Mer tid för mig

Ikväll är det sista gången jag och L-E har vår klubb. I tre och ett havt år har vi harvat med artister, DJs och pressutskick och ikväll tar det slut.
Det känns vemodigt och samtidigt så jävla skönt.

Klubben i sig tar inte så mycket tid, men allt runtomkring (läs: göra flyers, affischera, informera band om soundchecktider, fixa ljudtekniker osv) är riktigt påfrestande. Och allt är ideellt. Fast det är sååå värt det. Varenda minut. Jag är kluven som ni märker.

En bra sak med det här är att jag får mer tid över till alla mina projekt hemma i lägenheten. Tänk om man skulle avsluta alla "yttre måsten"? Då skulle jag till slut ha tid över att prata med mina krukväxter. Hmmm. Tanken är lockande.

Käääääärlek!

Alltså, jag fullkomligt älskar formationsdans!

Jag vet inte om jag bloggat om det innan, men det tåls fanimej att upprepas:
ropen skalla - formationsdans åt alla!

Strötittar på Miss Secret Agent och såg formationsdansen på slutet. Och jag svär (så...förort av mig) att håren reste sig på armarna. Sjukt.

Säsongsskifte

Jaha, då har pepparkakorna åkt fram.
Betyder det att det är jul nu?

Can I have your attention please?

Idag fyller min pappa (även kallad Pappan) 55 år.
Av sin sambo har han fått … en megafon.

När jag ringde nyss för att gratta var han uppspelt som ett litet barn: ”Tänk! Nu har jag både megafon och walkie-talkies” (tidigare present från mig och Syrran). Och avslutade samtalet med ”Nej, nu måste jag sluta. Vi sitter och kommenterar Malou på TV4 med megafonen.” Snacka om att sätta gulkant på tillvaron.
Pappan – you rock!

Tänk på de svältande barnen i... Afrika?

Idag är det 34 dagar kvar till julafton, 54 dagar till min födelsedag, 135 dagar till vi åker till Thailand och 194 till beräknat flyttdatum. Har jag en massa trevliga saker att se fram emot eller har jag? Jag ska aldrig mer klaga. Jag lovar. Inte på ett tag i alla fall.

Tapeter och förval – check!

Nu har vi valt tapeter, kakel och bänkskivor till nya lägenheten. Denna gång var det inga skrik eller knytnävar inblandade heller. Skönt. Nu är vi civiliserade, vuxna människor som väljer bort rött kakel (”för svårt att inreda med” och ”vill man verkligen bajsa omgiven av rött kakel?”) för en sober, mörkgrå ton (”aaah så stiligt” och ”aaaaallt passar med grått”).
Kakel is the shit.

Nu ska vi leta fondtapeter på nätet. Några schyssta förslag?

Herrå!

Nu drar jag till Åland.
Någon som behövde något från taxfreen? Själv är jag tvärpank efter köpet av jackan...

Ur-kul

Min kollega har ställt om vår klocka på jobbet. Den går numera fem minuter före, vilket är ett helvete på morgonen men jätteskönt vid lunch och hemgång.

Det känns liksom...busigt. Som på mellanstadiet (vilket matchar arbetsplatsen i övrigt).

Dags att börja bajsa på golvet

Mannen säger: hey babe. jag har fått tag på mindstormslego för 1000:-. tänkte köpa det ikväll.
Lilla Duktig säger: vad får jag då?
Mannen säger: ny jacka?
Lilla Duktig säger: meh. och LEKA med hallå! jag vill också ha något att leka med och sprida i hela lägenheten. (gömd pik)
Mannen säger: marsvin + cutterspån = utspritt i hela lägisen
Lilla Duktig säger: menar du att vi ska skaffa marsvin (äntligen!) eller att vi ska börja bajsa på golvet?
Mannen säger: både och. heh.
Lilla Duktig säger: du är fin du.

Vad kan jag säga? Jag älskar honom.

Foo forever

Bästa videon just nu: Foo Fighters - Long road to ruin. Kolla på den här.
Dave Grohl for president!

"Är du inte riktigt klok"-träning

Igår gick jag och några kompisar och tränade. Eller, som vi kallar det: "är du inte riktigt klok"-träning vilket kort och gott går ut på att köra så många pass på rad som man pallar av. Helst halvtimmespass för variationens skull. Utrustad med två (!) par skor, en Gainomax, två bananer och en välfylld vattenflaska klarade undertecknad av tre pass (spinning, core och step). Det fjärde missade vi (hade redan börjat när vi var klara).

Godammit! Ibland är det så himla kul att träna.

Idag är jag mest hungrig - träningsvärken kommer säkert senare. Med lite tur...

Min vän TV-kändisen

- Vetu, vetu, vetu?

MSN blinkar ilsket åt mig när jag kommer tillbaka från lunchen. Det är BargainBitch. Och något har uppenbarligen hänt.

- Nej, berätta.
- Jag ska provfilma på fredag för ett nytt program som går ut på att man ska kunna låttexter. Och det är DU som har anmält mig dit i smyg.
- Nä.
- Jo, de hade skrivit något i stil med "när vi spelar Singstar tittar hon aldrig på TVn utan sjunger bara rakt ut i rummet. Singstar spelar vi ju bara hemma hos dig.

Så nu är frågan. Min vän ska (kanske) bli TV-kändis. Men jag kan inte ta på mig äran. För det är verkligen inte jag som anmält henne. Så vem är det? Och ännu viktigare; vad ska hon ha på sig?

Vinterns köp...

Igår köpte jag en alldeles för dyr vinterjacka. Den är av samma modell som på bilden fast utan päls och jag fryser inte i den. För egentligen, hur mycket är det värt att inte frysa ännu en vinter? Min plånbok fullkomligt tjöt när jag drog fram fröken Kreditkort, men hela kroppen har varit så otroligt avslappnad och varm sen dess att jag nog får blunda för hålet i plånboken.

Någon som vill bjuda mig på middag?

...och sen igen!

Dagens, nej veckans, bästa: Vi har fått en lägenhet!
Heja heja oss!
Äntligen flyttar vi!

Nu känner jag att jag kanske överanvänt utropstecken lite. Men jag är så f.r.u.k.t.a.n.s.v.ä.r.t glad. Efter åtta år i en lägenhet på nedre botten och utan balkong så ser jag fram emot nybygge, med balkong och dessutom på femte våningen. Och att få slänga saker. Oj oj oj vilken utrensning. Frågan är bara - var ska jag börja?

Plötsligt händer det!

Idag hände äntligen det som jag (omedvetet?) väntat på.
När jag i vanlig ordning släntrar in på morgonkaffestället på väg till jobbet så tittar baristan upp på mig, ler igenkännande och säger: det vanliga?
*tjoooohooooo*

Det är som att få krita på livsbutiken i kvarteret (check) eller... nä, jag kommer inte på mer. Men ni förstår grejen? Det är som att... nä, jag kommer inte på något bra där heller. Fan. Jag kanske behöver lite mer kaffe.

(sjunger) Kaffe, kaffe, kaffe! Nu är det kaffe!

Internet gör mig till en bättre människa...?

Jag gillar små, ibland onödiga program. Typ Sticker Lite; Post It´s på datorskrivbordet eller Ergocise; guidar till stretching vid skrivbordet en gång i timmen. Nördigt - men ack så roligt.
Idag hade jag lite tid över, så jag tänkte att jag skulle fixa ett nytt stretchprogram (där tjejen på skärmen inte ser ut som om hon håller på att dö av tristess) och så snubblade jag över det här:



MB Free Subliminal Message Software 1.15, ett program som sänder positiva, sublima budskap via din skärm när det sätts igång. Man kan tydligen själv välja vilket område man vill bli boostad i. Typ: du är snygg idag. Eller: jag kan sluta röka.
Slumpvis love bombing direkt genom din skärm!

Tyvärr verkar det lite religiöst. Eller så är det bara jag som är överkänslig. Skumt är det i alla fall. Några synpunkter?

Bokhörnan

Satt och surfade runt lite på bloggar nyss och såg att många delar med sig av vad de läser just nu. Så varför ska jag vara sämre? Därför tänkte jag uppdatera er med vad jag läser just nu.

Som tur är har jag väldigt bra smak när det gäller böcker.

Sabrera eller inte sabrera?

En trend har långsamt brett ut sig i umgängeskreten. Jag tror att det kan ha tagit sin början på ett bröllop för 1,5 år sedan - innan dess var det bara något jag hört talas om. Jag pratar såklart om sabrering. Detta stycke våld utövat på en stackars oanande flaskhals. Detta monstruösa övergrepp på glasbehållare. Detta.. äsch, jag orkar inte. Summan av kardemumman är att jag tycker det är lite läskigt med sabrering. Vassa sablar (funkar med linjaler och brödknivar också) och avhuggna flaskhuvuden som sprätter överallt. Och dessutom oftast under inflytande av alkohol.

*ring ring*
- Ja hallå? Jaha... oj.
*klick*

PRO ringde just och gjorde mig till deras hedersmedlem.

Jul, jul, strålande jul!

Ville bara säga att det är precis 7 veckor kvar till julafton idag.
Jag återkommer med en önskelista.
Tack på förhand!

Måndagshat

Jag hatar kedjebrev. Jag hatar människor som skickar kedjebrev till mig. Är de helt dumma i huvudet eller? Hur kan någon, någonsin tro på kedjebrevens så kallade makt?

Jag fick ett under helgen som jag läste nyss. Det var skickat från en kollega (jobbar ingen på det här stället eller?) och avslutades med raderna:

Direkt efter du har läst det här brevet måste du skicka det vidare.
Den här kedjan har skickats sedan 1996.
Du måste maila den till 7 personer.
På den femte dagen kommer någon att bjuda ut dig, eller säga: Jag älskar dig.
Detta är inte ett skämt.
Den har fungerat i många år.
Om du bryter kedjan, kommer du få otur i kärlek.

Okej. Se det här som det ultimata testet! Jag tänkte INTE mejla det här till 7 personer och är därmed en kedjebrytare vilket torde ge mig otur i kärlek OCH som grädde på moset säkerligen extra dålig andedräkt eller nåt. Dessutom kommer ingen bjuda ut mig eller säga ”Jag älskar dig” på den femte dagen. På fredag vet vi.
*morr*