Igår fick jag äntligen tid att gå till gymmet igen. Det var ett tag sen, och även om jag inte haft dåligt samvete så har jag liksom längtat... Men samtidigt insett mina begränsningar att boka upp mig på alltför mycket efter-jobb-aktiviteter.
Men igår, då var det jag som hoppade upp på en spinningcykel och trampade loss i 45 minuter som om att mitt liv hängde på det. Och det var braaaaa...om det inte hade varit för den lilla sugiga detaljen att jag tappade min pulsklocka med displayen nedåt i kakelgolvet... Så den pajade.
- Jävla-skit-helvetes-piss-jävlar! utbrast jag högt i det halvfulla omklädesrummet och fick ett par höjda ögonbryn tillbaka. Men klockan, den var fortfarande trasig. Och på sätt och vis kände jag mig också trasig under passet. Eller i alla fall o-hel. Pulsklockan är ju liksom grädden på moset, sylten på mina pannkakor, osten på mina makaroner... Om man vet hur goda pannkakor kan vara med sylt så äter man ju inte dem utan... Samma sak gäller spinningen; för att maximera träningen så behöver jag en pulsklocka. Så enkelt är det bara.
Nu måste jag alltså tjacka en ny. Två dagar innan löning.
Tjena.
2 kommentarer:
Nej så orättvist!
Det enda bra jag kan se i det här är att jag var på väg att betala räkningarna nu, men det är dumt om det är två dagar kvar. Föga tröst, men tack iaf.
Kram
Glad at kunna göra någon glad där ute...
Skicka en kommentar