Äntligen tisdag!

Jaha. Så var det tisdag igen.

Jag har sedan igår ”lurat” mig själv att klockan inte alls ställts om och därmed lyckats med konststycket att gå upp kvart i sju istället för halv åtta. Mornarna har således varit väldigt ostressade och trevliga. Så också denna. Jag hoppas bara att det håller och att jag inte kommer på mig själv… Så att säga.

Nu när det är ruggigt så har jag tagit fram bästa USA-köpet: min Starbucks Commuter Mug*. Så nu är det kaffebryggaren som är högprioriterad på morgonen. Även om kaffet inte ens är hälften så gott som Starbucks egna så känns det lite…coolt med en egen mugg. Typ kolla allihopa så speciell jag är på tunnelbanan på väg till jobbet - som att någon skulle se det i trängseln. Men det är känslan jag vill åt. Den värmer. Precis som kaffet.


*Lustigt nog såg jag att Engla hade precis samma bild på sin blogg. Man kan nästan tro att jag läser henne slaviskt. Heh.

Snurrig

Jag är ledsen att bloggandet blir så sporadiskt. Anledningen är att just nu är vi i slutfasen av planerandet av vår vi-har-gift-oss-fest. Bara åtta dagar kvar. Iiiiiik!
Det snurrar duktigt i mitt huvud vill jag lova. Bordsplaceringar hit och program dit. Och maten! Den ska vi inte ens tala om. Eftersom vi reste upp alla våra pengar i somras så får vi göra allt själva för att ha råd. Men det är det värt.

Enda smolket i bägaren (vad kom nu det uttrycket ifrån?) är att jag blivit lite...vimsig. När jag kom till jobbet imorse och kollade vad jag packat ner i min träningsväska så låg där spinningskor och ingen handduk. Och jag som skulle köra BodyPump. Vad säger man om det?

Nu ska jag kolla igenom dagens to do-list och se vad jag kan knåpa med. Återkommer!

Belöning

Så. Nu har familjen Duktig dammsugit, dammat, vattnat blommorna, skurat golven och tvättat två veckors smutstvätt. Förtjänar vi inte en belöning? Va va va?

Jag och mannen kom överrens om att ett badkar med Maltesers vore den ultimata belöningen efter allt vårt slit. Han tyckte det kunde kännas lite läskigt ifall chokladkulorna i fråga börjar smälta, men jag kan inte riktigt se det framför mig... En Malteser är ju som en liten bit av himlen... (eeeh) Maltesers är dina vänner. Eller nåt. Allt detta tänkande på choklad får mina ögon att gå i kors.

Mitt innehållsrika liv

Jobbet, 13:16:

Kvinnlig kollega (Anklagande) - Varför gick du och tränade på lunchen då?
Jag - …
Kvinnlig kollega - Själv åt jag faktiskt pizza.
Jag – Jahaaaa?
Annan kollega i bakgrunden - Nu är det kaffe! Kaffe någon? Ho ho! Kaffe kaffe kaffe!

Skjut mig någon.

Vad är det med den här j***a fascinationen för kaffe?

Saker som kan göra mig galen:
Mina arbetskollegors fascination för kaffe.

Så fort kaffebryggaren är igång (2/3 av arbetstiden) så ska det kommenteras - "åh, någon har satt på kaffe", "så gott det ska bli med kaffe", "nu finns det kaffe hörrni" och (min favorit som jag hört varje morgon i snart tre års tid när min chef kommer in genom dörren) "här doftar det kaffe minsann". VARJE MORGON. I TRE ÅR.

Missförstå mig inte, jag älskar kaffe. Men jag behöver inte konversera om det. Jag föredrar att dricka det.

Linsgryta

Inatt råkade jag somna med linserna i.

Det händer aldrig.

Varför hände det just inatt?

Jag vaknade ett par gånger under natten för det kändes varmt och geggigt liksom. Men inte en enda gång kopplade jag att linserna var kvar. Jag menar; jag tvättade bort sminket, borstade tänderna, flossade... Allt som jag brukar göra. Inte.

Idag får jag stå mitt kast. Ögonen svider och är rödkantade. Linser vara bara att glömma. Liksom smink. Jag ser ut som hej-kom-och-hjälp-mig. Och det är fredag hallå! Vad hände med fredagsfineriet?

Skunk?

Det har börjat lukta illa runt mitt skrivbord på jobbet.
Först var det bara en liten obehaglig och odefinierbar lukt, men den har definitivt växt sig starkare de sanste dagarna. Det luktar lite som att någon pressat en vitlöksklyfta och sedan låtit pressaren ligga kvar - odiskad. Det är inte en trevlig lukt.
Men! Jag verkar vara den enda som känner lukten. Det kan ju vara så att det är jag som luktar. Eller så är det (vilket jag började misstänka igår) min kollegas fötter. Hm. Det här måste jag gå till botten med.
Om ni ser en blond stackare med dålig hårdag sitta och vädra i luften som värsta blodhunden så är det antagligen jag.

Lilla Duktig

Heja mig!
Hela dagen igår och idag har jag lyckats hålla min inbox helt tom. Så fort ett mejl dykt upp har jag tagit itu med det på direkten. Jag är verkligen en handlingens kvinna just nu.
Duktigt.

I feel pretty, oh so pretty

Ja, jag vet. Det är hat-tisdag. Men vet ni? Med lite planering (lägga fram kläder, packa väskan och fylla matlådan osv.) så gick det ganska bra. Visst - jag försov mig lite i gammal hegerlig tisdagsanda. Men vafan! När jag hade klätt mig och slängt på den obligatoriska mascaran så såg jag helt normal ut! T.o.m. lite smygsnygg. Faktiskt! Jag klappade mig själv på axeln och gick till jobbet. Väl på jobbet blev jag kallad "karamell" av min chef (okej, samma chef som kallade min outfit fräsig för inte så länge sen - men hey! jag griper efter halmstrån här) och ingen sprang skrikande iväg av min nuna.
En klart godkänd tisdag.

Idoldyrkan deluxe

Jag var en av de lyckliga 10.000 som i onsdags fick se Gwen Stefani i Globen.
Jag älskar Gwen.
Gwennie-gwen-gwen.
The Gwenster.
När jag blir stor ska jag bli som Gwen.



Tills vidare ska jag och BargainBitch ha delad vårdnad om henne.
Hon ska bo varannan vecka (eller efter behov - detaljerna behöver filas på) hos mig och varje morgon ska hon (förutom att fylla på mitt verktygskaffebälte) säga you´re som fuckin' cute när jag klär mig och sen ge mig en kärleksfull puss på kinden när jag går hemifrån. Så att jag får ett rött läppstiftsmärke.
Vad kan jag säga? Jag älskar Gwen.
Nu ska jag dra iväg och köpa en extrasäng. Eller så kanske Gwen kan baka på nätterna? Hon verkar typ ha ändlöst med energi ändå.
Gwen? Om du lyssnar så gillar jag russinbröd...

Förändring – förnedring

Jag har läst en massa om förändring och personlig utveckling i olika bloggar senaste veckan och om hur det vekar vara så många som fastnat liksom… Det fick mig att börja tänka på hur jag själv förändrat mig den senaste tiden. Vad skulle jag t.ex. säga till en gammal vän som jag inte sett på flera år om han/hon frågade vad har hänt i ditt liv sen vi sågs sist?

…

Tja… jag har bytt från Adidas Superstarsneakers till Adidas Stan Smithsneakers.
Det räknas väl, eller?

Och gift mig. Jäklars.

Finn ett fel

Det är något med den här bilden som är otroligt störande.

Inget läktarvåld men mycket stön

Igår var jag på tennis. Jag har aldrig sett tennis live förut - och jag måste säga att det var 1) inte så tråkigt som jag trodde, 2) en väldigt artig sport, och 3) total avsaknad av läktarvåld, hyckleri etc. Ingen skrek obsceniteter, du var inte tillåten att lämna eller gå till din plats när bollen var i spel och jag hörde ett flertal "schyyyyysh" levereras till folk som råkade prata.

Fatta hur enkelt det måste vara att bli utslängd från en tennismatch.
Fatta hur svårt det är att klä sig rätt för en tennismatch.
Fatta hur lite action det är på en tennismatch.
Fatta hur högt spelarna stönar under en tennismatch (jag trodde det var ett påhitt).

Tennis är mer komplicerat än jag trodde.

Sovplats Asien

Har ni hört talas om Tokio Hotel?
Fyra tyska emokillar som är en sisådär 12 bast. Som spelar i band. Och så är de tyska. Sa jag det? Kombinationen av detta och att jag ska gilla deras musik är närmast obefintlig teoretiskt sett – och ändå blir jag sådär larvigt glad varje gång jag hör dem på radion. Eller i min iPod (råkade halka på nedladdningsknappen på Piratebay…).
Vad betyder det här? Är jag en sjuk, sjuk människa eller är jag bara mogen nog att kunna uppskatta all slags musik?
Sa jag att de är tyska tolvåringar* vi talar om?


*Okejdå. Nittonåringar. Men ändå.

Tisdagar suger!

Bara som en parantes då... Tisdagar suger.

Måndagar är okej. Man kan lura kroppen att det här med att gå upp tidigt är en engångsföreteelse som inte kommer att upprepas. Och på kvällen fattar inte kroppen att den ska vara trött på riktigt - så man stannar uppe lite extra liksom.

Men tisdagar. Uuuuuuh. Kroppen genomskådar det tidiga uppvaknandet och snoozeknappen blir dens bästa vän.

I alla fall hemma hos mig.

Sen då... klä sig funkar inte. Jag borde ha en tisdagsuniform. En med verktygsbälte med minitermosar fyllda med kaffe, chokladbitar samt iPod med upptaktsmusik. Annars är risken rätt stor att jag glömmer något fundamentalt, som byxor eller skor. Tänk om man vore ett marsvin. Det vore fett ballt. Yao.

Lunch?

Jag vet inte hur det är med er, men jag börjar bli hungrig...
Pizza?

Sing-a-long

Idag kom jag på mig själv med att sjunga med till Neneh Cherrys "Buffalo Stance". Tydligen kan jag hela låten utantill*.

Ibland blir jag så imponerad av mig själv.


*Iofs var hälften på låtsasengelska, vilket kanske kan förklaras av att jag köpte och lyssnade sönder skivan när jag var 11 år.

Höstläsning

Det här är världens kanske bästa bok.

Om du bara ska läsa en bok under din levnadstid och väljer denna så kommer du inte att ångra dig. Jag lovar.

Boken är skriven av Eric Ericson, ges ut av Kartago Förlag och är en mängd hysteriskt sjuka brev till myndigheter och föreningar där Eric kommer med befängda förslag och idéer samt de svar han fått på sina brev. Jag skrattade mig igenom hela boken. Högt.

Uppföljaren Brev till utlandet har jag inte läst, så den kan jag inte säga något om... Men jag är övertygad om att den är precis lika bra.

Inte slicka, inte slicka...

Varje år så kommer larmen – kräksjukan är här!
Och varje år bli jag lite smått illamående så fort jag hör det. För jag VET med den sanna övertygelse (samma övertygelse som vet att lönen är slut den 3:e) att jag kommer att bli smittad. Minst tre gånger.

Så. Nu kör jag alla knep för att förbli frisk. D.v.s. 1) Inte slicka på tunnelbanan, 2) Inte slicka på tunnelbanan, 3) Inte slicka på tunnelbanan.
Och tvätta händerna ofta. Något mer?
Jag har faktiskt köpt ett par nya, svarta skinnhandskar. Skitsnygga! Dessa behåller jag krampaktigt på även på tunnelbanan. Men tar passande av när jag slår in min kod till kortet på ICA. Man får ju inte vara dum.


Jag har förresten kräkfobi.

Sam & Sabrina

Idag började vi dagen med att kolla på Samantha Fox (Touch me) och Sabrina* (Boys Boys Boys) på YouTube. Bara sådär.
Lättporr på en onsdagsmorgon.

Killarna tyckte att det slog allt och att de aldrig startat en arbetsdag så bra.
Själv…vet jag inte.


*Jäklars så dålig engelska hon sjunger på. Det enda jag kommer ihåg från videon är att hon badade i en pool och hade en liten, skimpy bikini som hela tiden ramlar ner. Och det summerar faktiskt hela videon. Vi var nog mer lättroade på den tiden. Nu då... nej nu. Nej, jaaaaaaaaa, jag såg något! I 4.24 minuter. Ta det och partaja Christina "visar allt direkt" Aguilera.