BALKÅNGEST

Det här är inte min balkong. Min balkong ligger i södra närförorten och är 1,8 x 1,8 m. Utsikten är ett villaområde och det enda som nämnvärt skulle kunna likna vatten är fem blå studsmattor utströdda på de små tomterna som omger villorna.
Det här betyder inte att jag inte älskar min balkong. För det gör jag.
Efter tio år utan balkong så är det här bland det största som har hänt mig.

Men. När man inte haft balkong på tio år så har man heller inte några möbler att inreda balkongen med. Vilket är okej när det är höst och vinter. Men nu, lagom till att det är varmt nog att vistas på balkongen så känns det bara tomt och tråkigt.

Därför har jag och mannen kört land och rike runt efter...saker. Hittills har vi hittat trall, en balkongsoffa (modell mindre) samt en knallrosa solstol till undertecknad. Men ändå. Det saknas...lull-lull. En masse!
Kuddar, en duk, insynsskydd, balkonglådor, blommor, en liten örtträdgård, ett stort fat med nybakade kakor... You name it.

Summan av kardemumman? Jag har fått balkångest.
Allt jag ville var ju bara att sitta på balkongen och njuta med en bok i ena handen och en iste i den andra. Inte hetsa upp mig för att det står gamla, tomma krukor i ett hörn och en smutsig grill (som vi ändå inte får använda) i ett annat.
Istället kommer jag att få hänga inomhus, bli en spillra av mitt forna jag. Komplett med D-vitaminbrist och anemisk blek hy.

Jävla skitbalkong.