Helt sjukt gott

I förra veckan var det bokklubbsdags och Mia-Kopia agerade värdinna. Efter en god middag och trevligt boksamtal så ställdes efterrätten fram. Den såg ut ungefär så här: Och den var så sjuuuukt god!
Så jag tog receptet och tillagade den själv i lördags. Eller tillagade och tillagade. "La ihop" är nog mer rätt beskrivning. Så här gör man i alla fall:

1) Öppna en burk konserverade päronhalvor och lägg i en ugnsfast form (spar lagen)
2) Häll över ett paket sockerkaksmix med citronsmak. Alltså; bara pulvret.
3) Häll över päronlagen.
4) Blanda inte. Gör bara små andningshål för lagen att rinna ner i.
5) Lägg på några klickar smör.
6) In i ugnen. 200 grader (om du har varmluft, annars 225) i 20 minuter.
7) Servera med vaniljvisp.

Helt sjukt gott.
Socker och fett. Vad kan gå fel?

ALLA vet.

- Hej hur mår ni? Säger den medelålders kvinnan i tunnelbanekiosken när jag morgongrusögd snubblar in.
- Bra. En kaffe tack, svarar jag, oförmögen att föra längre konversationer innan morgonkaffet.
- Det blir en kille, säger hon och nickar åt min mage. Vanlig eller ovanlig kaffe?
- Eeeh, vanlig.
- Det blir en kille. En väldigt busig kille. Femton kronor tack.
(jag betalar)
- Men det gör inget. Vi kommer att tycka om honom ändå, fortsätter kvinnan och kliar sig förstrött på sin vårthaka.
- Okej. Tack då, svarar jag och backar bakåt ut ur butiken.

Som sagt. ALLA vet.

Me and Buffy - we´re like this!

Dagens stora nyhet är knappast helikopterrånet i Västberga. Nope. Dagens nyhet måste ju vara att Buffy (Sarah Michelle Prinze) har fött barn.

Mannen och jag har precis gett oss på att titta igenom samtliga 7 säsonger av Buffy the Vampire Slayer (igen)... Och vad som slår mig är hur lika jag och Buffy/Sarah är.

Här kommer bevisen:

- Vi är lika gamla (unga)

- Det här är första barnet för båda

- Vi har båda varit ihop med våra killar sedan urminnes tider

- Precis som jag väntade hon flera år med att byta efternamn efter giftemålet

- Vi vet båda hur man sparkar rumpa

och...

- Om jag frågade Buffy om hon tycker hundvalpar är söta eller fula, så lovar jag att hon skulle säga söta. Precis som jag skulle!

Likisar or what?

Kniiiip

Idag var vi hos barnmorskan igen, bright and early kl. 07:45. Och än en gång så lyckas hon med konststycket att komma försent.

Nu känns det lite som att vi spenderat mer tid i väntrummet än inne på hennes rum och jag börjar bli lite orolig. Hur ska det bli när vi faktiskt kommer in och ska föda? (På den mottagning vi går på har man samma barnmorska hela vägen. Även när man ska... ja, ni vet...)
- Hörru, kan du knipa lite till? Barnmorskan är lite sen... Asså, jag SER att det är ett huvud som sticker ut. Men barnmorskans pendeltåg var lite försenat. Du får hålla dig. Spela Yatzi eller något så länge. Andas.

Som sagt. Börjar. Ana. Oråd.

Lugna Duktig

Imorse var det stopp i tunnelbanan när jag skulle åka till jobbet. Detta resulterade i att mitt tåg fastnade på en av de mer centrala stationerna och sedan hux flux togs ur trafik.

När alla andra ringde i mobiler, stampade på stället och såg märkbart irriterade ut - jag bevittnade t.o.m. en tjej som skrek rakt ut! - så tog jag tillfället i akt och gick till närmaste Espresso House och köpte mig en stor, god latte. Sen satte jag mig på en bänk på perrongen och bara tittade på människor.
Det här med stress är så överskattat. Jag orkar inte ens bry mig.

Hej modeblogg!

Dagens outfit: Min 90210 t-shirt som jag köpte på Bikboks rea för 29:- i somras.
Jag gillar den här tröjan. Dels täcker den magen och dels tror folk att jag går omkring och skyltar med namnförslag till bäbis.
Hallåååå? Donna? As if.

I ♥ smörgåstårta

Det slår mig att jag aldrig någonsin nämnt min lilla fäbless för smörgåstårta här i bloggen. Vilket är knäppt. För jag älskar verkligen smörgåstårta. Mest av allt (ätbart) tror jag minsann.

Hemma hos oss så har vi en tradition: Fyller man år så får man smörgåstårta till frulle. Detta för att det annars bjuds alldeles för lite på smörgåstårta där ute i den stora världen (dop, begravningar och 60-årskalas blir man ju inte så ofta bjuden på...)
Dock finns det lite informella regler runt det här smörgåstårtebjuderiet.
1) Det ska alltid vara en skaldjursvariant. 2) Man ska alltid låtsas att man "glömt bort" smörgåstårtan, eller att "men det har ju vi slutat med" och mörka och gömma in i det sista... 3) Smörgåstårtan ska vara stor nog att räcka till att hetsäta upp mellan hemkomst från jobb och ankomst av släktingar som vill fira.

Så gissa vad jag ska göra idag efter jobbet?

Ledtråd: det är mannens födelsedag...

Födelsedagsbrickan...

Konversationstjuven R-N

Igår var jag och tog en informell afterwork-öl med några typ-kollegor. Det slår mig att så nära så mycket alkohol har jag inte varit sen jag gurglade Listerine sist - och då spottade jag efter. Igår spottade jag inte. Jag drack heller inte riktig öl, utan beställde en non-alcoholic vetedito och kände mig väääääldigt vuxen och o-gravid.

Namnet till trots (afterwork) så pratas det väldigt mycket jobb på dessa tillställningar. I vanliga fall. Dock var det igår Rut-Napoleon som var den stora konversationstjuven. Och inte mig emot. Jag tycker ju att magen är bland det mest fascinerande jag sett och kan stirra på den i timmar. Speciellt när jag ligger och kollar på TV och den underhåller med sparkar och annat jox.

Jag fick i alla fall med mig idel lovord och inte mindre än två (2) förlossningsberättelser som jag personligen kände att jag kunde vara utan. Jag har ju medvetet hoppat över dom kapitlen i min mammabok och tänkt att jag kan ta det sen. När det blir aktuellt liksom. Sen. Senare.
Men ölen var god!

...tappar tråden....

Apropå vad Nostalgia kommenterade, alltså det om fotbollsskorna... Så måste jag erkänna att det här har jag tänkt en del på. Det här med sport. Och barn. Och så.


När jag var liten fick jag prova på vad jag ville i sportväg. Jag spelade handboll, tränade friidrott och fastnade till slut för ridsport (undertecknad ägde under ett par år en egen häst!). Och självklart tänker jag låta Rut-Napoleon göra samma sak. Sport är bra. Lagsporter ännu bättre. Och fotboll? Well... Finns det inte ganska mycket pengar i fotboll? Eller ska man kanske satsa på att kasta ut ungen på golfbanan redan vid två års ålder?
Hur som så är jag för sport. All typ av sport. Förutom hockey.
Hockey är - inte bara tråkigt att titta på - en sport som kräver en hel arsenal med skydd och annat lull-lull som inte går in i en liten godisblå Peugeot. Vilket iofs inte den begagnade vagn vi köpt gör heller. Men någonstans måste man prioritera... Om jag bara minns vad poängen med det här inlägget var. Hm. Jag nämnde godis. Det kanske är dags att gå och köpa sig en påse?

Mental lördagsuppladdning

Idag ska jag hälsa på fd. Täbytanten som blev Södertanten och som nu är nybliven Årstatant. Dagen till ära har jag bakat kladdkakemuffins och sitter nu och väntar på något slags livstecken från henne så jag kan åka över och beundra den nya lägenheten.
Det slår mig att jag redan har en dygnsrytm som en småbarnsförälder; uppe minst tre gånger per natt, somnar tidigt och vaknar ännu tidigare. Eller hur det nu funkar... Sa jag att första tvätten redan är tvättad och klar?

Fick ett SMS från en tjej i mammagruppen. Nu har hon också fått barn. En kille.

Nu ska jag gå och tvätta en till tvätt. Jag tror det blir kräktrasorna Krama från IKEA som ska få sig en omgång. Nu är det mental uppladdning som gäller. Det är ju trots allt inte så många veckor kvar...

Fler avslöjanden så här lagom till helgen

Stoppa pressarna! Rut-Napoleon är en kille!

Det är i alla fall vad ALLA säger. För tydligen SER folk vad det är för kön, trots att jag - som ändå spenderar mest tid med magen - inte sett några könsorgan stickandes ut alls. Men det behövs alltså inte. För R-N är en kille. Jag har en kill-mage. Formen säger allt. Tydligen.

Pojkvännen Pelles mamma Brittis från Boxholm har t.o.m. spått min mage. Det blir en kille. Och hon har ALDRIG fel. Det kan hela klanen Nilsson intyga (och gjorde även så på förra helgens bröllop. Ihärdigt.).

För att bli 130% säker så gjorde jag Aftonbladets högst vetenskapliga test "Blir det en tjej eller kille?". Och nu är det verkligen ingen tvekan längre - det blir en kille. Ty jag är inte rund i ansiktet, jag luktar fortfarande vitlök efter jag faktiskt har ätit vitlök, jag sover på vänster sida och jag är inte överdrivet sugen på citrusfrukter.
Alltså. Bring on ye old babykläder i blått.
Nu ska vi cementera könsroller!

Mina barn ska minsann få...

Kommer ni ihåg när en lyckad myskväll var allt som behövdes för att göra ens liv komplett?

När man på lördagen fick krypa upp i soffan med kastrullpopcorn, egenhändigt utvald läskedryck på flaska (alltid CocoBahia) och typ Fragglarna på TV. När det var det absolut bästa som fanns i hela världen? Och ens föräldrar var bäst i världen eftersom man fick både läsk och popcorn?

Jag minns de här stunderna med värme. Och jag lovar att Rut-Napoleon alltid kommer att få minst en myskväll i veckan. Med egenhändigt utvalt snarr. Precis som jag fick. För myskväll är fan viktigt för utvecklingen. Så det så!

Mer presenter!

Tydligen får man en massa presenter när man är på smällen. Bara sådär utan orsak liksom...*
Igår dök det upp ett paket på posten som jag hämtade ut. I paketet - som var från Verran (tack tack tack!) - låg det en bola. En bola är ett mexikanskt gravidsmycke som innehåller en mycket liten xylofon. Man bär smycket långt ner över magen så bäbis kan höra och känna igen ljudet.

- Tur att jag inte är så tjock att jag känner mig som en ko med en bjällra runt halsen, sa jag till mannen när jag trätt smycket över huvudet.
- Skönt att jag slapp säga det, svarade han.
Sen blev vi så exalterade att vi åkte till Babyproffsen och hämtade ut ett välkomstpaket för blivande föräldrar.
Det här barneriet är rätt kul ändå!

*Vill du också ge mig en present? Hör av dig så får du rätt adress!

090909 kl. 09:09

Episkt.
P3 hade nedräkning och tydligen fick man önska sig något. Vilket jag såklart gjorde!
Tänk att jag nästan missade det här. Gratis önsketillfällen kommer ju inte så ofta.

Frysa eller inte?

Jag gick till jobbet i alla fall.
Det tog sin beskärda tid att bråka med mig själv imorse, men slutligen vann det realistiska jobb-jaget - det jag som tänker på personlig ekonomi och ansvar för de egna arbetsuppgifterna. Lustigt nog är det också det jaget som tycker att det är onödigt att köpa mammakläder då det bara är två månader kvar till beräknad nedkomst och som köper hem vindruvor istället för Karamellkungenpåsar. Ett tråkigt jag med andra ord. Inte alls som ett av mina andra jag - det som äter glass till middag när det får chansen...

Hur som helst.

Eftersom jag inte riktigt litar på något av mina (många) jag så behöver jag nu er hjälp med en ganska livsavgörande fråga; ska jag frysa mitt gymkort?
Med precis två månader kvar på graviditeten (jag tror på punktlighet och förväntar mig inga förseningar...) så börjar det bli ganska tungt att släpa sig till gymmet. Magen är i vägen när jag spinnar och jag klarar max 30 minuters pass eftersom urinblåsan är stor som en valnöt.
Dessutom har jag ju börjat på vattengympa. Även om det kanske inte är världens mest krävande träning direkt... Problemet är väl att... det är såååå inte jag att inte träna... Åh. Fan. Hjälp?

poll by twiigs.com

Trött, tröttare, Lilla Duktig

Helgen har varit helt fantastisk.
Svägerskan och Pojkvännen Pelle (numera Pojkmannen Per?) knöt äktenskapsbanden i lördags och detta efterföljdes av en hejdundrande fest. Från nio på morgonen till två på natten fixade och festade vi och trots att söndagen i princip spenderades i sängen och soffan så är jag fortfarande världens tröttaste tjej.
På köpet har jag lite ont-i-halsen-känningar och mest av allt skulle jag bara vilja ta en (välförtjänt?) time-out och ta igen mig lite. Pyssla lite hemma. Bada skumbad. Läsa böcker.
Men det kan man ju inte bara göra.
Eller?

Lilla Duktig talar ut: - Ja, det är trillingar jag väntar!

- Jag har inte velat tala om det här tidigare, men nu går det inte att dölja. Säger en trött men lycklig Lilla Duktig när vi träffar henne vid ICAs smågodisavdelning på fredagen.

- Visst är det trillingar. En i magen och en i vardera vristen. Visst är det jobbigt att behöva köpa större skor, men det är så värt det. Jag vill ju bara att de små ska må bra, fortsätter hon och lassar på med skumbananer i påsen.
- Till bröllopet imorgon så har jag hittat skor i storlek 39. Trettionio! Haha! Jag som vanligvis kör högst 37! Men det är härligt att de växer. Bäbisarna alltså.

På frågan om det känns tungt så svarar Lilla Duktig bara att "det är bara något man får stå ut med". Dock förväntar hon sig mer uppassning av omgivningen den närmaste tiden.
- Ja, man får väl passa på. Haha! skrattar hon och viker resolut ihop smågodispåsen och rullar vidare mot kassan.

O Närminne - where art thou?

Igår kunde du se undertecknad i en av gångarna i den lokala ICA-butiken, fånstirrandes, med öppen mun och blank blick.

Jag stod vid färdig-köttfärssås-på-burk-sektionen och kunde för mitt liv inte komma på vilken burk vi alltid har köpt - år ut och år in - som nödmat när lusten att laga äkta dito inte infunnit sig. Till slut var jag tvungen att ta upp telefonen och ringa mannen och fråga vilken vi brukar köpa.

Alltså, jag vet att man som gravid förlorar en stor portion närminne, sans och ordförråd till fördel för... jag har glömt till vad det nu är. Men det här var jag inte beredd på. Blackout på ICA liksom.

Nu postar jag en bild på köttfärssåsen här, och nästa gång jag får hjärnsläpp så ringer jag bara någon av er och frågar. Okej?

High-tech portable babystuff...

Mamman och Lillasyster kom med fin present till Rut-Napoleon från 10-gruppen.

Först är det en väldans snygg sak i tyg med ränder (överst) och sen viker man ut saken och vips! har man ett portabelt skötbord (underst).

High-tech.
Portable.
Babystuff.

Undrar vad de ska hitta på näst?