Med risk för att när som helst bli uppringd av PRO och erbjuden livslångt medlemskap så känner jag att det här bara måste ut: Jag. Älskar. Internet.
Stora, fina, underbara internet. Framtid och utveckling med en liten knapptryckning. Konstant uppdatering av vänner, nyheter och lull-lull. Så enkelt. Så otvunget. Så ... fint.
Så om du hör det här internet, så älskar jag dig med alla ettor och nollor jag kan uppbåda.
Så varför detta emotionella inlägg? Jo. Det handlar om min lillasyster. Hon som bor i Tokyo sedan september. Som jag redan innan hon åkte hade bra kontakt med men numera pratar med dagligen. Via, ja just det - internet.
På vardagarna brukar vi prata via MSN. När jag loggar på med morgonkaffet i handen är hon någonstans mellan skola, läxläsning och middag och framåt trefikat har hon loggat av för att sova. På helgerna kör vi Skype och kan då kolla in varandras frisyrer, inköp och annat. Om jag t.ex. skulle rensa garderoben skulle hon kunna hjälpa mig - fast hon bor i Tokyo. Via internet. Teknikens under och allt det där.
Fan-fucking-tastic.
Så PRO, nu är det bara att ringa!
1 kommentar:
Jag är också barnsligt förälskad i Internet, dagligen, efter så här många år.
Du, fan vad lyxigt med en syrra i Tokyo - världens bästa stad. Ska du hälsa på?
Ang sömnadskunskaperna så är det verkligen bara raksöm som är min grej. Filtar och lakan går bra liksom, men skulle jag ge mig på små kläder exempelvis skulle det se jäkligt lattjo ut kan jag lova. Kör lite på känn för jag tycker det där med mönster är svårt.
Man får testa, göra om, testa, göra om..
Skicka en kommentar