Därför älskar jag Tradera, del 2

Titta vad jag har klickat hem från Tradera.

62 Finn och Fiffi-album.

Som hittat!

Årets stora misslyckande

Om det är något som jag inte riktigt lyckats med i år så är det mitt läsande. Jag har generellt inga direkt höga krav på mig själv att prestera just nu; gymmet, nya filmer, TV, det sociala umgänget, städandet etc. får alla gå i andra hand nu när vi har en liten att ta hand om. Men läsandet... Jag älskar ju faktiskt att läsa och har all tid i världen att läsa på kvällarna. Men ändå så blir det liksom inte av. Antingen är jag för trött och somnar efter två sidor, eller så är det något annat som lockar mer.

Men nu ska det bli ändring på det. Hädanefter är det en bok i veckan som gäller (nåja...).

Och får jag bara säga att efter att ha läst om Stjärnor utan svindel så är jag så sjuuukt irriterad på huvudpersonen. När jag läste den första gången (typ -97) så var jag så imponerad av Sophies djupa självkännedom, handlingar och tankar. Idag så är hon bara en irriterande, självupptagen och osäker fjant.

Coolt ändå att man utvecklas som läsare!

Därför älskar jag Tradera

Beskrivningen lyder:

Till minne av Michael Jackson har jag designat en my little pony.
Hela ponnyn är målad i vit akrylfärg med svarta ögonbryn och bruna ögon. Man och svans är i svart nylonhår och kläderna är sydda i tyg (vit tröja och svarta byxor).
Insperation fick jag från Michael Jackson "Black or white" videon.
Ponnyn kommer utan symbol för att personen i fråga ska kunna sätta sin egna prägel på ponnyn (om man så vill).
Man kan skriva dit hans namn eller en låttext eller måla dit en bild på honom?

Utropspriset är 99 spänn. Bara!

Buda på den här...

Bojkott

Här sitter jag nu med en sprojlans sprillans ny iPhone. Men vägen hit var inte enkel. Man kan lätt säga att jag sällan varit så arg, frustrerad och tillintetgjord som jag varit denna vecka. Och allt för en jävla telefon.

Short story:

Min mobil dör. Jag lånar Mannens som inte har någon teckning och därför på inte sätt kan titulera sig mobiltelefon (att den bara funkar på balkongen är inte speciellt mobilt, no?). Jag går till The Phone House som "arbetar mot att förbättra våra kunders mobila liv" (citat från deras sajt).

Nu visar det ju sig att så inte är fallet.

The Phone House är en bunt fula, mansgrisiga bajskorvar som alla borde ställas upp mot en vägg och örfilas ordentligt. Inte bara för att de inte kunde förbättra mitt mobila liv, utan för att de faktiskt inte ville hjälpa mig. Alls. Inte vid första besöket. Inte vid andra. Inte heller när jag ringde. De gjorde faktiskt mitt mobila liv sämre eftersom jag varken fick hjälp eller den iPhone som jag ville köpa. Jag stod där och ville lägga mina pengar på dem och de bara behandlar mig som skit. Båda gångerna. Och jag tog det!

Egentligen är jag nog allra mest upprörd på mig själv som bara svalde deras skitsnack och inte sa ifrån. För inte får man väl behandla sina kunder hur som helst? Har inte kunden alltid rätt? Hade jag velat bli tillplattad hade jag spelat sällskapspel med en Mensamedlem. Men att en (två var de faktiskt) jävla telefonförsäljare ska få förstöra min dag, det tar jag bara inte.

Så, härmed bojkottar jag The Phone House.

Dessutom tänker jag mejla chefen på just den här butiken och klaga.

Är ni med mig?

(Mobilen köptes till slut utan krusiduller på OnOff.)

Det känns som att det inte hinns med något alls just nu...

...men när jag tömmer kameran efter veckan som gått så hittar jag det här:

Måndag. 17 000-stegs promenad genom stan. Picknick och brännboll i Rålis med Företaget. Det är chefen som krumbuktar sig så fint. Promenad hem. Eller, en bit i alla fall.

Tisdag. Träff med Maja och Molly i Aspuddsparken på dagen. Klappa djur och bada plaskdamm. Klipptid på kvällen. Håret är obemärkligt kortare men mycket fluffigare.

Onsdag. Brudklänningsprovning #2 med Sturebymamma. Rufus och hans polare Ebbe sitter och väntar. Inköp av tyg och pyssel.

Följt av picknick och parkteaterns uppsättning i sällskap av Sus, Babylina och Svägerskan.

Torsdag. Lunch i parken och plask i dammen med bästisen Lennon. Massor med sol och en fika hemma hos Anna och Alfred, komplett med saft och gunga.

Och ändå känns det som att jag inte hunnit med något denna vecka...

Finn. Fiffi. Tant Klara. Lamholt. Ferom.

Jag fick sån jäkla Finn och Fiffi-abstinens i veckan att jag var tvungen att gå till närmaste seriotek och köpa mig ett beggat album. Sen läste jag det från pärm till pärm och kände mig så himla glad och nöjd!

När jag var liten läste och samlade jag på Finn och Fiffi. Jag brukade köpa ett begagnat album lite då och då på second hand-butiken som låg vägg i vägg med zoo-affären (klappa marsvin, köpa album, hem och mysa). Men nu är de spårlöst försvunna. Hela högen. Sjukt irriterande.

♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥

Vi hängde lite i stan igår, Rufus och jag. Vi och en halv miljon människor (!) till.

Det blev rätt trångt, men jag hade lämnat vagnen hemma och stoppat in lillkillen i BabyBjörnen så det var inga problem att ta sig fram.

Vi träffade Bästis och hennes storasyster Anna, såg kortegen, vinkade lite, träffade Mamman och Lillasyster, käkade lite, vinkade lite till och åkte sen hem.
Själva prinsesskalaset blev det inget av med. Bakomliggande faktorer som bland annat mobilstrul satte P för allt sånt. Istället blev det en stillsam kväll då vi åt upp prinsesstårtan, drack lite bubbel och tittade på hela konkarongen på TV. (Yey för inspelningsbar digitalbox!).

Inte helt illa. Men jag är lite besviken på att det inte blev någon fest.

Jag funderar faktiskt på att ha temafest snart, eller kanske bli bjuden på en där temat är kungligheter eller något liknande. För jag passar verkligen i tiara.

Då öppnar vi frågelådan...

fjortiz frågar...

hur gör du för att vara så typ seherra snygg hela tiden?

Kära fjortiz. Jag sover minst nio timmar varje natt, dricker flera liter vatten och tvättar alltid bort sminket varje kväll. Sen använder jag bara dyra krämer och en bra foundation.

As if!

Jenny frågar...

Vad ska du ha på dig på prinsessfesten? Ska du kolla på Party Animals nu? Kan inte vi bli kompisar på facebook?

Åh Jenny, Jenny, Jenny! Så många frågor. Så lite tid.

Men okej. Nu ska jag svara på dem alla:

1. På prinsessfesten ska jag ha klänning. Jag tänker mig min grå, väldigt sobra och rojalistiska klänning och massor med pärlhalsband. För det är väl så hovet går klätt? Men det är på kvällen. På dagen när vi åker in och vinkar tänker jag ha jeans. Jag tror inte Kronprinsessan kommer att ta illa upp.

2. Jappsedusingen.

3. Självklart. (Inte bara för att den som har flest kompisar på Facebook när den dör vinner.)

SkåneAnna frågar...

Alfred undrar varför han och Rufus aldrig hänger!?? Han vill det, säger han.

Vilket sammanträffande! Rufus frågade just mig imorse om vi inte kunde rulla över till er någon dag. Gärna snart!

mAria frågar...

Kom lillasyster någonsin ut ur jeansen hon var fasstsydd i? Eller fanns hål för kateter?

Ja du mAria. Sist jag såg syrran hade hon andra byxor på sig, så jag antar att hon kom ur dem. Hur förtäljer dock inte historien.

Lilla Duktig #1 fan frågar...

Vem var du innan blogg-kändisskapet, hur såg ditt liv ut?

Jag har ju alltid haft en färgstark personlighet och ingen var väl direkt överraskad över mitt karriärval. Hade jag inte blivit bloggkändis hade jag blivit rockstjärna, hjärtspecialist eller sängprovare på MIO.

Jag älskar Lilla Duktig 4-ever frågar...

Hur mycket vägde du i högstadiet/gymnasiet?

Hej. Det känns som en mycket personlig fråga. Har du kanske själv problem med vikten?

Inte-snott-från-Peyres-blogg frågar...

Hejsan :) Jag undrar hur du hanterat folks skitsnack om dig & vad du tycker om det. Jag har själv väldigt svårt för folk som pratar om mig, tänkte om du har några tips.

Oj. Jag visste inte ens att folk pratade skit om mig nu när vi inte tvättar i någon tvättstuga. Så det kan gå. Mitt tips är att ta bort luddet ur torktumlaren och lämna tvättstugan i det skick som du fann den. Eller vänta... Vilken slags skitsnack pratar vi om nu?

Mini-me frågar...

5 måste plagg i sommar? :)

Fotriktiga gymnastikskor, mönstrad tunika/tröja (som inte dregel och kräks syns på), amnings-BH, regnjacka och strechiga byxor.

Jaha. Då stänger vi frågelådan för denna gång.

Jag känner att jag måste värna lite om mitt privatliv nu.

En veckas kejk-brejk kvar!

Otroligt men sant!

Då har vi hållt oss skitlänge (med ett par, tre, fler, hundra snedsteg...) från att äta en massa onyttigt. Så jag köpte den här söta bodyn på Lindex för att fira lite.

Den kan vara den absolut sötaste bodyn i hela världen.

Och nu kurrar det i min mage.

Kärlek. Bara kärlek.

Idag firade jag och Mannen tio år som par.

Barnvakt och trerätters. Oavbruten konversation och två händer att hålla besticken med.

Svårt att toppa.

Nu får vi istället blicka mot morgondagen då jag öppnar upp frågelådan. Natacha skulle vara besviken, men jag är väldigt nöjd med de frågor jag fått och kommer att besvara dem från hjärtat.

Det är inte försent att ställa din fråga än!

Nytt rekord!

Idag har jag (förutom promenerat) hunnit med att äta bibimbab på uteservering i stan, köpt en bröllopsklänning, träffat lillasyster, kört bil jättefort, fikat hemma hos Pappan, handlat strumpor till Rufus, kollat på kläder, druckit kaffe och städat hemma.

Inte undra på att jag är så trött att ögonen kliar.

Och nej, jag ska inte gifta om mig. Det är min goda vän Sturebymamma som ska stå brud i augusti. Och nej, jag körde inte för fort med flit. Det bara blev så... Nya bilen är så fruktansvärt skön att köra. Som att släpa ut hörnsoffan och puttra iväg.

Brrrum, brrrum.

Frågestund!

Tänkte att ni ska få fråga mig saker i det här inlägget, så kommer jag att svara på många frågor i nästa inlägg.
Jag kommer inte att svara på grova frågor så det är onödigt att lägga ner tid på det.

Så skriver Natacha Peyre i sin blogg titt som tätt.

Och kan hon så kan jag.

Alltså, ställ era frågor i kommentarsboxen så svarar jag på dem. Fast på fredag.

Skriver ni inga frågor så kommer jag att hitta på egna.

Bebis på Berns

Jag inser att jag har blivit superkass på att uppdatera bloggen och att jag gör alldeles för mycket saker. Tanken är ju att ni ska få ta del av allt jag gör och förtjusas, förfasas och för...närmas?

När jag nu tömmer kameran (som jag numera tagit för vana att ha med mig överallt) så inser jag att det hänt en del sen sist. Så jag börjar helt enkelt med att låtsas att det är onsdag förra veckan. För då hade vi det riktigt, riktigt trevligt.

Igår var hela familjen på Berns där min underbara lillasyster hade slutvisning. Hon pluggar på Tillskärarakademin och avslutar termin två med en modevisning som vi såklart ville se.

Dunka-dunk, flashande ljus, massor med fantastiska kreationer och så en liten sovande bebis med Peltorlurar i sin vagn. Min teori om den sistnämnda är att vibrationerna i basen verkade sövande, typ som när man åker bil.

Jennifer hade tre modeller på catwalken, inklusive sig själv (bilden). Vad ingen visste var att hennes egendesignade jeans spruckit lite och hon hade varit tvungen att sy in sig själv i dem för kvällens båda visningar (vi var på den tidiga). Vilken resulterade i att hon inte kunde gå på toa. Vilket såklart resulterade i att jag var tvungen att säga saker som är du inte kisssssssssnödig? (med mycket sssss) Ta stora klunkar ur min läsk samt hälla vatten från glas till glas framför henne (okej, det var MarathonMia som gjorde det) tills hon vred sig av rysningar.

Knäppt det där.

Här går jag på Berns och ser min syrras visning och allt jag tar med mig hem är att hon inte kunde gå på toa. Hade det här inte varit ganska rättvist om jag kissade på mig den natten?

10

Igår hittade jag ett grått hårstrå. Inte i min egen kalufs utan i Mannens. Tänk så härligt! Inte bara det att han kommer bli skitsnygg(are) med de grå tinningarnas charm (som Henrik Schyffert eller vår husdoktor Olof) utan att vi faktiskt håller på att bli gamla/vuxna/äldre/åldras ihop! Precis som i sagoböckerna!

Och nästa vecka firar vi tio år.

Tio!

För ganska precis tio år sedan pluggade vi, lyssnade på Eminem, åt pasta varje dag, geggade i leran på Roskildefestivalen med en tetra vin i ena handen och en cigarett i andra.

Idag har vi heltidsjobb, kombi, barn, bambalista och dricker dyrt vin på helgerna. Bland annat alltså... Men jag vet inte. Jag är nog lika lycklig då som nu. Antagligen lyckligare och liksom mer...tillfreds med livet. Ja. Definitivt.

Hurra!

Obs! Obs! Obs!

Glöm inte! Fest hemma hos mig den 19:e juni!

Efter obligatorisk vinkning till kortegen i stan bjuckar jag på bubbel hemma hos mig. Och prinsesstårta. Jag funderade ett tag på att bjuda på drottningkräm istället, men det har liksom inte samma schwung!

Någon som kan komma på andra passande tilltugg?

Kanske bortkastat med barnvakt?

Igår hade vi vår första riktiga barnvakt.

Tillsammans med Svägerskan och Pojkmannen Pelle skulle jag och Mannen på teater. Farmor hade ryckt in som vagndragare under de två timmar och fyrtio minuter som pjäsen skulle pågå.

Stort.

Tyvärr var hela första akten outsägligt tråkig och långdragen och jag fann mig fundera på allt annat än dialogen (vilka dagar skulle nu Mannen vara borta nästa vecka? har vi kaffe hemma? är det på tisdagar som Cougar Town går? eller vänta, har det slutat för säsongen?). Dessutom började jag betvivla min förmåga att göra sociala saker. Sen Rufus ankomst har jag haft svårt att fokusera på något längre än en kvart åt gången och kan inte hålla ett samtal igång (och intressant) mycket längre. OM det inte handlar om bajs eller sovrutiner såklart. Kanske teater var liiite för mycket att mjukstarta med? Jag kanske borde gå på bio istället, eller gå ut och ta en drink. Så länge konversationen hålls på ett väldigt ytligt plan så ska jag nog ha en chans att hänga med. Och le. Man måste le också. Sådana där saker var jag jätte bra på förut, men nu när någon pratar kan jag helt zoona ut och börja fundera på helt andra saker (växtnäring, bra eller dåligt? undrar var vi står i dagiskön? kan man servera pannkakor på en tisdag?) och glömmer bort att le. Så sitter jag där med ett frånvarande uttryck i ansiktet och alla tycker att jag är knäpp.

Kanske är det här med barnvakt helt bortkastat på mig. Eller så kanske jag bara måste öva mer?

Sov tur var var andra akten kick-ass och jag grät nästan en liten tår under slutsången. Men det är väl för att jag är så känslig... Rufus klarade nästan hela första akten. Sen fick Mannen rycka ut.

19 000 steg, 19 000 kvinnor

Fler grejer att lägga till på Rufus första-gångs-upplevelse-lista.

T.ex:

- Vårruset (en halvmil powerwalk i bärsele)

- En jättestor folksamling (19 000 kvinnor och en pojk-Rufus)

- Peter Siepen

- En egen medalj (som jag misstänker att man kan öppna ölflaskor med)

- En tvättäkta alkis (en sån man nästan bara ser i amerikanska filmer)

Trots, kläng och bära

Rufus går igenom någon slags klängfas.

Från att ha sovit i sin egen säng i långa stunder (4-7 timmar) så vägrar han nu sova någon annanstans än i min armhåla, och då bara ett par timmar i stöten. Han gallskriker också om jag lämnar rummet och kinkar med maten. Dessutom har han skippat det här med att sova på dagarna och tar bara korta powernaps då och då samt går och lägger sig mycket senare än vanligt.

Jättespännande. Jag får ingenting gjort. Någonsin.

Just nu får jag se det som en ynnest om jag hinner duscha och äta frukost.

Som sagt. Jättespännande.