lördag 2 juni 2007

Mannen och snickarbyxorna

Häromdan satt jag och småpratade med en bartender. Kvällen till ära var han ledig och firade detta genom att dricka rödvin och filosofera. Ensam.
När jag och en vän tillfälligt slog oss ner vid hans bord så gjorde han oss tjänsen att sammanfatta manlighet för oss. Manlighet, menade han, är ett par alldeles egna arbetarbyxor. Varje man kommer till en punkt i sitt liv när han införskaffar ett par sådana byxor. Det spelar ingen roll om byxorna behövs praktiskt eller inte. Det handlar om självkänsla. Att äga dem. Att kunna dra på sig ett par arbetarbyxor och spika i en spik ger en större upplevelse än att göra det i jeans.

Så skönt det känns att äntligen veta hur killar är funtade egentligen. Nästa gång jag träffar bartendern så ska jag be honom sammanfatta kvinnligheten.

5 kommentarer:

Sara sa...

Min pappa har en jättetajt orange televerksoverall från 80-talet. Den drar han på sig så fort han ska grovarbeta. Han ser mer rolig än manlig ut.

Lilla Duktig sa...

Ooooh! Säg inte det till honom bara.

Sara sa...

Nä, men mamma tycker att han är snygg i den. Hon säger Ooohh och himlar med ögonen.

En gång hjälpte han släktingar som skulle bygga ett hus på en ö i skärgården. De blev bjudna på lunch hos grannen. Dotter, typ 10, tittade på pappa och sa "Mamma, ska den där ARBETAREN äta hos oss?"

Hrm.

Lucknuckan sa...

Och i t-banan är det såhär:
"Ju trögare och hårdare stämpel, desto manligare!".
Inga fruntimmersstämpelmaskiner där inte!

T.o.m. en hög manlig chef sade att "jag har varit spärrvakt och då ville jag ha en rejäl fjong i stämplarna! Det är bara bra!".
Och så satt vi stackars kjoltyg där och hade ont och försökte förklara att själva fjongen inte är av vikt alls, det viktiga är att stämpeln är ergonomisk.
Tji fick vi för fjongen var viktigast konstaterade han!

Sara sa...

Jag för vad ska man med en man utan fjong till? Jag bara frågar?