Jag har hunnit slänga igång datorn, kaffebryggaren, radion, öppnat fönstrena och satt mig till rätta vid skrivbordet innan någon annan klivit in genom dörren.
Till detta ska också tilläggas att det här är första veckan efter semestern för samtliga. Första. Den när man är så trött att man aldrig riktigt vaknar.
Och jag är först.
Jag skulle vilja säga att det är för att jag just nu driver en enmanskampanj mot snoozeknappen. Men det är ljug, ljug, ljug (även om jag inte snoozat en enda gång denna vecka och faktiskt gått upp när klockan ringt). Den riktiga anledningen är att 3/4 av mina kläder är undanstoppade i stora kassar eftersom dom inte längre passar och således har jag ett mycket litet utbud av kläder att välja på varje morgon. Det går liksom snabbt när man inte har något val.Än så länge i alla fall. Vi får se hur lång tid det tar innan jag får tuppjuck eller massiv klädångest och inte hittar någonting att bära och inte kan gå till jobbet. För att jag inte har några kläder.
Det är svårt det här.
3 kommentarer:
Tja!
Kläder e ganska lätt!
Gå till HM och köp 2 par byxor, en kjol å 2-4 tröjor.. Sen har du alla månader som e kvar räddade!!!!
Ska se om ja fått tillbaks ng utav mina mamma kläder och om du kan låna (om du vill) - vad har du för stl i vanliga fall?
Kramar
Aaaah. Då ligger jag minst ett par byxor back alltså.
Dags att shoppa lite...
Stackars mig.
Sen kommer det gå precis lika fort - för när alla kläder ändå är nedkräkta med bröstmjölk spelar det ju i alla fall ingen roll vad man har på sig...
Skicka en kommentar