Tänder!

Rufus har fått en massa tänder.

Fyra stycken och en rejäl glugg!

Uppladdning inför Thailand

Jag veeet att det går att köpa barnmat i Thailand... Men jag har också hört att utbudet är rätt skralt och att det kan vara svårt att få tag på något som faller lillgrabben i smaken. Det här får bli mat för första veckan samt nödmat om det matvägras eller blir andra magproblem / sjukdomar. Hipps kalkon/potatispuré funkar t.ex. alltid. Sen får Rufus äta vår mat helt enkelt. Ja, till viss del i alla fall.

Val

Thailandsresan sätter käppar i hjulen för min och mannens deltagande i Val 2010.

Även om jag ännu inte bestämt mig för vilket parti som ska få just min röst, och även om valsedlarna ska komma med posten innan den sista (då vi åker) så börjar inte förtidsröstningen förrän den första (då har vi åkt).

Tydligen finns det någon slags brevröstningsmojäng men den kräver ett speciellt röstningspaket som man kan beställa från Valmyndigheten... Frågan är om det är för sent att beställa det nu?

Sug. Sug. Sug.

Kulturell söndag

Grattis på födelsedagen Per Anders Fogelström!

Söndagen spenderade jag och Rufus med Mamman och Svägerskan. Vi gick på stadsvandring runt söder i Fogelströms fotspår vilket var riktigt, riktigt trevligt!

Förutom att jag känner mig väldigt upplyst om söders historia så kan jag också konstatera att a) män som går stadsvandringar luktar svett, och b) kvinnor som går stadsvandringar har fotriktiga skor och linnebyxor.

Plötsligt händer det

Jag lägger Rufus i sängen och han säger inte ett pip.

När jag går in och kollar till honom ett par minuter senare sover han som en liten korv.

Somna själv-metoden är nu officiellt en succé!

Hur ensam är man då?

Efter en tidig långpromenad och ett par, tre timmar på öppna förskolan så bestämde sig jag för att ta tunnelbanan hem. Fyra stationer allt som allt. Lätt och bekvämt.

Dock hinner jag nästan inte ens gå på tåget innan en man kommer stapplande i mittgången och faller ner framför mina och två andra tjejers fötter.

- Aaaaaah.... andas han ut.

Jag och de andra tjejerna ställer oss självklart upp, försöker få liv i den gamle mannen (som jag tyckte såg så frisk och viril ut nyss) och pratar emellan oss vad vi ska göra. Resten av vagnen tittar på. Mannen mumlar för sig själv och vi baxar upp honom på sätet där han verkar sitta bra.

Okej. Fint.

Jag går tillbaka till vagnen och gullar lite med Rufus.

Då kommer en kvinna fram till mig. Hon bär MTRs uniform (tunnelbaneförare), fast med fisknätsstrumpor under shortsen och har sminkat sig som en egyptisk gudinna med sin kajal.

- Han gör så där jämt, säger hon. Han låtsas svimma framför unga, snygga tjejer för att de ska hjälpa honom upp. Ta i honom liksom. Bry dig inte om honom.

- Ahaaaaa, svarar jag och känner mig genast rätt äcklad av hela situationen.

Herregud! Hur ensam är man om man gör sånt?

Shit.

Vanna Rosenberg sa det bäst...

...när hon i Sommar i P1 pratade om TV-glass.

Det är lite som att äntligen komma hem! Jag älskar ju glass, allra helst framför TVn.

Så klart att det då är TV-glass!

Alltså. Inget som innefattas av nåt löjligt kejk-brejk utan en helt fristående utsvävning som bör avnjutas runt niotiden. Framför TVn. Iklädd mjukisbyxor.

Snälla?

One packlista to rule them all

Med ynka 13 dagar kvar till vår Thailandsresa så är det mycket att tänka på. Förutom att städa ur lägenheten så den är någorlunda beboelig när min lillasyster flyttar in, så är det många att träffa, packlistor att skriva och inköp att göra.

Just nu (när Rufus sover middag) så sitter jag och surfar efter den ultimata packlistan. Det visar sig att ångestsajten Familjeliv har en Thailandstråd med uppåt tiotusen inlägg och jag läser girigt... Men faktum kvarstår; vad ska jag packa?

Snälla. Har du några tips så tar jag gärna emot dem!

Konsten att vara social

Som sig bör så rövas varje blivande brud och brudgum bort några veckor innan de ska svara ja. Så också Sturebymamma, vars möhippa jag fick vara med om i lördags.

Jag gillar möhippor. Det blir så skön stämning med ett gäng tjejer som böjer sig baklänges för att göra allting så bra som möjligt för en och samma person. Mycket vin, fniss och larv. Mycket socialt. Mycket svårt.

Speciellt nu när jag spenderar mina dagar med en niomånaders som inte kräver så hemskt mycket interaktion. Eller jo, men på ett helt annat plan. När jag kom hem efter en femtontimmarsdag med nio andra tjejer (där jag faktiskt bara kände bruden) så var jag helt slut. Inte full. Inte trött. Slut. Finito. Efter att ha varit übersocial så länge. Jag ville bara lägga täcket över huvudet och inte prata någonsin mer. Fast det är väl också ett kvitto på att jag hade kul, mycket att prata om och inte satt i ett hörn och var tyst. (Som om jag skulle göra det?)

Hur är det möjligt?

Precis som JustD frågar jag mig

Hur är det möjligt? Man frågar sig gång på gång. Hur är det möjligt?

Var kommer alla fläckar ifrån? När hann han få dem? Han åt typ... lunch...

I fell in love with a girl

Eller nej.

Förutom Madonnas armar (innan de blev så där äckliga) så har det varit ont om tjej-crushes hos mig på sista tiden. Men uppenbarligen så tror nu Enskede Värdshus hovmästare att jag är kär i en. Så kär att jag faktiskt ska gifta mig med henne och ha min bröllopsfest hos dem den 28:e augusti.

Det är Sturebymamma som ska knyta hymens band och i egenskap av assisterande bröllopsplanerare (självskriven titel) har jag hängt en del på värdshuset för att kolla på lokal, ljudanläggning, bordsplacering etc. Så mycket att hovmästaren antagit att jag är den andra bruden.

Hysteriskt roligt. Eller nej. Men jag har inte så mycket att göra just nu.

Mammaledig

Det slår mig att jag är vid slutet av min mammaledighet och det känns både sorgligt och spännande på samma gång.

Augusti ut är det jag som är hemma med Rufus. September är jag visserligen mammaledig, men i Thailand med Mannen. Oktober går jag över till någon slags semester/tjänstledighet (också i Thailand) och den första november börjar jag jobba igen. Då har jag varit hemma ganska precis ett år. Och vilket år sedan!

Men. Idag är det redan den 6:e augusti vilket betyder att tiden håller på att rinna ifrån mig.

Så frågan är; vad ska jag göra mina sista veckor som mammaledig?

Inte riktigt statistiskt, men...

Det här är inget jag någonsin räknat på, men idag är nog den dag jag sett flest människor med ölburkar i händerna. Bortsett från Medis uteservering eller campingen på Roskilde då.
Ha också i åtanke att det är onsdag, mitt på dagen och ingen av de jag såg verkade vara på semester.
Sorgligt när man tänker på det.

Überkreativ

Kolla in den här tjejens blogg...

Snacka om kreativt.

Finaste Rufus

Här har du mitt liv

Jag blev skrikt på idag. Skrikt? Ja ni fattar...

- Så bra att du tryckte på knappen då! Gastade en förbipasserande taxichaffis från sin nedvevade ruta och tutade flera gånger ljudligt.

Tydligen hade någon tryckt vid övergångsstället och gått över innan det hann bli rött för bilarna. Och eftersom jag var i närheten var det såklart mitt fel. Vilket det inte var. Jag kom från ett annat håll. Men det fattade inte den jävla taxichaffisen.

Innan jag hann svara honom trampade han demonstrativt gasen i botten på 50-vägen och försvann.

Jaha. Men tack då. Skyll på henne med barnvagnen. Tack så jävla mycket.

Jag hatar sånt. Att man automatiskt tillskrivs vissa egenskaper bara för att man går med barnvagn. Jag skulle t.ex. aldrig gå över ett övergångsställe utan att trycka, och vänta. Vad är det annars för mening?

Men tydligen gör vi sånt. Vi med barnvagnar. Precis som att vi alltid går flera i bredd och livnär oss på latte, bara åker kollektivt i rusningstrafik och tar upp jättemycket plats. Sådana är vi.

Bara så att ni vet.

Sova själv

Igår tog vi tag i det här med att lära Rufus att sova själv, något som vi båda dragit oss för en tid. Lämna sin lilla, skrikande son alldeles ensam i sovrummet står inte direkt högst upp på var förälders lista, men eftersom jag sakta men säkert förvandlats till en mänsklig napp så kändes det helt rätt i tiden att prova.

Gårdagen gick dock okej. 50 minuter och två shots whisky (till föräldrarna). Ikväll tog det ungefär lika lång tid, men utan shots. Vi kan ju inte riskera att bli alkisar på köpet.

Jag ställer mig positiv till hela grejen och tror på att det nog kan ta ett par dagar och sen kan han somna själv, och framför allt sova längre i sin egen säng.

Mannen är mer realistisk? Negativ? Uppgiven? Och tänker att det här nog kan ta ett par veckor där han får skrika i en timme. Gör han det så tar jag livet av mig. Eller avbryter alltihop. Eller går på bio. Lilla plutten.

Att det ska vara så svårt att vara förälder. Redan.

Semester, semester, semester

Undrar ni varför det har varit dåligt väder hela veckan?
Det kan jag svara på. Det är för att min käre make har haft exakt en veckas semester. Det är vad vi tror i alla fall. Alltså, inte att han haft semester utan att det är anledningen till regnet. Asch, så virrigt det blev nu.
Semestern är i alla fall över nu.

Imorse åkte vi ut till Arlanda för att hämta upp Svägerskan och Pojkmannen Pelle som flugit i nära 24 timmar för att komma hem från Hawaii. Det pratades om flygplan, sandstränder och att simma med sköldpaddor. Då sög det till ordentligt i resetarmen. Det mest exotiska vi gjort på länge är att äta mongolisk buffé i Värnamo.

Men nu är det bara en månad kvar till Thailandsresan. Visum, pass, vaccin och allt annat är redan klart. Ska trixa lite med en reseförsäkring bara och köpa lite solskyddsgrejer till lillgrabben. Skriva ett par packlistor. Dutta lite. Läsa en bok om Koh Samui. Hitta blomvattnare. Ja ni vet...

Roadtrip

Apropå bilkörning så är hela lilla familjen på roadtrip denna vecka. Efter att i rasande fart klarat av Abborreberg fredag till lördag så spenderade vi natten i Byxelkrok och har efter en vägkrogslunch i Jämjö nästan kommit fram till Karlskrona, där vi ska träffa våra vänner Linda och Hasse som spelar barnteater där.
Imorgon, eller möjligtvis på tisdag drar vi vidare. Vart exakt vet vi inte. Jag vill nog helst hem igen, men om vi drar vidare blir det nog Varberg - via High Chaparall. Inte för Rufus skull utan för min.
Vi får se.

Medan vi ser så pågår en tävling i bilen om roligaste ortnamnet. Hittills leder Sylten, men Långa Rör ligger inte långt efter.

Biltjuven

Jag har en mamma och en pappa (även kända som Mamman och Pappan). De är skilda sen jag var typ fjorton och det är bra.
Bra är de också på olika saker som t.ex. när jag skulle ta körkort för fem-sex år sedan och min pappa ställde upp med som bil. Med honom lärde jag mig krypköra innan jag stack iväg på en tvåveckors intensivkurs i Köping. Sen fick jag också köra hans bil hela sommaren innan det var dags för uppkörning. Det var bra. HAN var bra. Jag tog uppkörningen på första försöket och hade alla rätt på teorin (där fick jag det sagt också).

Men så igår frågar Pappan om inte han kan få provköra vår nya bil. Visst, svarar jag, lämnar över nycklarna och hoppar in i baksätet bredvid Rufus. Och så bär det av.

Vi kör bara en liten sväng, men mycket snabbt går det upp för mig; min pappa är en usel bilförare. Han, som lärt mig hur en koppling ska hanteras bäst kör som en biltjuv.
Efter någon minut böjer jag mig fram och knackar honom försiktigt på axeln:
- Du? Den här bilen är så modern att den har blinkers...
- Mmmmm... Får jag till svar samtidigt som han kastar sig ur en rondell - sans blinkers.

Mina föräldrar. Bra på många saker alltså. Men på Pappans lista kan vi alltså stryka bilkörning.