Rolig läsk jag druckit i veckan

Dom är roliga med sin läsk, thailändarna... Man kan hitta de mest underliga smaker i mataffären om man bara stannar upp en sekund.

I veckan provade jag bl.a. Fanta ... grön? Fruktfanta med banan, apelsin och en massa annat i en giftigt grön färg. Supersöt och inte ett dugg god. Provade också Calpico Soda med yoghurtsmak. Dock lite missvisande eftersom den mer smakar coke float. Kommer ni ihåg coke float? När drack man en sådan senast liksom?

Jo, i förrgår!

Jag blev så sugen att jag gick och beställde mig en på Swensen's glassbar. Sjukt gott.

Fiskelycka

Det slår mig att jag inte alls skriver om vad vi faktiskt gör här på dagarna. För vi hittar ju på en massa kul hela tiden (när vi inte bara softar vid poolen).

Som igår t.ex. när Mannen fick sin födelsedagspresent av mig och Rufus (han fyllde i torsdags). Nämligen en fyratimmars fiskeupplevelse på TopCats, där man fiskar i en konstgjord sjö full med fisk, och släpper tillbaka allt man får upp.

Så här gick det för Mannen:

Rätt imponerande va?

(Det här är en av fyra jättefiskar som drogs upp.)

Regniga dagar

Det regnar en del. Men absolut inte så att det stör, och definitivt inte varje dag. Inte heller längre än en timme, max. Det är rätt skönt, för då kan man ligga kvar i sängen och läsa lite.

Att dyka eller inte dyka?

Tvättdag

Igår tog Rufus kläder slut.

Jag har medvetet packat extremt lite kläder till både mig och lillgrabben för att kunna maximera shoppingen - sans samvetskval - här nere. Och även om vi redan tvättat allt en gång så tog det alltså slut igår igen... Så idag startade vi dagen med att lämna in all tvätt och åka till Tesco Lotus för att handla på oss lite mer kläder.
Allt är vääääldigt pluttenuttigt här. Därför har jag kunnat shoppa en del bebiskläder till våra vänner som trycker ur sig småttingar till höger och vänster... Men till Rufus så blir det... Ja... Inte jättetuffa grejer direkt, men ändå kläder som han har nytta av i värmen. Och shoppa... Mmmmm. Rrrrrrrrrrrroligt!

Cribs

Tänkte att ni kanske ville se hur vi bor?

Vi har ju som sagt hyrt en lägenhet i en månad här på Koh Samui. En etta, för ett löjligt lågt pris. Vad jag glömt att berätta är att vi blivit uppgraderade till en tvåa, eftersom ettan vi skulle hyra var upptagen. För samma pris givetvis...

Så här ser det ut.
Från den övre poolen ser man den nedre poolen (med barnpool) och längst ner till vänster i bild skymtar man vårt hus.Stora poolen med utsikt uppåt.

Vårt hus. Vi har lägenheten på hela markplan. Närmast ligger stora sovrummet och mot jungeln ligger vardagsrum/kök. Under oss bor det en svensk (restaurangägare) och en spanjor och över oss är det en till stor lägenhet där det bor... tja, vi vet faktiskt inte. Men ibland är det väldigt, väldigt många där uppe och det låter ofta lite konstigt...

Lägger upp bilder från inuti sen när vi städat. Eller, när städerskan varit här.

Åååh ljuva dekadens!

Se in i framtiden

Mannen berättar i förbifarten att han också var sjukt bra på att kasta saker som liten, så nu känns det som att vi ändå kan konstatera att vår son kommer att bli bra på det när han växer upp.

Andra saker som vi tror oss kunna skönja är: 1) Han kommer att gifta sig med en asiat. Som det är nu så skiner han upp så fort han ser en thailändska komma emot honom. Dessutom - om det är fler thailändskor som ger honom uppmärksamhet - ler han alltid störst åt den sötaste. Alltså har han 2) bra smak. Slutligen tror jag att han kommer att 3) växa om mig när han fyller 14. Någon som vill sätta emot?

Övningspromenera

Jag när en svag förhoppning om att Rufus ska börja gå medan vi är i Thailand. Typ att han en dag tar sina första steg på stranden eller nåt... och sen springer han emot oss... i slowmotion... och en David Hasselhoff-hit spelas i bakgrunden... och alla ler och kramas.... och och och... Men jag tror nog att han är rätt nöjd med att hålla i händerna än så länge. Fast fort går det. Framåt alltså.

Dolph? Maria?

Jag märkte just att nästan alla mina inlägg har rubriker på engelska. Så larvigt.

Det ska jag genast sluta med.

Det känns lite som att jag tror att jag är Maria Montazami eller möjligtvis Dolph Lundgren vilket är helt absurt; jag kommer aldig ha lika snyggt hår som dem.

Old people can be so sweeeeeet!

What's the weather like?

När jag lärde mig engelska så var What's the weather like? en av de första fraserna som riktigt satte sig (Förutom I like Dirty Dancing). Jag minns att läraren tryckte på play på kasettbandspelaren och en mogen mansröst med överdriven brittisk accent sa What's the weather like? och så tryckte läraren på paus och hela klassen skulle upprepa. Läraren dirigerade ivrigt påhejande och vi i klassen gjorde allt för att göra så bra ifrån oss som vi kunde.

Var vill jag komma med det här då?

Jo. Vädret här är jättebra. Tackar som undrar.

Dagtid är det runt 35 grader varmt, men inte jättesoligt utan lite smådisigt och en sval fläkt. Poolen är runt 30 grader varm och så även havet. Kvällstid är det strax under 30.

Monsunsäsongen som alla varnade för har visat sig två gånger då vi fastnat i rejäla regnskurar... Men då har vi glidit in i en affär eller satt oss på en restaurang och väntat ut skuren. Även om vi köpt paraplyer så är det nästan löjligt mycket vatten som kommer ner från himlen. Och det går snabbt också! Ena sekunden är det ett regnstänk från klar himmel och i nästa en hink vatten från en grå pulserande massa.

Alltså. Vi överlever.

Hoppas bara att det inte blir värre. Då kanske vi regnar bort.

Aj jus cän stopp love in yuuuu

Sitter och poppar Spotify (som enda musikkälla i vår lägenhet bortsett från thailändska MTV-motsvarigheten POP) och just nu går Michael Jacksons Ultimate Collection varm.

-Aj jus cän stopp love in yuuuu... sjunger jag för full hals och inser att låten I just can't stop loving you är ännu en av de låtar som jag lärde mig texten till innan jag kunde engelska.

Jag kan sjunga med i låten, men herregud så tokigt det låter!

Ett annat exempel på låtar jag tror mig kunna texten till är Tonight I'm yours med Rod Stewart.

(-Tonaajjaaaajaaa, doa i sissi tonaajjaaaajaaa.) Vilket t.o.m. min pappa så finkänsligt påpekade i sitt tal på mitt bröllop.

Våra nya BFF

Vi har skaffat oss vänner här i Thailand, mannen och jag. Precis som Paris Hilton så har vi också nya BFF*: nämligen ägarens (till resorten / lägenhetskomplexet) mamma och pappa från Gangnef. De är här på besök i två veckor och har tagit oss till sina hjärtan och visar oss nu runt lite i deras Thailand. Ett Thailand som är olikt allt annat jag sett.

Föräldrarnas vardag ser ut ungefär så här:

06.00 Vakna

09.00 Åka till stranden. Alltid samma strand. Alltid samma parkeringsplats. Alltid samma solbädd. Alltid Fanta och en frukttallrik.

12.00 Lunch på strandrestaurangen. Alltid samma restaurang. Alltid samma lunch (cheeseburgare). Fanta.

14.00 Hemma igen. Alltid ett dopp i poolen.

18.00 Middag. Alltid samma restaurang, en svensk restaurang som drivs av sonens kompis. Alltid kycklingen eller köttbullarna. Fanta.

21.00 Sova

De äter inte thaimaten och har aldrig gjort det. De badar inte i havet. De gör alltid samma sak på samma sätt. Och de har skjutsat runt oss i sin bil och visat oss precis hur man gör på deras sätt.

Och om det är något som jag är säker på så är det att så här kommer jag aldrig bli. Visst, det är lite gulligt. Eller. Nej. Excentriskt möjligen. Som att man faktiskt inte kan lära gamla hundar att sitta. Men det är kul med nya bekantskaper. Även om de är sextio bast och rädda för Thailand.

*BFF = Best Friends Forever, för er som missat det.

Aaaaah lookie baby! Boy or girl?

Thailändarna älskar barn precis lika mycket som svenskarna hatar Hasse Aro. Typ.

- Oooooh! Lookie! Cute! Boy or girl? Frågar varenda en och tillägger: How many month? Innan de sträcker ut armarna och vill hålla Rufus. Mestadels ryggar lillkillen tillbaka och ser skeptisk ut, men ibland låter han sig bevekas och blir upplockad av en gullande servitris.

Tjejerna i de snärtiga uniformerna på Coyote, en mexikansk bar där vi stannade till för en snabb frozen margarita lekte tittut.

På baren Reggae Music fick Rufus lära sig rytmsektionen i kockens armar.

Det är lite kul. Men lite läskigt också.

Tänk om de bara skulle springa iväg med Rufus, vad skulle jag göra då?

Så jag tänkte att om jag fotar honom i armarna på de potentiella förövarna (tro mig, som förstagångsmamma är alla misstänkta) så fattar de att jag inte är att leka med. Jag har ju dem på bild liksom.

Hållbart? Mja. Men jag har ju mitt hemliga vapen. På lågstadiet vann jag nämligen kast med liten boll. Alltså kastar jag bara något hårt efter dem om de försöker sig på några dumheter.

Fint så.

Vi är framme nu.

Lite desorienterade, trötta och stela, men framme är vi!

Flygresan gick hur bra som helst. Rufus somnade innan vi boardade planet och sov sig igenom starten och första timmen. Sen hängde vi i våra 4 (!) säten med extra benutrymme. Läste, lekte och gick på upptäcktsfärder tills han somnade igen och sov tills en timme innan landning. Topp!

Anknyningsflighten från Bangkok till Koh Samui var lite stökigare, för då var ju klockan

mitt i natten och ändå var det ljust och... Men det gick bra. Varken jag eller Mannen sov dock en blund på hela resan. Men vafan...

Efter det att vi kommit fram och installerat oss något i lägenheten, tagit ett dopp i poolen och tittat runt så somnade hela familjen och sov i ett par timmar.

Nu gäller det bara att hålla sig vaken och somna på rätt tid så att morgondagen blir lättare. Frågan är om Rufus är med på noterna?

Packad och klar

Jag inser att min vara-packad-och-klar-minst-24-timmar-innan-avresa har falerat. Att packa dagen innan med ett litet barn fungerar med facit i hand väldigt, väldigt dåligt. Speciellt när barnet helst av allt vill sitta mitt i packningen och provsmaka allt.

Dessutom blev det väldigt mycket packning. Konstigt nog. Vi skulle ju bara ta med det nödvändigaste...

Nu är vi i alla fall klara (nästan) och firar med varsitt glas vin, lite dålig TV och småpyssel (fylla iPoden, kolla vad som händer på Facebook, plocka bort leksaker från varje tom yta i lägenheten) och imorgon åker vi äntligen. Äntligen!

Rikta blicken uppåt vid halv tre-tiden imorgon, för då lyfter vårt plan från Arlanda.

Valet är fixat!

Jag har äntligen fått tag på Valmyndigheten som lovade att skicka rätt blanketter för utomlandsvistelseröstning med dagens post.

Hurra!

Nu måste jag bara bestämma mig för vilka jag ska rösta på. Tänkte först göra ett sånt där partitest som DN har, men alla som gör det blir Folkpartister. Hugaligen.

Uppdatering: Nope, alla blir tydligen inte Folkpartister! Nu har jag gjort alla test jag kunde hitta och inte en Folkpartist i sikte.

Rufus och Bobby

På öppna förskolan idag fick Rufus köra BobbyCar för första gången.

Succé!

Lugn och säker

Rufus plast-morfar är brandman. Det tycker jag är supercoolt. I julklapp fick vi brandsläckare och brandfilt av honom och Mamman såklart. Sånt får mig att känna mig lugn och säker.

Idag när vi gick ut på promenad (till bilen, ibland är vädret bara för kasst) så hängde det en skock brandmän utanför mitt fönster (femte våningen). De övade tydligen räckvidd och annat med sin stegbil. Sånt får mig också att känna mig lugn och säker.

Det springer omkring en väktare i vår trapp en gång om dagen. Han kollar att allt står rätt till. Sånt borde få mig att känna mig lugn och säker, men det enda jag kan tänka på är varför han springer här? Svaret har såklart med våra puckade grannar att göra. De bråkar fortfarande. Eller, han slår henne, polisen kommer och han sticker och hon låser in sig.

Men överlag känner jag mig väldigt lugn och säker. Det är himla skönt faktiskt.

Bråda dagar och saknad

En sak som är kul med att resa bort länge är att alla i bekantskapskretsen plötsligt vill ses. Så just nu har jag och Rufus ett fullspäckat schema med playdates, fikor och promenader. Kvällstid är det middagar, ännu mer fikor och så sjävlklart det faktum att Mannen jobbar sin sista vecka innan han går på föräldraledighet fram tills mitten av januari. Dessutom gängar sig Sturebymamma på lördag och pyssel och program tar upp all vår lediga tid. Det är mycket nu. Men det är väldigt, väldigt kul.

Rufus med kompisen Gustav på Aspuddsparken.

Jag kommer nog att sakna tempot. Jag kommer nog också sakna alla vänner, men jag kommer definitivt sakna vår ICA-butik dit jag går minst två gånger om dagen. (Kollade de sin besöksstatisik så skulle jag lätt ligga uppe i toppen på listan av folk som handlar FLEST gånger. Varför gå en gång när man kan glömma hälften och gå tillbaka senare liksom?) Sen kommer jag sakna fibrer. Thailand har bara vitt bröd var man än kommer. Frågan om hur magen kommer att må efter en vecka med vitt bröd besvarar väl nästan sig själv. Jag, som äter krossade linfrön till frukost... Som tur är vill jag minnas att det låg ett bageri i Chaweng (närmaste samhället sett från var vi kommer bo) som jag ska leta upp.

Annars kommer jag nog inte sakna så mycket mer. Eller, det finns tusen saker jag säkert kommer att sakna. Jag kommer bara inte på dem just nu.

Vad är egentligen bäst med Sverige?