Som van tunnelbaneåkare är det inte mycket som får mig att höja på ögonbrynen. Tvärtom känner jag nästan att jag vill nicka igenkännande till alla de kufar som dagligen förgyller mina resor till och från jobbet.Tvångsrökaren på hemmastationen som tänder en cigarett varje morgon när det står att tunnelbanan kommer om en minut, för att sedan varmröka den sönder och samman på så kort tid som möjligt... Och självklart ta sista blosset precis när han stiger på. Hatten av till dig!
Britt-lis och Eva-lotta (jag har hittat på namnen åt dem själv); utan ert öronbedövande snatter om karlarna hemmavid så hade jag haft det bra så mycket tråkigare när tunnelbanan sitter fast i en tunnel mellan Gamla Stan och T-centralen. Stå på er tanter! Man ska dela på disken!
Och så slutligen, min favorit: Allt eller inget-mannen. Han som tycker att tunnelbanevagnen är hans andra vardagsrum och inte ser varför han bör behålla ytterkläderna på - trots att han bara ska åka tre stationer... Han slår sig alltid ner på en ledig fyra, skalar av sig kläderna (han tvekar alltid vid skorna och optar för att behålla dem på varje gång), slår upp alla delar av DN på sätena runt sig och börjar sedan grymtande läsa dem, en efter en. Om någon försöker göra honom sällskap så blir han ytterst förnärmad och grymtar argt. En fröjd att titta på, då hans sociala interaktionsförmåga motsvarar ungefär en avtorkad diskbänk.
Tack alla ni för att ni gör mina åkturer så mycket roligare!
2 kommentarer:
Det är bra gjort att hinna läsa del efter del av DN, och ta av sig kläderna, på tre stationer må jag säga. Hatten av för den gubben.
Jag H.A.T.A.R. tunnelbanan och alla jävla stolpskott.
Skicka en kommentar