Dagen därpå räddar jag en kvinnas passerkort från en ond, bråd död på tunnelbanan och jag tänker att "det här var väl en god gärning?" och mejlar hela scenariot till chefredaktören. Samtidigt passar jag på att fråga hur det går från honom.
Svaret kommer via telefon på eftermiddagen. Han har nu funderat på vårt snack och bestämt sig för att det här är jävligt bra. "Du och jag, vi kan bli större än scoutrörelsen! Det här kommer sprida sig som ringar på vattnet!" Han är minst sagt exalterad och berättar att han har en stoooor grej på gång som han inte kan prata om just nu, men kan han få återkomma?
Visst, svarar jag. Jag är ändå upptagen med att rädda världen - ett passerkort i taget.
2 kommentarer:
Det blir ungefär som den där filmen, när en liten kille sprider goda gärningar, en riktig gooo film. Fortsätt...Kram o God Jul!/Brittis
Du är en sann hjältinna! Jag skulle bli grymt glad om någon räddade mitt passerkort i nöd.
Skicka en kommentar