Det är som att vår son är utsatt för en jämn och ständig ström av baciller (dagis alter ego?) och varje vecka är det minst någon eller några dagars vabb. Vilket är okej. Jag hinner fortfarande med mitt jobb och ingen har klagat än, i alla fall inte så att jag hört det. Och självklart måste ju Rufus få vara sjuk!
Dessutom har jag och mannen ett vattentätt vabbsystem.
Så det så.
Jag tror inte att det här inlägget egentligen hade någon poäng, men det är så tråkigt att åka tunnelbana så något måste jag ju sysselsätta mig med.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar