torsdag 6 november 2008

*morr*

Min kollega, den kvinnliga - äsch! låt oss kalla henne för Lena i framtiden för enkelhetens skull. (För det är exakt vad hon heter.) Lena i alla fall, driver mig till vansinne. Var dag. Hela dagen. Non-stop. Riktigt suger all energi ur mig. Från det att hon gör entré på morgonen (alltid med en djup suck när hon öppnar dörren) tills det att hon packar ihop sina saker för dagen (sakta, under klagan över vad hon nu kan komma på att klaga på). När jag och mina andra kollegor går till tunnelbanan måste vi alltid ventilera Lena i minst en kvart för att kunna släppa dagen ordentligt. Och vet ni? Från att ha varit hanterbart och genererat lite lite smålustiga historier att underhålla med så har det nu eskalerat till en helt hopplös och ohanterbar situation.

Jag kan inte riktigt förklara vad det är som gör det så svårt. Men tänk dig att jobba med en kvinna i 40-årsåldern som mentalt ligger på en tonårings nivå, med en fruktansvärd osäkerhet och ett bekräftelsebehov som inte är av denna världen. Tänk dig att denna person ständigt ska ha koll på vad alla gör, går från skrivbord till skrivbord och pratar om sitt liv. T.ex. hur tjock hon är, eller hur hennes barn inte respekterar henne. Saker som inte bara stör arbetsron, utan även är djupt störande. Och irrelevant.

Hon sitter alltid vid sitt skrivbord och söker ögonkontakt med folk i lokalen (vi har ett öppet kontorslandskap). När hon får kontakt börjar hon prata. Ibland får hon inte kontakt med någon och kan då börja sucka extremt högt eller knäppa med fingrarna eller bara börja prata om något och hoppas på att någon ska titta upp... Ja. Och så fortsätter det. Dag efter dag. Timme efter timme. Minut efter minut. Osv.

Enda räddningen är när hon är sjuk. Vilket snittar på ungefär en gång i veckan. Mycket. Javisst. Men åååh så vi helgar dessa dagar på kontoret.

Så. Nu har jag fått ut mig lite. Det var skönt. Tack för att ni lyssnade.

5 kommentarer:

MarathonMia sa...

Kan ni inte bli av med henne på någon Julfest eller nåt? Eller para ihop henne med Snack-Ken?

Jonna sa...

Men vad säger chefen? Det är väl inte effektivt att ha en anställd som beter sig så?

Lilla Duktig sa...

Mia: Bring him!

Jonna: Chefen har en tendens att inte "se". Tydligen vanligt förekommande sätt att styra sitt företag OCH sova gott på nätterna.

Slick sa...

Helt ärligt - jag som möjligen empatilös människa förstår faktiskt inte varför ni inte bara säger åt henne. Avbryt henne och förklara att hennes negativa inställning stör samtliga andra människor, att ingen är intresserad av hennes ungar och att hon antingen kan hålla tyst eller jobba från toaletten i fortsättningen. Jag menar allvar! Varför inte???

Magdalena sa...

Kvinnan behöver lite kärlek helt klart. Men tänkt om ni gör samma mot henne? Om ni ständigt turas om att gå fram och störa henne med ointressant pratså hon får inget gjort? Skulle det funka?