onsdag 5 november 2008

Jag och mina fuktiga överarmar

Min vita val här i livet är att lyckas bli svettig på överarmarna under ett träningspass.
En gång var jag nästan där. Men det var när jag klättrade i Kinesiska Muren. Alltså inget jag gör ofta.
Men så idag... idag! Jag och MarathonMia bestämde oss för att prova SATS lunchpass Muskel som jag tidigare ratat bara p.g.a. namnet. Larvigt kanske. Men man döper inte ett pass Muskel och tror att man ska bli uppfattad som seriös? * Inte i min värld i alla fall.
Hur som helst. Ack så fel jag hade! Muskel var det bästa jag tränat på denna sidan semestern och det inte bara för att passet var så varierat (både kondition och styrka), eller för att jag tog i så jag nästan mådde illa. Jag blev fuktig på överarmarna också. Jag. Fuktig. På överarmarna. Seger!
Frågan är om jag kommer att kunna gå imorgon. Jag är tveksam. Just nu är det till och med jobbigt att använda tangentbordet. Men det är värt det. Såååå värt det!
(Och nej, det är inte jag på bilden. Eller vänta - vi kanske kan låtsas det? Bara idag?)
*Ser nu att SATS har passen Puhh! och Tjohoo! Vart är världen på väg?

1 kommentar:

MarathonMia sa...

Åh! Som framtid och baktid. Good-old-Marie-pass när det känns som bäst. Good-old-LD-när hon börjar svettas på överarmarna. Nästan.

Sååå. nästa gång tar vi i ännu mer och ser till att det rinner på överarmarna. framtid.