fredag 31 augusti 2007

Ugh! Sluttande axeln har talat.

Jag kom just på vad jag skulle heta om jag var en indian:
Sluttande Axeln.

Varför? För att det inte spelar någon roll vilka underkläder jag bär på överkroppen, det halkar ändå alltid ner ett axelband eller två typ tusen gånger varje dag. Allra helst halkar det ner två när jag bär tunga matkassar. (Det är också ofelbart då det börjar klia på näsan.)
Förut när jag tittade på mig själv i spegeln så brukade jag inte titta på mina axlar. Det gör jag numera. Inte direkt breda. Inte smala. Utan ganska raka, normala axlar. Ändå glider och halkas det som om världen skulle gå under. Ack! Axelkomplex. Herre min skapare. Var ska det här sluta? Jag trodde liksom att man skulle ha koll på sin kropp vid 30-års ålder.

Ja just det. Nu är jag tillbaka igen. Med fingrar som funkar. Yey mig!

onsdag 22 augusti 2007

Bajs, sammanfattningsvis

nj.zn önhä jhpinnnnjljkvdn.,dvö.ässssssss

Va? Fattade ni inte? Nähä. Det kanske är för att mina fingrar ser ut som...vahettere....vahettere...salsiccia? Kielbasa? Prinskorvar? Ja, tio små prinskorvar på två dasslock. Rörlighet = noll. Eller vafan, det stämmer ju inte. Jag kan ju faktiskt hantera ett tangentbord. För första gången på över en vecka. Heja mig. Allt är lysande och jag är super-duperlycklig. Inte.
Jag är deprimerad och frustrerad, och jag tror inte att jag uppskattade mina händer ordentligt innan detta. Hämnas de månne på mig? Är det karman som kommit tillbaka till mig?
Jag vet inte. Jag är skeptisk. Jag skulle kunna publicera en bild på mina händer men ni förtjänar att behålla matlusten.
Jag återkommer när jag fått hjälp med att tvätta håret.
Ciao!

tisdag 14 augusti 2007

Dagens bild


En bild säger mer än tusen ord. Ett litet ord säger mer än det mesta.

måndag 13 augusti 2007

Kalsonginstallation

Idag när jag kom hem hade Mannen gjort en liten installation av sin hög med nytvättade boxershorts på sängen. Det såg riktigt vackert ut faktiskt.

Argaste tjejen

Idag fick jag en doktorstid för mina händer. Det här gjorde mig glad och samtidigt fylld med den sedvanliga dödsångesten ("tänk om doktorn säger att jag ska dö", "tänk om någon smittar mig i väntrummet med något ännu värre än jag redan har" etc.). Fast mest var jag förväntansfull. Mina händer har nu tilltagit i omfång rejält och den vackra, vackra ringen går varken av eller på fingret.
Så med studs i stegen knatar jag bort till Vårdcentralen och möts av Doktor Gunnar. Doktor Gunnar ser för det första inte alls ut som på bilden på sitt ID-kort han har runt halsen, och första minuten undrar jag när han ska utbrista i ett "närrå, jag är bara en patient här som har lite tråkigt, den riktiga Doktor Gunnar är på fikarast och kommer snart". Men icke då.

Det här är vad Doktor Gunnar sa till mig under mina fyra minuter i hans rum:
- Hm. Jaha. Hm.
- Det ser ut som ekseeeeeeem, kanske...
- Jag ska skriva ut kortison åt dig här förstår du.

Wow Doktor Gunnar! Du är verkligen den smartaste man jag träffat! Och för det betalade jag 140 spänn. Om jag ger dig alla mina pengar kanske du kan berätta för mig vilken hårfärg jag har? SOPA.

söndag 12 augusti 2007

1000 bast - minst

I helgen var jag och min kära väninna Täby Tanten var ute och slarvade. På en av stadens många uteserveringar så bad de om leg (yiiihaaaa), varpå väninnan vänder sig om mot dem och utbrister:
- Leg på henne? (nickar åt mitt håll) Ser ni inte att hon är ju så gammal så hon nästan kan trolla.

Hm.

Väl spenderade 19.90:- ?

Dagens sjukdom: dåliga hårdagar

Jomen det måste ju räknas som ett sjukdomstillstånd?!
Nähä.
Ett handikapp då?
- Ledsen fröken lapplisa, men jag tycker min frisyr motiverar parkering på den här handikappsplatsen. Titta på den bara. Titta! Vill du verkligen att jag ska gå fyrahundra meter till ICAs huvudingång? Vill du utsätta min omgivning för det? Tääääänk nu.

Dåliga hårdagar är ett riktigt gissel och jag börjar tro att mina är kroniska. Det kan kanske vara schampot... Man kanske skulle skippa schampot från ICA för 19.90:- och satsa på något dyrare? Kanske något märke? Men är de så jävla mycket bättre då? Är det inte bara så att man drar sig för att tvätta håret för att det är så dyrt och så blir håret skitigt och börjar lukta och så förvinner alla ens vänner och så står man där ensam och med skitigt hår och förstår inte riktigt vad som hände?
Sjung med mig: "ICA ICA ICA".

fredag 10 augusti 2007

Friday I'm in pain

Ååååh! Tack för de fina inläggen! Wow. Nu lyste mitt bleka ansikte upp i augustidiset som en liten fyr ute i skärgården. Poetiskt va? Sån kan jag vara ibland.

Min atletfot (håller med Jonna om att namnet suger) ser lite bättre ut idag för er som undrar. Dock har jag fått någon slags utslag/eksem/blåsor i händerna. Efter ett par dagars googlande så vet jag att det är något av följande:
a) dyshidrotiskt eksem
b) en reaktion på atletfoten
c) arsenikförgiftning

Det första stämmer bildmässigt (googla inte, bilderna är inte fina) men verkar svårbehandlat: är det inte nickel eller ketchup så är det stress. Smittar inte.
Det andra alternativet känns tryggt och övergående.
Det tredje kan det vara för att blåsor i händerna är ett klassiskt tecken på arsenikförgiftning. Läste en artikel om en hjälporganisation som borrat brunnar i Asien, ner i sediment som innehöll höga halter av arsenik och tog död på de stackars människorna istället för att hjälpa dem. Men jag har inte varit i Asien någonsin. Hm. Stackars människor.

Jag utnämner härmed denna vecka för sjukveckan i bloggen. Jag ska dela med mig av alla mina åkommor. Det ska bli jättespännande! Har ni några spännande sjukdomar? Jag kan säkert slå dem. I alla fall just nu. Det är nämligen skitsynd om mig. Jag ska måla naglarna när jag kommer hem. I typ neongrönt. Då kommer folk bara att titta på mina naglar och inte mina utslag. Jag räknar i alla fall iskallt med det. Annars har jag förfulat mig mer för ingen nyttas skull.
*suck*
Kanske ska jag måla dem rosa ändå?

torsdag 9 augusti 2007

Back in business

Jaha. Då var man tillbaka igen. Nygift kanske jag ska tillägga. Jappsidusingen! Nu är man en fruga serru. Goodbye mascara, hallo fruktkaka. Eller, hur funkar det egentligen? Finns det kanske någon manual där ute som man kan få lägga vantarna på? Är det något speciellt som förväntas av en ringbärerska i sina bästa år?
Alla tips går bra att lämna här på bloggen så sammanställer jag dem för framtida generationers undrande kvinnor att läsa och leva efter.

Undrar om jag förändrats nämnvärt på de... 17 dagar jag har varit gift? Nytt i mitt liv är Athlete's foot, som bara är en förskönande omskrivning av galopperande fotsvamp samt att hålla reda på ringen. (Nycklar i frysen och hemtelefonen i handväskan i all ära - men om ringen försvinner kommer Pojkvännen bli småsur.) (Ska jag kalla honom Äkta Maken nu?) (Ska jag kanske skriva hela bloggen inom paranteser?)

Jag ville i alla fall göra mig hörd igen. Jag är tillbaka.