Inte riktigt statistiskt, men...

Det här är inget jag någonsin räknat på, men idag är nog den dag jag sett flest människor med ölburkar i händerna. Bortsett från Medis uteservering eller campingen på Roskilde då.
Ha också i åtanke att det är onsdag, mitt på dagen och ingen av de jag såg verkade vara på semester.
Sorgligt när man tänker på det.

Überkreativ

Kolla in den här tjejens blogg...

Snacka om kreativt.

Finaste Rufus

Här har du mitt liv

Jag blev skrikt på idag. Skrikt? Ja ni fattar...

- Så bra att du tryckte på knappen då! Gastade en förbipasserande taxichaffis från sin nedvevade ruta och tutade flera gånger ljudligt.

Tydligen hade någon tryckt vid övergångsstället och gått över innan det hann bli rött för bilarna. Och eftersom jag var i närheten var det såklart mitt fel. Vilket det inte var. Jag kom från ett annat håll. Men det fattade inte den jävla taxichaffisen.

Innan jag hann svara honom trampade han demonstrativt gasen i botten på 50-vägen och försvann.

Jaha. Men tack då. Skyll på henne med barnvagnen. Tack så jävla mycket.

Jag hatar sånt. Att man automatiskt tillskrivs vissa egenskaper bara för att man går med barnvagn. Jag skulle t.ex. aldrig gå över ett övergångsställe utan att trycka, och vänta. Vad är det annars för mening?

Men tydligen gör vi sånt. Vi med barnvagnar. Precis som att vi alltid går flera i bredd och livnär oss på latte, bara åker kollektivt i rusningstrafik och tar upp jättemycket plats. Sådana är vi.

Bara så att ni vet.

Sova själv

Igår tog vi tag i det här med att lära Rufus att sova själv, något som vi båda dragit oss för en tid. Lämna sin lilla, skrikande son alldeles ensam i sovrummet står inte direkt högst upp på var förälders lista, men eftersom jag sakta men säkert förvandlats till en mänsklig napp så kändes det helt rätt i tiden att prova.

Gårdagen gick dock okej. 50 minuter och två shots whisky (till föräldrarna). Ikväll tog det ungefär lika lång tid, men utan shots. Vi kan ju inte riskera att bli alkisar på köpet.

Jag ställer mig positiv till hela grejen och tror på att det nog kan ta ett par dagar och sen kan han somna själv, och framför allt sova längre i sin egen säng.

Mannen är mer realistisk? Negativ? Uppgiven? Och tänker att det här nog kan ta ett par veckor där han får skrika i en timme. Gör han det så tar jag livet av mig. Eller avbryter alltihop. Eller går på bio. Lilla plutten.

Att det ska vara så svårt att vara förälder. Redan.

Semester, semester, semester

Undrar ni varför det har varit dåligt väder hela veckan?
Det kan jag svara på. Det är för att min käre make har haft exakt en veckas semester. Det är vad vi tror i alla fall. Alltså, inte att han haft semester utan att det är anledningen till regnet. Asch, så virrigt det blev nu.
Semestern är i alla fall över nu.

Imorse åkte vi ut till Arlanda för att hämta upp Svägerskan och Pojkmannen Pelle som flugit i nära 24 timmar för att komma hem från Hawaii. Det pratades om flygplan, sandstränder och att simma med sköldpaddor. Då sög det till ordentligt i resetarmen. Det mest exotiska vi gjort på länge är att äta mongolisk buffé i Värnamo.

Men nu är det bara en månad kvar till Thailandsresan. Visum, pass, vaccin och allt annat är redan klart. Ska trixa lite med en reseförsäkring bara och köpa lite solskyddsgrejer till lillgrabben. Skriva ett par packlistor. Dutta lite. Läsa en bok om Koh Samui. Hitta blomvattnare. Ja ni vet...

Roadtrip

Apropå bilkörning så är hela lilla familjen på roadtrip denna vecka. Efter att i rasande fart klarat av Abborreberg fredag till lördag så spenderade vi natten i Byxelkrok och har efter en vägkrogslunch i Jämjö nästan kommit fram till Karlskrona, där vi ska träffa våra vänner Linda och Hasse som spelar barnteater där.
Imorgon, eller möjligtvis på tisdag drar vi vidare. Vart exakt vet vi inte. Jag vill nog helst hem igen, men om vi drar vidare blir det nog Varberg - via High Chaparall. Inte för Rufus skull utan för min.
Vi får se.

Medan vi ser så pågår en tävling i bilen om roligaste ortnamnet. Hittills leder Sylten, men Långa Rör ligger inte långt efter.

Biltjuven

Jag har en mamma och en pappa (även kända som Mamman och Pappan). De är skilda sen jag var typ fjorton och det är bra.
Bra är de också på olika saker som t.ex. när jag skulle ta körkort för fem-sex år sedan och min pappa ställde upp med som bil. Med honom lärde jag mig krypköra innan jag stack iväg på en tvåveckors intensivkurs i Köping. Sen fick jag också köra hans bil hela sommaren innan det var dags för uppkörning. Det var bra. HAN var bra. Jag tog uppkörningen på första försöket och hade alla rätt på teorin (där fick jag det sagt också).

Men så igår frågar Pappan om inte han kan få provköra vår nya bil. Visst, svarar jag, lämnar över nycklarna och hoppar in i baksätet bredvid Rufus. Och så bär det av.

Vi kör bara en liten sväng, men mycket snabbt går det upp för mig; min pappa är en usel bilförare. Han, som lärt mig hur en koppling ska hanteras bäst kör som en biltjuv.
Efter någon minut böjer jag mig fram och knackar honom försiktigt på axeln:
- Du? Den här bilen är så modern att den har blinkers...
- Mmmmm... Får jag till svar samtidigt som han kastar sig ur en rondell - sans blinkers.

Mina föräldrar. Bra på många saker alltså. Men på Pappans lista kan vi alltså stryka bilkörning.

Låååånga armar

Rufus har precis gått in i långa-armar-stadiet. Ni vet, när armar och händer tycks nå hur långt som helst och drar ner böcker, dukar, kaffekoppar och annat som inte är ämnat för små barn. Dessutom ska allt provsmakas.

Igår hittade jag den här i vagnen.

Den är från sushirestaurangen Ki-Mama.

Japp. Min son. En tjuv.

Hooked on a pusselspel

Jag har precis spelat klart Picross 3D, ett pusselspel för Nintendo DS som min käre make köpte till mig för ett par veckor sedan.

Sen dess har jag varit helt fast, och inser nu att mitt ickeläsande går helt och fullt att skylla på spelet. Det är så sjuuuuukt beroendeframkallande. Och så sjuuuuukt kul. Fan.

Men nu är det över och jag ska återgå till mitt bokläsande.

För er som gillar pusselspel, sudoku och liknande: picross (picture/crossword) is the shit!

Finns även i 2D och är precis lika bra. Det spelet klarade jag förr-förra året....

Oflyt

- Vi har lite problem med hissen.

Vakten vid spärren ljuger uppenbarligen inte. Hissen i tunnelbanestationen är helt förtejpad med "ur funktion"-lappar. Även om han inte stått där hade jag säkerligen fattat förr eller senare. Antagligen förr.
Men nu står han där, stilig i gul reflexväst och småpratar med spärrvakten. Han fortsätter:
- Och du har ju en tung barnvagn. Hur ska det gå? Du kanske kan ta bussen till nästa station?

Jag tittar längtansfullt på trappan. Sen tittar jag på mannen. Sen på trappan. Här står det alltså en man utposterad enkom för att informera mig om att hissen är trasig. Inte för att hjälpa mig på något sätt annat än med denna uppenbara information.
Jag suckar och vänder vagnen.
- Jag promenerar väl till nästa station då.
Han lyser upp.
- Ja! Men det är ju lysande! Hejdå!
Han vänder sig om och fortsätter småprata med spärrvakten.
Hej hej.

Det är varmt nu

Tur att 7 cm vatten kan svalka en liten kille så bra.

Marry him, or marry me. I'm the one who love you, but can't you see...

På P3 spelar de 1993-års sommarplåga; Two princes med Spin Doctors. Det betyder alltså att den låten är 17 år gammal, vilket gör mig... Herre min skapare! Jag var ju vuxen redan när den låten kom! Tyckte jag själv i alla fall.
Kul att låten håller fortfarande. Det är ju alltid nåt.
*mummel mummel*

Tycka-synd-om på balkongen

Idag stack Svägerskan och Pojkmannen Pelle på sin honeymoon. Till Kalifornien och Hawaii.

*suck*

Man kan bli avis på mindre.

T.ex. på... äsch jag kommer inte på något. Men jag blir nästan lite ljusgrön när jag tänker på dem, sippandes på varsin Piña Colada där de ligger i varsin solstol på en kritvit strand med det turkosa vattnet kluckandes i vattenbrynet.

Och här sitter jag på balkongen. Med kritvita ben (fortfarande! jag har vågat shorts en vecka nu!?) som behöver rakas. Tonårsacne. Sommarsnuva och en utväxt lång nog att bilda sitt eget politiska parti.

Dags för uppryckning och fokus framåt!

Om 52 dagar lyfter planet till Thailand.

Basta!

Grannar del 3

För er som behöver friska upp minnet kan läsa mer om grannarna här...

Grannarna är i farten igen.

Jag tänker självklart på vårt dysfunktionella grannpar. De med katten. De med fjädrarna, moonbootsen, cyklarna och allt det där.

De som bråkar.

Han slår henne. Hon skriker. Ingen ser men alla hör. Vet. Tittar snett på dem i hissen.

Jag tänker aldrig mer dela hiss med den där jävla gubben.

Han slår sin tjej. Punkt.

I lördags slog han henne när hon låg ner i trappen och Mannen klev ut och skrek åt honom;

- Vafan gör du?

Då slutade han och stack. Men Mannen ringde polisen som kom direkt. Så nu har vi inte bara hört. Nu har vi också sett. Och allt är anmält.

Nu är det upp till tjejen. Men tyvärr var gubbjäveln tillbaka kvällen därpå.

Han dök upp på sin gamla HD som han parkerat nedanför balkongerna. Den startar han lite då och då. Varje gång nyckeln vrids om så hoppar jag - som bor på femte våningen - högt. Rufus vaknar. Jag blir allt mer hatiskt för var dag som går.

Han inte bara slår sin tjej.

Han stör.

Han måste bort.

Syprojekt #2

Idag sydde jag klart en typ gossefilt / pilla-bita-leka-trasa till Rufus.

Tanken var att eftersom han gillar lappar och etiketter så mycket så kan han väl få en hel tyglapp full med dem. En som inte kostar fyrahundra spänn på babyaffärerna.

Så här blev resultatet:
Ena sidan fick det roliga flodhästtyget Lillasyster köpte i Japan. Den andra fick prickigt från Panduro. Mellan tygen ligger en mjuk vadd. Lapparna är dekorationsband - en blandning av nya och gamla (har en hel låda fylld med band visade det sig) i olika storlekar och material.

Tyvärr sydde jag nog alltihop bakvänt, så det blev en hel del göra om. Jag körde helt utan mönster och bara på känsla. Och slutresultatet är kanske inte blev världens proffsjobb...

Men Rufus verkade i alla fall tycka att det var roligt. Han började genast provbita lite överallt.

Tanken var lite att jag skulle sy fler, fast med andra tyger och band och ge bort till kompisars små bebisar som ploppar upp lite varstans. Det är en sån present som jag skulle uppskattat väldigt mycket och som Rufus skulle ha älskat när han var lite mindre. Nu ska ju sakerna låta och blinka...

Vi får se om jag kan få in snitsen. Jag har ett par andra syprojekt som jag är lite sugen på också...

Teknikens under

Testing testing.
Nu provar jag att blogga från min iPhone. Det gäller ju att hänga med i den nya tekniken...

Tokiga tokiga du!

Jag vet inte om ni uppmärksammat Fotrally?

Fotrally är en vandringstävling dygnet runt utan rast tills bara en deltagare är kvar på fötterna som gick av stapeln i torsdags.

Inte?

Men då kan jag meddela att - inte bara är det en helt sjuk tävling (de har för guds skull en rullande bajamaja efter sig) - min kära vän, fd. kollega och träningspartner MarathonMia gick och vann hela kalaset.

Bara så där.

Hatten av för dig Mia.

Du är tokig. Men det är nog därför jag älskar dig!

Kan vi prata lite om den dära Bodström?

Okej.

Är det egentligen inte så att
Thomas Bodström är lite för

snygg för att vara politiker? Är det inte också så att han

är lite för snygg för att skriva

bra böcker?

Fotbollsspelare, ja.

Men politiker och författare?

Tveksamt.

Någon som läst Thomas?

Och det här advokattjafset ska vi inte ens prata om.

Syprojekt

Nu när Rufus har 39-graders feber och praktiskt taget bor i min ena armhåla så är det inte lätt att få saker gjorda hemma. Mest har jag läst (yey!) men jag har även pysslat en del när lillgrabben sovit.

Den här barnstolsdynan sydde jag t.ex. igår:

Med foder och allt! Och dessutom så matchar den ju våra gardiner!