Häromdagen var jag på vattengympa för gravida igen. Vilket får mig att minnas att jag aldrig berättade hur det var första gången jag var där. Eller om mina höga förväntningar inlöstes.
Det gjorde de, kan jag säga direkt.
Att kliva ner i en 44-gradig pool med 15 andra magprydda kvinnor och hoppa och skutta obehindrat (i vattnet väger du endast 12% av din egentliga vikt) i en timme är faktiskt inte så dumt som det kanske låter. Vad som däremot var dumt var instruktörens inställning. Hon (Blondinbella möter en yngre Susanne Lanefelt på crack) envisades med att behandla oss efter devisen gravid = efterbliven. Något som vi alla (tydligen) var villiga att förbise eftersom ingen ville stiga upp ur det varma vattnet.
Med jämna mellanrum utbrast hon saker som Okeeeeeeej flickooooooor! eller Ååååååååh! Vattnet är ljuuuuuuuvligt! - även fast hon själv utförde alla övningar på land - och skakade sin väl-aerobiserade bak i takt till musiken som jag antar att hon valt själv. Schlager.
Men än en gång; när man befinner sig i en varm pool och kan röra sig ordentligt för första gången på flera veckor så är man inte kaxig. Eller i stånd att ifrågasätta något faktiskt.
Jag kommer i alla fall slaviskt att hänga på låset de tre omgångar som är kvar av kursen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar