ALLA vet.

- Hej hur mår ni? Säger den medelålders kvinnan i tunnelbanekiosken när jag morgongrusögd snubblar in.
- Bra. En kaffe tack, svarar jag, oförmögen att föra längre konversationer innan morgonkaffet.
- Det blir en kille, säger hon och nickar åt min mage. Vanlig eller ovanlig kaffe?
- Eeeh, vanlig.
- Det blir en kille. En väldigt busig kille. Femton kronor tack.
(jag betalar)
- Men det gör inget. Vi kommer att tycka om honom ändå, fortsätter kvinnan och kliar sig förstrött på sin vårthaka.
- Okej. Tack då, svarar jag och backar bakåt ut ur butiken.

Som sagt. ALLA vet.