Inte som Peyre. Alls.

Efter min resa till Åland har jag funderat lite och kommit fram till att jag nog inte har så mycket gemensamt med Natacha Peyre. Varför?

• När jag kom hem från Åland packade jag upp allt direkt och slängde i en tvätt när jag ändå var i farten. Natacha skulle säkerligen väntat minst en dag och prioriterat andra saker såsom hårinpackning, ögonbrynstrimning, bättrat på nagellacket och blogga. Dessutom skulle Natachas bagage vara av märket Louis Vuitton. Inte som min no-name nylonbag med blommor på från Thailand.
• Natacha skulle ha kommit hem med en massa shoppingkassar från sin resa. Hon hade säkert hittat små mysiga botiquer på helt omöjliga ställen där hon köpt inhemska vackra sjalar och kristallfigurer. Själv kom jag hem med en chokladkaka och en halv påse kolor som jag köpte i taxfreen på väg dit och som jag ändå inte får äta nu. Kejk-brek ni vet.
• Natacha hade sett till att packa minst ett Juicy-set (gärna rosa). Jag packade ner ett underställ (blått).
• Natacha hade inte sett resan som en anledning att moffla i sig taxfreegodis till frukost, lunch och middag. Det gjorde jag. Kejk-brejket gäller nämligen inte utomlands.
• Natacha hade inte packat två par skor där det ena var gummistövlar och det andra ett par sneakers i goretex. Natacha hade packat ett par för varje tillfälle. Inklusive 9-centimeters stiletter. Bara utifall.
• Natacha hade vågat vägra utedass. Jag var liksom tvungen att gå...

Jag vet inte. Det känns inte som att det bara är ett elände att vara mig. Förutom utedasshistorien då. Blä.