tisdag 31 mars 2009

När inte fickan räcker till

Har ni också tänkt på att det finns ett helt eget släkte med människor som alltid tycks ha för små fickor? Ni vet de som alltid måste ta ur plånbok, nycklar och mobil ur fickorna innan de sätter sig ner. Sen lägger de sina skatter i en liten hög på bordet framför sig tills det att det är dags att resa på sig igen.

Lustigt det där.

måndag 30 mars 2009

Alltså, jag hatar att betala räkningar...


Men om man ibland bryr sig om att kolla kontoutdraget så kan det helt plötsligt bli fantastiskt kul...

fredag 27 mars 2009

For Relaxing Times, Make It Suntory Time

När jag kom till jobbet låg det ett mejl och väntade på mig från min kära lillasyster:

Hon menar såklart vilken whiskeysort som Bill Murray gör reklam för och även dricker när han sitter i Park Hyatt Hotels skybar i Shinjuku, Tokyo. Baren som vi självklart besökte när vi var på besök där under nyår. Och oj, så jag började längta tillbaka dit... Sitta på 52:a våningen, sippa på en margarita och ha hela Tokyo för sina fötter. Lyx.

torsdag 26 mars 2009

Lite upp och lite ner

Min kollega mötte mig med ett stort leende på läpparna när jag (i vanlig odning klädsamt försenad) klev in genom dörrarna till Kontoret imorse. Han frågade: Är det här en vanlig dag som kommer passera obemärkt förbi, eller har du något inplanerat som kommer att sätta den här dagen på kartan för alltid?
Och allt jag kunde göra var att stå där gapande. För visst ville jag svara att jag planerar att uträtta underverk idag, men när jag kollar i kalendern så har jag inget sådant inskrivet... Inte heller ligger det inom det närmaste framtiden att bota AIDS, få slut på världens hunger eller fixa global fred.
Det är bara en vanlig torsdag i mars och jag sitter vid mitt skrivbord och äter mina flingor, lyssnar på P3, vänder lite papper och funderar på vad jag ska äta till lunch. Som alla andra dagar alltså.

tisdag 24 mars 2009

Vad ska jag ha på mig idag?

Tydligen var det 28 grader varmt imorse. Utomhus. Jag fingrade ett tag på den skira, blommiga sommarklänningen innan jag faktiskt tittade ut och insåg att något inte stod rätt till.

Prisa kufarna i tunnelbanan!

Som van tunnelbaneåkare är det inte mycket som får mig att höja på ögonbrynen. Tvärtom känner jag nästan att jag vill nicka igenkännande till alla de kufar som dagligen förgyller mina resor till och från jobbet.

Tvångsrökaren på hemmastationen som tänder en cigarett varje morgon när det står att tunnelbanan kommer om en minut, för att sedan varmröka den sönder och samman på så kort tid som möjligt... Och självklart ta sista blosset precis när han stiger på. Hatten av till dig!

Britt-lis och Eva-lotta (jag har hittat på namnen åt dem själv); utan ert öronbedövande snatter om karlarna hemmavid så hade jag haft det bra så mycket tråkigare när tunnelbanan sitter fast i en tunnel mellan Gamla Stan och T-centralen. Stå på er tanter! Man ska dela på disken!

Och så slutligen, min favorit: Allt eller inget-mannen. Han som tycker att tunnelbanevagnen är hans andra vardagsrum och inte ser varför han bör behålla ytterkläderna på - trots att han bara ska åka tre stationer... Han slår sig alltid ner på en ledig fyra, skalar av sig kläderna (han tvekar alltid vid skorna och optar för att behålla dem på varje gång), slår upp alla delar av DN på sätena runt sig och börjar sedan grymtande läsa dem, en efter en. Om någon försöker göra honom sällskap så blir han ytterst förnärmad och grymtar argt. En fröjd att titta på, då hans sociala interaktionsförmåga motsvarar ungefär en avtorkad diskbänk.

Tack alla ni för att ni gör mina åkturer så mycket roligare!

söndag 22 mars 2009

Söndagsnöje: 2000 bitar kärlek

Bästa spenderade 269 kronorna på länge. Perfekt avrundning på helgen.

lördag 21 mars 2009

Hårdrocksfest

Just när sjukdomsångorna lagt sig ringer Stefan. Stefan bjuder till födelsedagskalas och jag och Mannen fullkomligt hoppar ur byxorna av lycka. Fest! Med riktiga människor! Och tårta!

Festen visar sig mycket riktigt innehålla både människor och inte mindre än fem olika sorters tårtor. Ska det vara så ska det vara liksom. Dessutom bjuds det på mat, Rockband (spelet), introtävling och en massa hårdrockare. De är överallt. Och de har svarta bandtröjor, långt hår och piercingar, och så spelar de i hårdrocksband. Jag köar lite för att äntligen få prova Rockband men ger snart upp när alla redan spelar de svåraste låtarna på expert-nivå. Istället tar jag min fina t-shirt med trycket It's a pink world (tack svägerskan för den!) och går loss på cheesecaken med passionsfrukt. Har man varit magsjuk så är det bra med all form av energi, resonerar jag.

Till slut blir hårdrockarna fulla (på öl) och nostalgiska och börjar prata om att de minsann aldrig kommer att klippa av sig håret för det är deras identitet och yada-yada-yada. Hur spännande det ändå är att smyglyssna på dem så smyger jag iväg till Rockband och går loss på trummorna tillsammans med några andra som också vågat sig fram. Och det är fantastiskt! Damnit!

Hårdrocksfest rules.

fredag 20 mars 2009

Sant eller falskt?

Man kan inte se för mycket High School Musical när man är sjuk?



Svar: Falskt. Man kan döden dö när man når film nummer tre av formationsdansoverload. Spelar ingen roll att Zac Efrons ögonbryn är välansade; killen är typ 15. Tydligen mår man inte alltid bättre av att se folk brista ut i sång.

torsdag 19 mars 2009

Lilla Duktig vs. VKS

Hm. Okej. Jag har varit borta några dagar. Varför?
Jo, jag har varit upptagen med att vara VINTERKRÄKSJUK.
Och vet ni vad som stör mig med det? Förutom själva VINTERKRÄKSJUKAN? Jo, jag 1) har kräkfobi. Riktig kräkfobi som borderlinar till löjligt. Och 2) det är inte ens VINTER längre! Kan man ha VINTERKRÄKSJUKAN då? Eller blir det VÅRKRÄKSJUKAN eller något annat fyndigt? Och 3) varför hade jag inte smygätit ett paket Ben&Jerrys eller något samma dag? Något som hade gjort det värt att... Nej, glöm det förresten.

Jag är i alla fall arg. Det här var ett vidrigt sätt att spendera en vecka på och jag hoppas ni alla slipper VKS. För alltid. Och alltid. Och... oooh, nu ska jag äta lite glass.

måndag 16 mars 2009

Söndagspyssel

Efter att ha mutat Vänner-Med-Större-Bil att det var en god idé att äta lunch på IKEA en söndag (när var det någonsin det?) så kom vi hem med två Billysar som vi muntert satte tänderna i under söndagseftermiddagen.

Följ utvecklingen:
1. Tom, vit vägg med provisoriskt avlastningsbord för växter som ska få nya krukor.
2. Hurra! Ramverket på plats.
3. Och hyllorna...
4. Och sist; pocketböckerna! Tyvärr har vi rensat ut så mycket att bara halva bokhyllan fylldes. Men se! De är färgkodade på bästa pantoneskala.

Sådär! Nu saknas bara lite belysning, en grön växt (?) och lite mer lull-lull.

Wack-a-doodle-doo

Hur har jag kunnat missa att Beyoncé blivit helt wack? Och när exakt skedde det egentligen?

Jag pratar om flickstackarns alter ego Sasha Fierce som enligt wikipedia (äääälskar wikipedia): ...står Sasha Fierce för hennes mer sensuella, mer aggressiva och mer glamourösa sida. Sasha är numera den person Beyoncé är när hon uppträder och sjunger.

What? Får man göra så? Får alla göra så? Får jag vara Lilla Duktig privat, Almighty Boss-Man-Boss på jobbet och No-Panties-Party-Pam på fredagarna? Vem bestämmer det? Var ansöker jag?

Schlager baby!

Vill herrskapet vänligen notera att bidrag nr 11 vann vår schlageromröstning? Efter satta poäng på låt, framträdande och kläder (punkt 1-3) samt internationella juryn (magneterna) - som ingen riktigt fattade hur man skulle använda; precis som i verkligheten så vann alltså La Voix.
Kick ass!

fredag 13 mars 2009

För att det ska bli jämt...

En bild på Mannen och hans fina ögonbryn.

Gaaah! Jag ligger hopplöst efter!

Här gick jag och trodde att jag var någolunda uppdaterad på vad som händer i världen. Men ack och ve! Så fel jag hade.

Jag har ju helt missat att andra veckan i mars är Bubble Gum Week!

Exakt vad det innebär, eller vad jag förväntas göra med den informationen vet jag inte - förutom att jag ser det som ännu en anledning att spontanfira. Kanske med ett stort paket tuggummi? Eller varför inte en flaska vin eller ett skumbad?

Nå. Nu vet ni därute vet vad det är som gäller. Börja fira.

torsdag 12 mars 2009

Jag och mina ögonbryn

Tänkte bara med en enda bild illustrera de perfekta ögonbrynens affischpojkar, Nate och Chuck från TV-serien Gossip Girl. Som ni tidigare läst hyser jag en stor svaghet för just ögonbryn. Och det här summerar ganska bra varför. En bild säger mer än tusen ord. Eller en sång för den delen.

onsdag 11 mars 2009

Härliga, underbara internet

Med risk för att när som helst bli uppringd av PRO och erbjuden livslångt medlemskap så känner jag att det här bara måste ut: Jag. Älskar. Internet.

Stora, fina, underbara internet. Framtid och utveckling med en liten knapptryckning. Konstant uppdatering av vänner, nyheter och lull-lull. Så enkelt. Så otvunget. Så ... fint.
Så om du hör det här internet, så älskar jag dig med alla ettor och nollor jag kan uppbåda.

Så varför detta emotionella inlägg? Jo. Det handlar om min lillasyster. Hon som bor i Tokyo sedan september. Som jag redan innan hon åkte hade bra kontakt med men numera pratar med dagligen. Via, ja just det - internet.

På vardagarna brukar vi prata via MSN. När jag loggar på med morgonkaffet i handen är hon någonstans mellan skola, läxläsning och middag och framåt trefikat har hon loggat av för att sova. På helgerna kör vi Skype och kan då kolla in varandras frisyrer, inköp och annat. Om jag t.ex. skulle rensa garderoben skulle hon kunna hjälpa mig - fast hon bor i Tokyo. Via internet. Teknikens under och allt det där.
Fan-fucking-tastic.

PRO, nu är det bara att ringa!

Femtio!

50/50 på tårna/knäna.
Varje morgon innan morgonduschen och morgonkaffet.

tisdag 10 mars 2009

Stiltje

Det står lite still just nu hörrni.
Det är inte så att det är tråkigt. Det bara rullar på.
Om jag säger att det mest spännande som hänt idag var att Blondinbella utsattes för moraltestet i P3s Christer så kanske ni förstår hur händelserikt mitt liv är. Ikväll ser jag fram emot att se Pojkvännen Pelle hjälpa Mannen med att fästa upp TVn på väggen. Eller så håller jag mig borta. Det kan bli lite för höga testosteronhalter i vardagsrummet. Kanske tvättar jag en tvätt också. Såg att det var många handdukar i tvättkorgen...

Jaja. Det är tisdag. Imorgon kommer allt att vara annorlunda. Hoppas jag.

söndag 8 mars 2009

Nya sneakers

Det verkar vara dags att skrota fejk-Adidaspupporna från Kina. Efter en snabb titt i garderoben inser jag att mina fina vit/rosa Stan Smith från USA är kastade (jag slet ut dem i Tokyo och lämnade kvar dem för att få hem söta mjukisdjur och ätpinnar). De gamla vit/svarta Superstar är sen länge uttjänta och har mest varit springa-till-affären-skor sista året. Kvar i garderoben finns... inget!
Ett hål!
Ett stort sko-hål som genast måste fyllas med ett par nya sneakers och det snabbt.
Men vilkaaaaaaaaaaaaah...!

Efter en snabb överläggning med mig själv så inser jag att 1) jag köper alltid Adidas och 2) det är alltid samma två modeller. Och visst - det är inget fel med att köra på samma gamla vanliga sneakers. Speciellt inte om man varierar färgen (vilket jag gör). Men nu är jag lite sugen på något nytt. Så nu kastar jag ut frågan: Någon som sett några snygga sneakers där ute?

Recension: Skräckfilmsfrossa

Frossa! Jag och Slick körde MMM (Midnight movie madness) på lördagen och berikades enormt av förusägbara plotter, extrem kuddtid och allsköns godis (jag fick uppskov på kejk-brejket).
Först ut: Asylum.
Kort och gott en ganska trist film med de vanliga klyschorna (omotiverad T&A i dusch / framhoppande mördare med vassa föremål i händerna / språngmarsch i skogen) som gick från 0-550 på två sekunder och således blev lite hackig och hoppig.
Tvåa blev Barnhemmet (El Orfanato), en spansk skräckis som en än gång cementerar det faktum att barn på film är läskiga. Filmen följde inte det traditionella Hollywooddravlet men var inte alls i närheten så läskig som den skulle kunna vara. Förutom barnen då. De var skitläskiga. I en timme och fyrtio minuter.
Trea och sist var kvällens avgjort bästa film The Strangers. Mer terror än skäck och efter 17 minuters seg uppbyggnad så brakade helvetet löst. Bokstavligen. Sjuuukt läbbig. Sjuuuukt sevärd!
En glad överraskning var en övertygande Liv Taylor i huvudrollen.

fredag 6 mars 2009

Hej våren!

Mars. Månad för vårdagjämningen och sommartid. Påta i trädgården i all ära, men vad säger "Hej våren!" mer än ett nyinrett badrum?
Ni minns väl den här kreationen i rosa? Jag säger inte att jag har tröttnat, utan snarare att förändring förnöjer och funderar således på en TOTAL MAKEOVER BADRUM (måste skrivas i caps eftersom jag framför mig ser Ty skrika orden ur en megafon).

Jaaaaaaaaaaa! Jag har gått ner fem kilo!

Närrå.

Även om byxorna sitter lite lösare tack vare tre gympass i veckan, powerpromenader och 40 armhävningar varje morgon så skulle jag inte säga att jag gått ner fem kilo.

Det här var tydligen ingen magisk blogg när allt kom omkring. Satana.

torsdag 5 mars 2009

Vad är det med lördag?

- Jo Pappan, man kan säga att jag är den sociala naven i min umgängeskrets, sa jag kaxigt i telefon när vi talades vid igår. Nu ligger det direkt inte någon sanning i detta. Men eftersom Pappan inte har någon koll så kan jag dra till med ungefär vad som helst...

Dock har det sista veckan varit kusligt många inbjudningar rörande den kommande lördagen. Middagar, skumpaprovning (många bröllop i sommar), melodifestivalpartyn, spelningar och annat kul har fullkomligt regnat över mig och jag känner mig som Serena van der Woodsen - konstant stoögt förvånad (och skitsnyggt klädd) - över all uppmärksamhet. Men jag blir tvungen att tacka nej till varenda grej. Jag är nämligen redan upptagen. Slick och jag ska köra vår återkommande MMM, Midnight Movie Madness.

Tre filmer, sjukt mycket snacks och extrem kuddtid framför ansiktet.

Så. Vad ska vi se?
Några tips?

JINXAD!

Jag tror jag har slutat röka... Pyttsan!

Det första jag gjorde på väg hem från jobbet igår var att köpa ett mycket stort och ohälsosamt paket med cigaretter. Väl hemma kedjerökte jag upp minst halva på balkongen. Så mycket för att sluta röka.

Men nu har jag börjat fundera. Tänk om bloggen är jinxad? Tänk om jag skriver saker här så händer det motsatta samma kväll? Tänk om jag säger någonting i stil med...
Jag tror minsann att jag gått upp fem kilo!

Nu är det bara hem och väga sig och hoppas att min teori stämmer.

onsdag 4 mars 2009

Män som hatar kvinnor som jag tyvärr tyckte sög på bio

Jag var och såg ovan nämnda film igår.
Räck upp handen du som läst boken! Misstänkte det. Alla har fan läst den. Alla älskade den! Det kollektiva Sverige har satt sin godkänt-stämpel på boken (böckerna) och nu gör de likadant med filmen. Kritikerna sågar, publiken är i extas! Alla utom undertecknad verkar det som. För jag gillar verkligen inte den här filmen.

Okej, jag vet. Smaken är som baken (i mitt fall nytränad och trosbeklädd) men jag kan inte minnas en enda bra svensk film jag sett sen barnsben. Och redan där kanske ni fattar min avoghet gentemot Män som hatar kvinnor. Den kan inte vinna. Oddsen är omöjliga redan från början. För jag redan bestämt mig.

Lite tror jag att det har att göra med att jag är en amerikofil (heter det så alls?) och finner dialog på svenska tafflig, oengagerande och ...tam. Jag hittar inte rätta ordet här, men Mikael Nyqvists sparsamma dialog i filmen kändes så... konstlad. Dessutom verkade han ha en rejäl nästäppa. Och när vi ändå är igång: Trodde de att de kunda casta vem som helst som Lisbeth Salander? Nog för att fröken Rapace gör ett fantastiskt bra jobb, men jag får ändå känslan av att det saknas något. Å andra sidan är Lisbeths karaktär väldigt speciell. Vääääldigt speciell.

Jag vet inte att jag kan ge något nyanserat omdöme, men om jag säger att behållningen av filmen är att Lena Endré för fösta gången har en dålig hårfilm (och faktiskt ser ut som sin ålder) så kanske du förstår ungefär hur bra jag tyckte det var.
Det kan också hända att jag överdriver lite.

Jag tror att jag har slutat röka


Alltså. Vi pratar inget definitivt här.
Men jag känner bara inte att det här röka är något som jag vill fortsätta med. Inte just nu i alla fall. Så nu har jag typ bestämt mig. Typ. Kanske. Håll en tumme.

måndag 2 mars 2009

Hur tänkte jag?

Medan halva Sverige njöt av söndagens soliga väder stannade Lilla Duktig och hennes man inne och lägenhetsfixade. Det packades upp kartonger, röjdes i lägenhetsförråd och planerades inköp på IKEA. Kort sagt var vi väldigt produktiva.

Men så i ett av skåpen hittade jag dessa små filurer... ... det här är alltså inte mindre än 14 mini-spritflaskor (hittade senare fler i kylen) som jag har samlat på mig under alla resor till Åland (där mannens släkt bor) under åren.
Grejen är den att - förutom att jag får moderskänslor när jag ser dem - jag vet att jag hade en plan för flaskorna när jag köpte dem. Men nu kan jag för mitt liv inte komma på vad den var.
Tänkte jag iscensätta en nyproduktion av Gullivers resor, där fokus ligger på att Gulliver förundras över Lilleputtarnas dryckesvanor? Eller tänkte jag att Barbie och hennes vänner skulle få ha en jättefest (i hopp om att äntligen bli bjuden)? Eller planerar jag att alltid ha en flaska i handväskan för "oförutsedda händelser"?

Hjälp! Alla tips och idéer mottages tacksamt!
Snälla hjälp mig.