset

Idag var vi på sjukhuset för första gången med Rufus.
Jag har varit på vårdcentralen nån gång med honom tidigare (för att kolla hosta) men aldrig på stora Sachsska Barnjukhus. Anledningen?
Magsjuka, med matvägran och hela den svängen.

Det känns rätt bra att han redan är 13 månader och har varit så frisk (ta i trä) hela tiden ändå. Det är liksom sånt man glömmer bort att vara tacksam för.
Så, tack!

måndag 22 november 2010

Döden och pingvinen

"En tragikomisk satir över dagens Ukraina om en man och hans udda husdjur."

Fast på allvar?
Det här är alltså månadens bokklubbsbok som i min frånvaro valdes ut.
Allvarligt.
För att det inte finns så många böcker om udda husdjur. Eller tragikomiska satirer över dagens Ukraina.
På riktigt.
Nu är det jag som hoppar av bokklubben.

Dagens fråga

Om du var ett typsnitt, vilket typsnitt skulle du vara då?


Själv skulle jag vara Frutiger. Jag är inte Frutiger just nu, men mitt mål är att komma dit någon dag. Just nu är jag mer Arial Narrow. Lite ful, mycket användbar och finns förinstallerad på alla datorer. Praktisk liksom.

fredag 19 november 2010

Medan jag jobbar och tjänar pengar...

...passar Rufus på att ta sin första ridlektion.

Kent eller inte Kent?

Det verkar som om Sverige är uppdelat i Kent-älskare och Kent-hatare:
- Åååååh, dom är typ bäst och Jocke Berg är skitsnygg hallå!
- Har du märkt att ALLA Kent-låtar börjar likadant? Dam, dam, dam. Värdelöst!

Själv har jag varit av åsikten att de är skitbra live och har en del hittiga refränger. Tills imorse på tunnelbanan då P3 spelade Kents nya (?) singel Ismael. Och det är så värdelöst dåligt att jag nästan mår lite illa. Oinspirerat, prettotext och bara ... blah... De kanske fortfarande är bra live, men jag har inte sett dem på över fem år. Så sorry herr Berg, nu sällar jag mig till den neggiga sidan av Kent-förståsigpåare.

Vad hände?

torsdag 18 november 2010

Yay!

Idag har jag lyckats byta till mig rosa post-it's!
En kollega satt och tryckte på en hel bunt och i gengäld fick han en bunt gula (oöppnade) samt önska en låt.
Slutet gott allting gott.

onsdag 17 november 2010

Säg det med en mugg

Kontoret är allt som vanligt.
Fast en del saker har ändå ändrats sedan jag försvann. Såsom att varje storkund (vi har sex stycken) har fått varsin låt. Så när t.ex. kund A ringer börjar således hela kontoret sjunga på en modifierad och rätt osynkad version av Främling - fast med omgjord text. Charmigt.
Sen har det dykt upp en del nya personer också och för att visa var skåpet ska stå har jag införlivat en gammal idé från förr som jag skulle vilja kalla "säg det med en mugg".

Idén går rätt och slätt ut på att varje person på kontoret som fyller år får en noga utvald mugg i present av mig. Muggen ska ha text, bild eller mönster och valet av mugg får inte ifrågasättas eftersom jag är enväldig, obestridlig och allvetande och faktiskt har valt muggen med precision och noggrannhet som ska matcha personen i fråga. Sagt och gjort. Igår fyllde chefen år.

Jag valde bort ”I only took this job for the money” och liknande tryck och optade för den här fina och ulliga kattungen som gick raka vägen in i chefens hjärta och kaffekonsumtion. Han har inte släppt den sen igår.

Succé.
Löneförhöjning, here I come!


Chefens kattungemugg och min Hello Kitty-dito. I bakgrunden hallonmoussetårta från Thélins.

tisdag 16 november 2010

Rosförsäljare

Bara en av många saker vars existens jag glömt (förträngt?) under min föräldraledighet.

fredag 12 november 2010

Och så kommer jag tillbaka från ett kundmöte...

... och vad ligger på mitt skrivbord då?

Gulle kollegor!

Sanndrömmar?

Inatt drömde jag att displayen på min iPhone var trasig. Det var ett stort stenskott i övre högra hörnet som gjorde hela skiten oanvändbar. Strax därpå drömde jag att Rufus ramlade ur sängen.
Dumma drömmar alltså, och när Mannen kommer upp med en skrikande liten kille i famnen några timmar senare och deklarerar att han ramlat ur sängen får jag nästan gåshud. Dessutom kramar jag min fina iPhone lite extra hårt.
Men det var väl antagligen bara en tillfällighet? Snälla?

torsdag 11 november 2010

onsdag 10 november 2010

Enkel livskvalité

Igår på lunchen tömde jag min plånbok på stämpelkort från Pocketshop och travade ner till nämnda affär. Där tillbringade jag sedan en lång stund med att bara stirra på de olika titlarna, läsa några baksidor och titta på de skyltade böckerna. Till slut fastnade jag för en deckare som personalen rekommenderade och som lät spännande. Jag betalade med mina stämplar och tillbaka på kontoret satte jag mig med en lunchlåda och började läsa.

Det kanske inte verkar vara så betydelsefullt men för mig är det här livskvalité.
Så enkelt!

tisdag 9 november 2010

Inte så stora skor att fylla

Jag är tillbaka på jobbet igen och jobbar min andra vecka. Och det går bra. Strålande faktiskt. Allt har kommit tillbaka till mig i rasande fart och jag bossar redan omkring och styr och ställer (även om jag inte har reclaimat högtalarna än). Jag har kul, stämningen är bra och det är oändligt skönt att få vara mig själv igen och inte bara ”Rufus mamma”. Eller bara och bara, men ni fattar…
Och mycket av detta beror på att jag insett att jag nog inte hade så stora skor att fylla med min återkomst. Jag är saknad. Och det känns häftigt.

Som en kund skrev i ett mejl när hon fick reda på att jag var tillbaka:
- Så hur går det? Fullt ös medvetslös direkt?
-
Finns det något annat sätt?
Var mitt svar till henne. Och visst finns det! Men inte i min vokabulär. Däremot verkar min vikarie ha levt efter det. Jobba lite, sakta och inte ta några initiativ. Inte göra för mycket eller något utöver de vanliga arbetsuppgifterna.

Frustrationsnivån är hög här på kontoret, men jag tycker mig redan se en vändning vecka två. För jag är bra på mitt jobb.
Skitbra faktiskt.

tisdag 2 november 2010

I'm baaa-aaaack

Japp. Hemma i Sverige igen, på riktigt denna gång. Och det är så jäkla härligt.
Jag skiter högaktningsfullt i att det är svinkallt, regnigt, mörkt och allt det där andra som jag vanligtvis spenderar mina höstar med att klaga på. Jag är ju hemma! Ett hem med ytor (varför äger vi så få möbler?), vatten man kan dricka direkt ur kranen, inga kackerlackor i badrummet samt både kaviar och leverpastej i kylen. Livet leker!
(Och när jag om två veckor börjar klaga så hänvisa mig gärna till det här inlägget.)

Och så har jag ju börjat jobba igen... Mannen har tagit över föräldraledig-pinnen och själv går jag upp när klockan ringer och tjänar mitt levebröd. Iklädd vuxenkläder. Pratandes vuxenspråk. Åtta timmar om dagen.
Det är skitsvårt och jag tappar koncentrationen ofta och blir yr i huvudet. Fast det går väl över. Eller?

Hur som helst: jag är tillbaka.

tisdag 26 oktober 2010

32

Vill bara meddela att det enligt Asia News väderläksrapport skiljer 32 grader mellan Stockholm (+3) och Bangkok (+35).

söndag 24 oktober 2010

Hur i helskotta ska det gå?

Om exakt en vecka förväntas jag vara redo att ställa klockan för första gången på mycket, mycket länge. Jag förväntas somna tidigt, gå upp när klockan ringer (utan att snooza), duscha, klä mig och göra allt det där andra. Sen förväntas jag gå till jobbet. Som alla andra gör varje vardag.

Dessutom kan jag inte klä mig i flip-flops, linne och shorts utan är mer eller mindre tvungen att bära både skor och strumpor samt tjocktröja och jacka.

Jag vet inte alls... Just nu känns det som att jag bara vill lägga mig ner på golvet och banka nävarna i golvet och gråta.

lördag 23 oktober 2010

Från Phuket till Chiang Mai till Bangkok

Det har blivit lite få uppdateringar senaste dagarna och det beror mest på att jag försöker maximera upplevelsetiden som är kvar.

I skrivande stund sitter jag på ett ultramodernt hotellrum i Bangkok med en säng lika bred som vårt sovrum och ett badkar som är to die for. Jag vet, för jag är nyss uppkommen ur badet där jag läste lite i min dåliga bok (varför måste jag alltid läsa ut alla böcker?) och åt glass. Samtidigt. Men det är okej för jag har promenerat runt med Rufus på magen och shoppat nästan hela dagen. Det ena tar ut det andra.

Vi har nu fyra hela dagar kvar på vår Thailandsvistelse. Exakt vad vi ska göra vet jag inte, men imorgon står Chatuchak weekend market på agendan och vi funderar på att gå på Bangkok Aquaria. Sen vill jag gärna få en ordentlig massage och självklart shoppa! Skulle någon dessutom föreslå en margarita-night så tackar jag heller inte nej.

Nu ska jag sova lite så vi får en tidig start imorgon.
Herrå.

tisdag 19 oktober 2010

Patong

Nu har vi tagit vårt pick och pack, lastat in oss i en tuk-tuk och förflyttat oss till Patong. Endast 15 minuter bort och det är som en helt ny värld (vilket inte bara beror på att vi bor på ett fyrstjärnigt hotell). Vädret har slagit om till strålande solsken, hotellet är magnifikt, stranden ligger ett stenkast bort och vi bor liksom lite mer mitt i alltihop.

Mannen och jag turas om att sussa Rufus på förmiddagarna. Den ena kan ligga och läsa eller kolla på HBO på ett AC-svalt rum tillsammans med en sovande liten kille. Den andra kan ligga på en solstol vid poolen och sippa (i mitt fall) frozen margaritas.

Dessutom har vi träffat ett annat par från Sverige som har en sexmånaders tjej. Han är från Södertälje, hon från Bangkok men har en bror här i Patong som äger en liten restaurang. Vi har träffat dem tre kvällar i rad nu och de har tagit med oss till en massa trevliga restauranger som vi aldrig hittat annars. Lokalguider is the shit!

Imorgon reser vi med flyg till Chiang Mai uppe i norra Thailand. Med lite tur klarar vi viktbegränsningen på planet... Vi får se hur det här slutar.

lördag 16 oktober 2010

Hemma igen!

Fast nu ljög jag. Vi är inte hemma. Vi är fortfarande i Thailand, men på Phuket. Och här mina vänner, här är det fanimej lite som att komma hem. Fast på ett negativt sätt.
Plankstek, svenskt godis, tjocka rödmosiga skandinaver och bara blä, blä, blä.
Alla gatuförsäljare skriker Svärje, Tjenare och Billigt efter en och vi vågar inte längre öppet kommentera hur folk ser ut i rädsla av att det ska sitta en svensk vid bordet brevid. Gaaaah! Värsta mardrömmen!

Vi bor i Kata, på världens mysigaste botique-hotell lite bortanför folkmassorna. Rummen är superfina och personalen hjälpsam och jag tänkte att "här har vi hittat något alldeles eget" och sen snubblade jag över Apollo-pärmen i repan. Gaaaah!
Hotellet är fortfarande jättebra, och vi har förlängt vår vistelse här med två dagar till - men uppgraderat oss till ett större rum. Vi har nämligen alldeles för mycket saker och måste rensa och kasta innan vi flyger vidare. Men först ska vi hoppa över till Patong, två stränder norrut och tusen resor stökigare.

tisdag 12 oktober 2010

Bob

Jag tror att vi hela tiden tänkt att Rufus är ett internationellt gångbart namn. Tydligen räknas inte Thailand in där.

- Whas iiis name?
- Rufus.
- Ljusu?
- Rufus.
- Lju...ssoo?
- Ruf... äh. Yes!

Så till slut har vi börjat svara Roof eller Roos. Eller i värsta fall Ru eller Ro - vilket har funkat alldeles utmärkt. I Surat Thani (där engelsktalande thailändare är lika ovanliga som foton där Natacha Peyre inte plutar med munnen) bestämde vi att han skulle heta Bob.

- Whas iiis name?
- Bob.
- Aaah! Poop.
- Din mamma. Okej!?

måndag 11 oktober 2010

Samtidigt vid poolen

Eftersom jag känner mig lite poetisk presenterar jag här en ny konstfull bild. Jag kallar den Mönster i handduk (blå).

Mot nya äventyr!

Surat Thani var... nä.
Men vi fick vår tvätt fixad och handlade upp oss på barnmat och blöjor på Tesco Lotus. Dessutom fick jag mig en decent latte. Heh.

Imorgon tar vi en buss till Phuket och därefter någon slags transfer som vi inte listat ut riktigt till hotellet vi bokat in oss på i Kata. Just Phuket har vi inte läst på oss om alls, och förvirringen var nyss total när vi satt på Tripadvisor.com och letade boende. Men nu så. Två nätter på ett litet hotell halvnära stranden. Är det bra så stannar vi nog kvar en vecka, suger det så rör vi oss vidare.

Planen är att a) ta flyget upp till Chiang Mai och sen nattåget till Bangkok eller b) röra oss runt på Phuket med omnejd och flyga direkt till Bangkok. Hur som tänkte vi försöka vara i huvudstaden ett par dagar innan hemresan - typ på lördagen (vi åker natten mellan onsdag den 27:e och torsdag den 28:e). På så sätt hinner vi med att kasta alla gamla kläder och prylar vi samlat på oss - och shoppa, shoppa, shoppa nytt! Dessutom vill jag gärna till Chatuchak weekend market som (alltså) bara har öppet under helgen.

Men som sagt, först Phuket!

söndag 10 oktober 2010

Surat Thani

Sådärja.
Nu är vi tillbaka igen på fastlandet.
Idag kl. 10.10 (den 10/10-10) tog vi Lomprayha-båten från Koh Tao till Surat Thani. En resa som började mardrömslikt med vågor och gungande som skulle få vilken sjöbjörn som helst att må illa. Och jag som hatar att åka båt... MEN så lagom efter Koh Samui blev det lugnt och fem timmar senare hoppade vi av transferbussen i Surat City - för att direkt sätta oss i en taxi till budgethotellet vi bokat in oss på.

Vi bor en bit utanför staden, mitt emot en jättelik Tesco Lotus (tänk Coop Forum med tillhörande köpcentra och bio) där vi köpt på oss blöjor och barnmat för nästa etapp - Phuket. Hotellet är billigt, men verkar okej hittills. Vi har internet på rummet vilket är toppen! Dessutom har jag inte sett några kryp än (håller tummarna).

Vi tänkte resa vidare redan imorgon, men har ändrat oss och stannar nog en natt till. På så sätt hinner vi tvätta alla våra kläder, softa lite och hitta ett bra hotell i Phuket. Och hur vi ska ta oss dit enklast förstås.
Bara det inte blir fler båtar så är jag lugn.

Ostjälbart

Jag kallar den lite poetiskt The One that got away.

Apropå mitt samlande alltså... Den var liksom lite för stor och liiiite för tung för att packa ner.

torsdag 7 oktober 2010

Dirty Duktig

Nu är vi på Koh Tao. Vi bor på en riktig resort, en sån med små bungalows utspridda på ett stort område med små vägar mellan och en massa buskar och träd som skymmer insynen och helt plötsligt står man utanför någons "Pool Side Villa" om man inte passar sig.
Jag känner mig väldigt mycket som att jag är med i filmen Dirty Dancing.
Ja, minus vattenmelonerna, Patrick Swayze och så det faktum att ingen ännu har tagit ens ett ynka danssteg.

Vi bor bra. Över vår budget och har precis förlängt våra två nätter med två till. Bara för att det är så najs. Vi har ett jättestort poolområde hundra meter från vår bungalow (Superior House Air-con) och stranden dubbelt så långt bort. Vi har inte badat i havet här än, men vattnet är alldeles klart och snorkelutrustning finns att låna i (strand)restaurangen gratis.
Det inte jättehemskt med andra ord.

Enda smolket i bägaren är att det är väldigt mycket mygg här och alldeles för många kackerlackor i badrummet.
Men det är ett fint badrum.
Fast uuuuuuäääääääääcccchhhh! Lite för mycket djur och natur för min smak.

tisdag 5 oktober 2010

Konstant sovmorgon

Det känns som att alla går omkring och småmyser här. För det är lugnt. Nästan dött. Personalen på hotellet storstädar köket och alla hjälper till. Eftersom det är lågsäsong så är det ju ändå ingen som behöver äta - förutom vår lilla familj och en och annan tysk som irrat sig hit.
När vi var på Samui så passade städpersonalen på att lägga nytt gräs och högtrycksspruta ytterväggarna på huset. Typiska saker man inte gör när det är högsäsong.

I förrgår drog vi ner till Haad Rin, den stora stranden där alla legendariska Full Moon-parties hålls. Det var dagen efter Half Moon Party och alla, verkligen alla verkade ha tagit sovmorgon.
Stranden var tom, förutom en massa kapsyler och bucket-stånd.
Vi köpte ett bucket-kit att hälla i oss vid senare tillfälle fast jag inte ens gillar SangSom (thaisprit). When in Rome...

Imorgon drar vi vidare till nästa ö; Koh Tao som är mindre, dyrare och har extremt bra dykning. Så om vädret är bra så kommer vi att snorkla lite. Och fortsätta jobba på våra solbrännor. Jag har redan bränt magen!

måndag 4 oktober 2010

Biggest Loser Stockholm Edition

Igår när jag låg i sängen och kollade på Biggest Loser Asia och åt M&Ms tog jag beslutet att lägga mig i hårdträning vid hemkomst.
Inte för att jag på något sätt kännner mig som en fet blobb eller är direkt missnöjd heller... Men det är liksom dags att, hm, tajta till sig lite. Äta lite bättre. Sätta igång med träningen igen. Fortsätta monsterpromenaderna, men dock på helgerna (eftersom jag ska börja jobba!).

Frågan är bara hur jag ska gå till väga?
Jag har ett aktivt SATS-kort, gillar pass, ogillar att gymma, vill maximera styrka, spänstighet och uthållighet. Inte stirra mig blind på vågen utan snarare mäta kroppen med måttband. Men var börjar jag? Hur startar jag? Hur behåller jag fokus och ork? Hjälp!

Ding-dong! Dagens i-landsproblem

Okej.
Man får inte klaga.
Inte när alla ens vänner är tvungna att använda strumpor varje dag och man själv har bosatt sig i ett par flip-flops (när det inte är barfota som gäller). Men HOT DANG vilka evil kanter alla sängar i Thailand har.
Det är något med sängstommarna: De sticker ut någon decimeter runt om från sjävla sängen och har renderat mina smalben till svartfläckiga, ömma... ja, smalben. Minst en gång om dagen drar jag i en kant med full kraft.
Bilden gör absolut inte skadorna rättvisa.
Men nog så.
Nu har jag klagat klart.

fredag 1 oktober 2010

Stora killen och saker till önskelistan

Rufus fyller snart ett!
Det är heeeeelt sjukt! Han var ju typ liten som ett marsvin för bara en stund sedan! Vad hände?

Hur som helst så hittade jag den här bilden på bästa Sturebymammas blogg. Hon har köpt jättefina galonisar till lilla Ebbe - Rufus homie - som verkar riktigt praktiska för höstlek i parken - något som vi inte alls förberett oss på.
Vi kommer att komma hem och frysa häcken av oss, hela bunten.

Koh Phangan

Nu har vi åkt över till Koh Phangan efter en månad (!) på Koh Samui.
Vi bor på Haad Yao See Through Resort, ett pampigt namn på en liten resort.
Det regnar.

Det är liksom trist att det regnar. Inte bara för att regn är tråkigt, utan för att vi bestämt oss för att jobba på våra solbrännor den här veckan som vi ska bo här. Förutom att vi har en pool utanför rummet så har vi 50 meter till stranden, vilka är idealiska villkor för att bli brun som en pepparkaka (beige/rosa i mitt fall). Men icke då. Fortsätter det så här så kommer det inte synas att vi varit utomlands när vi väl kommer hem.
Och så kan vi ju inte ha det.

Dagens äckligaste ord

Tikskydd.

söndag 26 september 2010

Sköna söndag

Precis som jag misstänkte fick vi varsin tolva GT instucken i handen av Bästis mamma och Peter när vi igår anlände till deras fina hus. (Drinkarna tenderar att bli lite starka när Peter mixar dem...) Tillsammans med dem och deras vänner drog vi sedan vidare till en suverän restaurang i Maenam och åt fisk. Rufus var jätteduktig, febern hade släppt under natten innan och han var på strålande humör. Dock kroknade han någonstans mitt i middagen och somnade sedan som en stock i bilen hem.

Idag tänkte vi sticka iväg och käka brunch på Nikki Beach, en lyxresort på andra sidan ön, men vädret har varit mulet och det har regnat av och till hela dagen. Så istället åt vi frulle på Starbucks (yay!) och åkte sen hem och badade i poolen istället. Nu sover Rufus och jag har just läst ut min fjärde rosafluffiga pocketbok. Nu måste jag verkligen läsa något annat. Annars kommer min hjärna att självdö. Tips?

fredag 24 september 2010

Sushilunch

Febertoppar och konstiga tänder

Jahapp.
Rufus är sjuk.
Sedan i onsdags så har det blivit värre och värre och eskalerade med hast igår kväll. Nu ligger tempen någonstans vid 40-strecket och visar inga tecken på att avta.
Det här med att det var den nya tandens fel kan vi alltså avskriva. Tanden förresten, den är jättekonstig. Den sitter liksom 2-3 millimeter bakom den ena framtanden. Vilket måste göra jätteont för Rufus med en ny tand som pressar på de (nåväl) gamla. Någon som känner igen detta fenomen?
Jag har hört mig för, och det kommer säkerligen att ordna sig av sig självt - dessutom är det ju bara mjölktänder... Men ändå.
Mannen är och fiskar igen nu på eftermiddagen och jag har utan framgång fått lillkorven att sova. Han är pigg, glad och gosig och väldigt, väldigt varm. Tur att vi har en sval pool att svalka oss i utanför dörren och en jämn och stadig AC som håller lägenheten sval!

Hoppas att febern går ner imorgon. Dels för Rufus skull, men också för att vi är bjudna hem till Bästis mamma och Peter som bor i huset vi hyrde när vi var i Thailand sist. Mina pengar är på en GT på verandan för att kolla in öns snyggaste solnedgång.

onsdag 22 september 2010

Suck

Rufus har feber.
Jag visste väl att den här dagen var för bra för att vara sann...
Idag vaknade vi vid åtta, gav Rufus gröt och packade in oss i bilen. Vi åkte till Angela's, ett ställe som vi hört skulle ha kick-ass frulle. Väl där åt vi (det var okej), Rufus charmade personalen och lade en episk blöja som stank ner hela toan.

Vi flydde till favoritstranden i Choeng Mon där vi turandes om med att kånka på lillkillen, bada, sola och få en episk massage (jag). För 125 svenska kronor fick jag en helkroppsmassage som hette duga. Thaitanten med de hårda nyporna fick t.o.m. med mina örsnibbar... Dessutom gick hon på mig (!) och filade/skrubbade mina fötter. Imorgon är det Mannens tur.

Efter stranden var vi trötta och hungriga och tog hyrbilen till Dancing Crab och käkade sen lunch och i bilen på väg till nya äventyr somnade Rufus. Då åkte vi hem istället och lassade in honom i vårt AC-svala sovrum där han nu ligger och snusar gott.

Klockan är bara strax efter fyra och vi har redan lagt en toppendag bakom oss! Ibland är det bara för bra!

Ps. Hundvalpar är sötast. 4-ever.

tisdag 21 september 2010

Tre veckor

Idag har vi varit borta i tre veckor. Tjugoen dagar. Fett yao.

Jag vet detta för att jag läst ut tre böcker. En i veckan. Precis som det ska vara på semestern. Idag sätter jag tänderna i min fjärde rosaskimrande chitlit-pocket om flicka som är alldeles vardaglig (fräknar, inte pinnsmal), vars kompisar alla är lyckliga (smala) och dejtar medan hon sitter hemma med en skål glass och hulkar och är olycklig kär i Chad, Mike eller Brad som, förutom att han är jättesnygg (sammetsbruna ärliga ögon, fyllig mun) också är rik, har ett drömjobb och var lagkapten i skollaget som ung. Självklart slutar varje bok med att de två är perfekta för varandra och springer hand i hand in i solnedgången...

Tre alltså. På rad. Det är faktiskt lite så att jag börjar få en besk smak i munnen av tanken på att läsa nummer fyra. Men vad ska man göra? Det är ju semester. Någon måste ju offra sig.

söndag 19 september 2010

Rolig läsk jag druckit i veckan

Dom är roliga med sin läsk, thailändarna... Man kan hitta de mest underliga smaker i mataffären om man bara stannar upp en sekund.
I veckan provade jag bl.a. Fanta ... grön? Fruktfanta med banan, apelsin och en massa annat i en giftigt grön färg. Supersöt och inte ett dugg god. Provade också Calpico Soda med yoghurtsmak. Dock lite missvisande eftersom den mer smakar coke float. Kommer ni ihåg coke float? När drack man en sådan senast liksom?
Jo, i förrgår!
Jag blev så sugen att jag gick och beställde mig en på Swensen's glassbar. Sjukt gott.

Fiskelycka

Det slår mig att jag inte alls skriver om vad vi faktiskt gör här på dagarna. För vi hittar ju på en massa kul hela tiden (när vi inte bara softar vid poolen).
Som igår t.ex. när Mannen fick sin födelsedagspresent av mig och Rufus (han fyllde i torsdags). Nämligen en fyratimmars fiskeupplevelse på TopCats, där man fiskar i en konstgjord sjö full med fisk, och släpper tillbaka allt man får upp.

Så här gick det för Mannen:
Rätt imponerande va?
(Det här är en av fyra jättefiskar som drogs upp.)

lördag 18 september 2010

Regniga dagar

Det regnar en del. Men absolut inte så att det stör, och definitivt inte varje dag. Inte heller längre än en timme, max. Det är rätt skönt, för då kan man ligga kvar i sängen och läsa lite.

måndag 13 september 2010

Tvättdag

Igår tog Rufus kläder slut.
Jag har medvetet packat extremt lite kläder till både mig och lillgrabben för att kunna maximera shoppingen - sans samvetskval - här nere. Och även om vi redan tvättat allt en gång så tog det alltså slut igår igen... Så idag startade vi dagen med att lämna in all tvätt och åka till Tesco Lotus för att handla på oss lite mer kläder.
Allt är vääääldigt pluttenuttigt här. Därför har jag kunnat shoppa en del bebiskläder till våra vänner som trycker ur sig småttingar till höger och vänster... Men till Rufus så blir det... Ja... Inte jättetuffa grejer direkt, men ändå kläder som han har nytta av i värmen. Och shoppa... Mmmmm. Rrrrrrrrrrrroligt!

Cribs

Tänkte att ni kanske ville se hur vi bor?
Vi har ju som sagt hyrt en lägenhet i en månad här på Koh Samui. En etta, för ett löjligt lågt pris. Vad jag glömt att berätta är att vi blivit uppgraderade till en tvåa, eftersom ettan vi skulle hyra var upptagen. För samma pris givetvis...

Så här ser det ut.
Från den övre poolen ser man den nedre poolen (med barnpool) och längst ner till vänster i bild skymtar man vårt hus.Stora poolen med utsikt uppåt.

Vårt hus. Vi har lägenheten på hela markplan. Närmast ligger stora sovrummet och mot jungeln ligger vardagsrum/kök. Under oss bor det en svensk (restaurangägare) och en spanjor och över oss är det en till stor lägenhet där det bor... tja, vi vet faktiskt inte. Men ibland är det väldigt, väldigt många där uppe och det låter ofta lite konstigt...

Lägger upp bilder från inuti sen när vi städat. Eller, när städerskan varit här.
Åååh ljuva dekadens!

söndag 12 september 2010

Se in i framtiden

Mannen berättar i förbifarten att han också var sjukt bra på att kasta saker som liten, så nu känns det som att vi ändå kan konstatera att vår son kommer att bli bra på det när han växer upp.
Andra saker som vi tror oss kunna skönja är: 1) Han kommer att gifta sig med en asiat. Som det är nu så skiner han upp så fort han ser en thailändska komma emot honom. Dessutom - om det är fler thailändskor som ger honom uppmärksamhet - ler han alltid störst åt den sötaste. Alltså har han 2) bra smak. Slutligen tror jag att han kommer att 3) växa om mig när han fyller 14. Någon som vill sätta emot?

torsdag 9 september 2010

Övningspromenera


Jag när en svag förhoppning om att Rufus ska börja gå medan vi är i Thailand. Typ att han en dag tar sina första steg på stranden eller nåt... och sen springer han emot oss... i slowmotion... och en David Hasselhoff-hit spelas i bakgrunden... och alla ler och kramas.... och och och... Men jag tror nog att han är rätt nöjd med att hålla i händerna än så länge. Fast fort går det. Framåt alltså.

onsdag 8 september 2010

Dolph? Maria?

Jag märkte just att nästan alla mina inlägg har rubriker på engelska. Så larvigt.
Det ska jag genast sluta med.
Det känns lite som att jag tror att jag är Maria Montazami eller möjligtvis Dolph Lundgren vilket är helt absurt; jag kommer aldig ha lika snyggt hår som dem.

tisdag 7 september 2010

Old people can be so sweeeeeet!

What's the weather like?

När jag lärde mig engelska så var What's the weather like? en av de första fraserna som riktigt satte sig (Förutom I like Dirty Dancing). Jag minns att läraren tryckte på play på kasettbandspelaren och en mogen mansröst med överdriven brittisk accent sa What's the weather like? och så tryckte läraren på paus och hela klassen skulle upprepa. Läraren dirigerade ivrigt påhejande och vi i klassen gjorde allt för att göra så bra ifrån oss som vi kunde.

Var vill jag komma med det här då?
Jo. Vädret här är jättebra. Tackar som undrar.
Dagtid är det runt 35 grader varmt, men inte jättesoligt utan lite smådisigt och en sval fläkt. Poolen är runt 30 grader varm och så även havet. Kvällstid är det strax under 30.

Monsunsäsongen som alla varnade för har visat sig två gånger då vi fastnat i rejäla regnskurar... Men då har vi glidit in i en affär eller satt oss på en restaurang och väntat ut skuren. Även om vi köpt paraplyer så är det nästan löjligt mycket vatten som kommer ner från himlen. Och det går snabbt också! Ena sekunden är det ett regnstänk från klar himmel och i nästa en hink vatten från en grå pulserande massa.

Alltså. Vi överlever.
Hoppas bara att det inte blir värre. Då kanske vi regnar bort.

söndag 5 september 2010

Aj jus cän stopp love in yuuuu

Sitter och poppar Spotify (som enda musikkälla i vår lägenhet bortsett från thailändska MTV-motsvarigheten POP) och just nu går Michael Jacksons Ultimate Collection varm.

-Aj jus cän stopp love in yuuuu... sjunger jag för full hals och inser att låten I just can't stop loving you är ännu en av de låtar som jag lärde mig texten till innan jag kunde engelska.
Jag kan sjunga med i låten, men herregud så tokigt det låter!

Ett annat exempel på låtar jag tror mig kunna texten till är Tonight I'm yours med Rod Stewart.
(-Tonaajjaaaajaaa, doa i sissi tonaajjaaaajaaa.) Vilket t.o.m. min pappa så finkänsligt påpekade i sitt tal på mitt bröllop.

lördag 4 september 2010

Våra nya BFF

Vi har skaffat oss vänner här i Thailand, mannen och jag. Precis som Paris Hilton så har vi också nya BFF*: nämligen ägarens (till resorten / lägenhetskomplexet) mamma och pappa från Gangnef. De är här på besök i två veckor och har tagit oss till sina hjärtan och visar oss nu runt lite i deras Thailand. Ett Thailand som är olikt allt annat jag sett.
Föräldrarnas vardag ser ut ungefär så här:

06.00 Vakna
09.00 Åka till stranden. Alltid samma strand. Alltid samma parkeringsplats. Alltid samma solbädd. Alltid Fanta och en frukttallrik.
12.00 Lunch på strandrestaurangen. Alltid samma restaurang. Alltid samma lunch (cheeseburgare). Fanta.
14.00 Hemma igen. Alltid ett dopp i poolen.
18.00 Middag. Alltid samma restaurang, en svensk restaurang som drivs av sonens kompis. Alltid kycklingen eller köttbullarna. Fanta.
21.00 Sova

De äter inte thaimaten och har aldrig gjort det. De badar inte i havet. De gör alltid samma sak på samma sätt. Och de har skjutsat runt oss i sin bil och visat oss precis hur man gör på deras sätt.
Och om det är något som jag är säker på så är det att så här kommer jag aldrig bli. Visst, det är lite gulligt. Eller. Nej. Excentriskt möjligen. Som att man faktiskt inte kan lära gamla hundar att sitta. Men det är kul med nya bekantskaper. Även om de är sextio bast och rädda för Thailand.

*BFF = Best Friends Forever, för er som missat det.

torsdag 2 september 2010

Aaaaah lookie baby! Boy or girl?

Thailändarna älskar barn precis lika mycket som svenskarna hatar Hasse Aro. Typ.

- Oooooh! Lookie! Cute! Boy or girl? Frågar varenda en och tillägger: How many month? Innan de sträcker ut armarna och vill hålla Rufus. Mestadels ryggar lillkillen tillbaka och ser skeptisk ut, men ibland låter han sig bevekas och blir upplockad av en gullande servitris.

Tjejerna i de snärtiga uniformerna på Coyote, en mexikansk bar där vi stannade till för en snabb frozen margarita lekte tittut.

På baren Reggae Music fick Rufus lära sig rytmsektionen i kockens armar.

Det är lite kul. Men lite läskigt också.
Tänk om de bara skulle springa iväg med Rufus, vad skulle jag göra då?

Så jag tänkte att om jag fotar honom i armarna på de potentiella förövarna (tro mig, som förstagångsmamma är alla misstänkta) så fattar de att jag inte är att leka med. Jag har ju dem på bild liksom.
Hållbart? Mja. Men jag har ju mitt hemliga vapen. På lågstadiet vann jag nämligen kast med liten boll. Alltså kastar jag bara något hårt efter dem om de försöker sig på några dumheter.
Fint så.

Vi är framme nu.

Lite desorienterade, trötta och stela, men framme är vi!

Flygresan gick hur bra som helst. Rufus somnade innan vi boardade planet och sov sig igenom starten och första timmen. Sen hängde vi i våra 4 (!) säten med extra benutrymme. Läste, lekte och gick på upptäcktsfärder tills han somnade igen och sov tills en timme innan landning. Topp!

Anknyningsflighten från Bangkok till Koh Samui var lite stökigare, för då var ju klockan
mitt i natten och ändå var det ljust och... Men det gick bra. Varken jag eller Mannen sov dock en blund på hela resan. Men vafan...

Efter det att vi kommit fram och installerat oss något i lägenheten, tagit ett dopp i poolen och tittat runt så somnade hela familjen och sov i ett par timmar.

Nu gäller det bara att hålla sig vaken och somna på rätt tid så att morgondagen blir lättare. Frågan är om Rufus är med på noterna?

måndag 30 augusti 2010

Packad och klar

Jag inser att min vara-packad-och-klar-minst-24-timmar-innan-avresa har falerat. Att packa dagen innan med ett litet barn fungerar med facit i hand väldigt, väldigt dåligt. Speciellt när barnet helst av allt vill sitta mitt i packningen och provsmaka allt.
Dessutom blev det väldigt mycket packning. Konstigt nog. Vi skulle ju bara ta med det nödvändigaste...

Nu är vi i alla fall klara (nästan) och firar med varsitt glas vin, lite dålig TV och småpyssel (fylla iPoden, kolla vad som händer på Facebook, plocka bort leksaker från varje tom yta i lägenheten) och imorgon åker vi äntligen. Äntligen!

Rikta blicken uppåt vid halv tre-tiden imorgon, för då lyfter vårt plan från Arlanda.

torsdag 26 augusti 2010

Valet är fixat!

Jag har äntligen fått tag på Valmyndigheten som lovade att skicka rätt blanketter för utomlandsvistelseröstning med dagens post.

Hurra!

Nu måste jag bara bestämma mig för vilka jag ska rösta på. Tänkte först göra ett sånt där partitest som DN har, men alla som gör det blir Folkpartister. Hugaligen.

Uppdatering: Nope, alla blir tydligen inte Folkpartister! Nu har jag gjort alla test jag kunde hitta och inte en Folkpartist i sikte.

Rufus och Bobby

På öppna förskolan idag fick Rufus köra BobbyCar för första gången.
Succé!

Lugn och säker

Rufus plast-morfar är brandman. Det tycker jag är supercoolt. I julklapp fick vi brandsläckare och brandfilt av honom och Mamman såklart. Sånt får mig att känna mig lugn och säker.

Idag när vi gick ut på promenad (till bilen, ibland är vädret bara för kasst) så hängde det en skock brandmän utanför mitt fönster (femte våningen). De övade tydligen räckvidd och annat med sin stegbil. Sånt får mig också att känna mig lugn och säker.

Det springer omkring en väktare i vår trapp en gång om dagen. Han kollar att allt står rätt till. Sånt borde få mig att känna mig lugn och säker, men det enda jag kan tänka på är varför han springer här? Svaret har såklart med våra puckade grannar att göra. De bråkar fortfarande. Eller, han slår henne, polisen kommer och han sticker och hon låser in sig.

Men överlag känner jag mig väldigt lugn och säker. Det är himla skönt faktiskt.

onsdag 25 augusti 2010

Bråda dagar och saknad

En sak som är kul med att resa bort länge är att alla i bekantskapskretsen plötsligt vill ses. Så just nu har jag och Rufus ett fullspäckat schema med playdates, fikor och promenader. Kvällstid är det middagar, ännu mer fikor och så sjävlklart det faktum att Mannen jobbar sin sista vecka innan han går på föräldraledighet fram tills mitten av januari. Dessutom gängar sig Sturebymamma på lördag och pyssel och program tar upp all vår lediga tid. Det är mycket nu. Men det är väldigt, väldigt kul.

Rufus med kompisen Gustav på Aspuddsparken.

Jag kommer nog att sakna tempot. Jag kommer nog också sakna alla vänner, men jag kommer definitivt sakna vår ICA-butik dit jag går minst två gånger om dagen. (Kollade de sin besöksstatisik så skulle jag lätt ligga uppe i toppen på listan av folk som handlar FLEST gånger. Varför gå en gång när man kan glömma hälften och gå tillbaka senare liksom?) Sen kommer jag sakna fibrer. Thailand har bara vitt bröd var man än kommer. Frågan om hur magen kommer att må efter en vecka med vitt bröd besvarar väl nästan sig själv. Jag, som äter krossade linfrön till frukost... Som tur är vill jag minnas att det låg ett bageri i Chaweng (närmaste samhället sett från var vi kommer bo) som jag ska leta upp.
Annars kommer jag nog inte sakna så mycket mer. Eller, det finns tusen saker jag säkert kommer att sakna. Jag kommer bara inte på dem just nu.
Vad är egentligen bäst med Sverige?