Tack högre makter för att hormonbalansen något sånär har stabiliserat sig.
Det känns som att de senaste 19 dagarna har jag gått och skvätt tårar omkring mig för minsta lilla, eller bara i alla fall liksom... För presenter vi fått (så småååå kläder), regnet (ska det aldrig bli ljust igen), Rufus i största allmänhet (åååååååh, kolla han är ju så sööööööt) osv.
Men nu känner jag mig nästan normal igen. Visst - jag kan inte lyssna på lugna låtar (radiokanalen Lugna Favoriter är bannlyst) eller titta på sorgliga tv-program/filmer men annars är jag rätt återställd. Tror jag.
Då är det dags att börja leva lattemorsaliv då.
Ska bara tjacka en mugghållare till vagnen först.
Uppdatering: Nu har jag grinat en skvätt till Ghost Whisperer. Jag var nog inte så stabil som jag trodde ändå...
9 kommentarer:
Ah, mugghållare till något annat än bilen.
Det går inte över efter att man fått barn, bara det värsta resten stanar for life!
skulle precis skriva som therese.
efter att du fått barn kommer du föralltid att gråta för minsta småsak, särskilt det som rör barn och djur! mammahjärtat bara är så.
Håller med föregående talare. Tyvärr kommer du vara blödigare än någonsin hädanefter. Jag grät till exempel åt en jättesöt elefantunge idag.
Menåh!
Och jag som inte kan gråta snyggt heller... Jag är en sk. fulgråtare. Fan.
Jag gillar din blogg ;=)
Och jag håller med...gråtande blev värre sen jag fick barn, och det försvinner inte!
jag grät på bonde söker fru ikväll. åt tildes fina hingstar, bara för att de var så fina. och så var det några skitsöta kalvar..snyft.
jag är också fulgråtare, och så sväller ögonlocken :/
Det går över när barnen blir tonåringar ;)
Jodu, gråtmildheten sitter i ett tag... Det blir lite bättre när man slutat amma och hormonerna stabiliserat sig, men man fortsätter vara rätt blödig!
Skicka en kommentar