Getting the job done

Idag var det en sån där helt hysterisk dag på kontoret när jobbet liksom aldrig tar slut. Varje hög man betar av VÄXER och varje uppgift som ska lösas celldelar sig till minst tre minst lika stora uppgifter. Typiskt då att jag lyxade med två semesterdagar förra veckan. Jag ska fan aldrig mer ta semester.

Vid tolv kände jag mig svimfärdig och tog en kort promenad för att vädra hjärnan. Någonstans runt tretiden kände jag hur det bara gick runt i skallen och jag var tvungen att luta mig tillbaka ett par sekunder för att inte ramla av stolen. Vid halv fem började jag se suddigt.

Först då bestämde jag mig för att det fan inte är värt det! Det är ju bara ett jobb! Jag kan ju inte sitta med hjärtklappning och darra i kroppen av stress - så bra betalar min arbetsgivare inte. Så. Imorgon är det jag som sätter mig ner. Skriver en prioriteringslista. Betar av EN sak i taget och går hem när klockan slår fem. UTAN stressvettningar och prestationsångest. Önska mig lycka till.