Igår var jag på sommarfest med några uppdragsgivare. Det skulle ätas, drickas och spelas boule. Nu är det så att jag är ganska bra på alla tre sakerna (nåja – hur svårt kan det vara att kasta en järnkula på lite grus?) men bäst av allt är jag på att heja och peppa. Jag tänkte att det här säkert skulle bli en minnesvärd kväll. Det blev den. Jag hamnade nämligen i samma lag som de mest tävlingsinriktade människorna i hela världen.Och medan jag försökte lätta upp stämningen med glada tillrop och vin (för i ärlighetens namn så gick det ju inte så bra) så skrek och gastade de sig hesa, kickade mig ur laget, tog mig tillbaka, surade och var allmänt… jättetrista. Tydligen så spelades det inte för att det var kul att umgås utan för att det var blodigt allvar.
Alltså jag fattar att man tycker att det är roligare att spela när det är en tävling. Men vafan. Bajs-boule.
När vi kom sist log jag inombords.
4 kommentarer:
haha, skönt!!!
jag avskyr att tävla när det e meningen att man ska chilla och umgås. vill helst ligga på rygg och diskutera, eller bara titta upp i himlen.
hamnade på en sån där grej förra helgen. alla förväntade sig att mitt lag skulle vinna.
vi kom sist - sen la jag mig och sola :-)
Du är så...du är så....Världsbäst.
Vi spelade också boule på vår jobbfest i fredags. Vad är grejen, undrar jag. Låt oss dricka i fred, liksom.
Haha!
Täbytanten: Du heter numera Södertanten. Kom inte här och blanda ihop mig.
Nästa gång vi ses ska vi spela boule ELLER dricka. Inte båda. Det lovar jag.
Skicka en kommentar