Hårdrocksfest

Just när sjukdomsångorna lagt sig ringer Stefan. Stefan bjuder till födelsedagskalas och jag och Mannen fullkomligt hoppar ur byxorna av lycka. Fest! Med riktiga människor! Och tårta!

Festen visar sig mycket riktigt innehålla både människor och inte mindre än fem olika sorters tårtor. Ska det vara så ska det vara liksom. Dessutom bjuds det på mat, Rockband (spelet), introtävling och en massa hårdrockare. De är överallt. Och de har svarta bandtröjor, långt hår och piercingar, och så spelar de i hårdrocksband. Jag köar lite för att äntligen få prova Rockband men ger snart upp när alla redan spelar de svåraste låtarna på expert-nivå. Istället tar jag min fina t-shirt med trycket It's a pink world (tack svägerskan för den!) och går loss på cheesecaken med passionsfrukt. Har man varit magsjuk så är det bra med all form av energi, resonerar jag.

Till slut blir hårdrockarna fulla (på öl) och nostalgiska och börjar prata om att de minsann aldrig kommer att klippa av sig håret för det är deras identitet och yada-yada-yada. Hur spännande det ändå är att smyglyssna på dem så smyger jag iväg till Rockband och går loss på trummorna tillsammans med några andra som också vågat sig fram. Och det är fantastiskt! Damnit!

Hårdrocksfest rules.