Gröna Linjen och jag

Det här med att bo på en grön linje under ombyggnad är inte bara av ondo. Till exempel kommer det bussar hela tiden. Inget mer "Åkeshov 27 minuter" på ljustavlan när man är hopplöst sen till jobbet. Eller frysa fingertopparna av sig när man tappert försöker läsa Metro i isande -16 grader på perrongen. Dessutom kommer man också oftast på bussarna på ett eller annat sätt, och guldkanten är nog att jag bara åkt fel en gång!

Men. Det är också när man står där på en fullpackad, hermetiskt försluten busskropp med näsan i någons armhåla som man märker hur illa folk luktar. Allvarligt. Svett är bara förnamnet.
Man känner direkt vem som tagit sig en morgonhutt, inte tvättat håret på en vecka, ätit stark korv till middag, tycker tandvård är överreklamerat eller bär sin finaste ut-och-röka-jacka till jobbet. Och uuuuuh!

Trots den förhållandevis korta resan med buss så är det något jag måste uthärda två gånger per dag och dessutom vara tacksam för att SL fixat så jag kan ta mig till jobbet. Tack!

Min stora undran är nu: hur fan kommer det att lukta när det börjar bli varmt ute? När bussarnas icke existerande aircon kickar in och vi stackars resenärer flämtande lutar oss än åt höger än åt vänster desperat sökande efter en gnutta luft som någon annan inte redan förgripit sig på.

Jag säger bara:
Välkommen till min personliga lilla mardröm!