tisdag 3 augusti 2010

Här har du mitt liv

Jag blev skrikt på idag. Skrikt? Ja ni fattar...

- Så bra att du tryckte på knappen då! Gastade en förbipasserande taxichaffis från sin nedvevade ruta och tutade flera gånger ljudligt.
Tydligen hade någon tryckt vid övergångsstället och gått över innan det hann bli rött för bilarna. Och eftersom jag var i närheten var det såklart mitt fel. Vilket det inte var. Jag kom från ett annat håll. Men det fattade inte den jävla taxichaffisen.
Innan jag hann svara honom trampade han demonstrativt gasen i botten på 50-vägen och försvann.

Jaha. Men tack då. Skyll på henne med barnvagnen. Tack så jävla mycket.
Jag hatar sånt. Att man automatiskt tillskrivs vissa egenskaper bara för att man går med barnvagn. Jag skulle t.ex. aldrig gå över ett övergångsställe utan att trycka, och vänta. Vad är det annars för mening?
Men tydligen gör vi sånt. Vi med barnvagnar. Precis som att vi alltid går flera i bredd och livnär oss på latte, bara åker kollektivt i rusningstrafik och tar upp jättemycket plats. Sådana är vi.
Bara så att ni vet.

1 kommentar:

Nostalgia sa...

jag och mina barnvagnskompisar gick faktiskt alltid i bredd, men det har jag insett först nu efteråt. vi ockuperade stora delar av stans caféer och bussar. och vi hatade alla som muttrade surt för att de fick cykla ut i gräset bredvid cykelbanorna, för att vi gick tre barnvagnar. surjävlar! tänkte man.

nu såhär många år efter barnvagn blir jag helt förundrad över de som väljer att gå med barnvagnar på tex gröna lund eller andra folktäta ställen, och de kör alltid PÅ MINA hälar! ;)

men det är klart att barnvagnsfolket också måste få vistas på allmänna platser, det är bara det att de själva verkar tycka det är så besvärligt när de inte kommer fram med vagnen.