torsdag 11 juni 2009

När var du som din mamma sist?

Det verkar som att halva världen går omkring och är rädd för att bli som sin mamma.
(Åhnej! Jag kommer att bli gråhårig innan jag fyller 50! Åhnej! Nu pratar jag precis som henne! Åhnej! Melodikrysset! Det löser alltid min mamma!) Något som jag inte riktigt har greppat. Men, det måste ju såklart ha att göra med att jag har en kick-ass mamma som jag inte har något emot att likna på min ålders höst... Eller när det nu inträffar...

Hur som haver.
Nu har i alla fall de första tecknen på att jag faktiskt kommer att bli henne inträffat:
Jag har nämligen börjat gömma godispåsar i bokhyllan.

Min mamma har så länge jag minns använt bokhyllan som ett utmärkt gömställe att förvara halvätna påsar med Bilar, Polly eller vad hon fördragit just då. När jag väl kom på detta (vid ganska unga år) så genomsökte jag alltid hyllan så ofta jag kom på och belönades inte sällan med några halvtorkade gelegodisar eller luddiga karameller som jag glatt tryckte i mig. Mamma - smart som hon var - flyttade självklart upp godisgömmorna för att försvåra processen för mig. Men ibland glömde hon, och då! Då slog jag minsann till!

Nu gör jag likadant. På tredje hyllan nerifrån bakom böckerna ligger det nu inte mindre än två (2) halvätna smågodispåsar som blev kvar från helgen.
Frågan är bara: Varför ligger de där?
Kunde jag inte lagt dem i köksskåpet där allt annat hamnar? För det är väl inte så att jag behöver gömma dem för någon (mamma ska inte komma och fika under den närmaste tiden...)?
Är det bara så att jag ... blivit min mamma?

Äntligen!

4 kommentarer:

Jenni Jen Jen sa...

Grattis!!!
Jag vill också bli som mamman och dig när jag blir stor!!
<3

Okazan sa...

Oj, va gott skratt jag fick. Grattis till dig som blivit som jag. Faktiskt kan jag aldrig förstå själv varför jag gömde påsarna,kan vara från min barndom!!!!!!. Godis är gott

Anneli sa...

Det är ju bara härligt att bli som mamma. Fattar inte riktigt paniken folk verkar ha. Men.. ibland kan det kännas märkligt. När man liksom kommer på sig själv att vara så jäkla lik henne.

herr R. sa...

ja vi vet väl alla hur det blir: "My breath smells of a thousand fags
And when Im drunk I dance like me dad, I´ve started to dress a bit like him"