Äntligen ett riktigt inlägg!

Det är mycket skit på TV på dagarna. Något som vi nio-till-fem-arbetande människor inte tänker på. Tills vi blir sjuka.
Idag såg jag ett program på kanal 9 (!) som heter 10 years younger, ett brittiskt make-overprogram där trebarnsmammor i 30+ åldern från förorten ges ett nytt utseende. Typ. Den (übersmala och überstylade) programledaren stylar med fula tunikor och sjävförtroendeboost och har ett team med "hantverkare" som renoverar. En plastikkirurg, en tandläkare, en frisör och en make-upartist. Resulatet blir just att personen som gjorts om ser tio år yngre ut (vanligtvis sin egen ålder då hon redan innan såg tio år äldre ut).

Det här fick mig att börja fundera. Hur ser jag ut i förhållande till min ålder? Klär jag mig åldersenligt? Beter jag mig åldersenligt? Vad är åldersenligt? (Är åldersenligt ett riktigt ord?) Om jag var mörkhårig, brunögd, hade storlek 34, alltid bar klackskor, solade solarium - skulle jag vara mer...rätt då? Om jag gjorde en make-over, vad skulle jag då ändra på? Vad skulle mina vänner tycka jag behöver ändra på?

Ta det här rätt nu. Jag är inte missnöjd eller genomgår någon slags ålderskris. Jag har bara en nypa för mycket fritid och fri tillgång till dålig TV. Däremot känner jag mig glåmig och hängig, vilket jag anser vara en direkt effekt av att vara sjuk. Självklart ligger det inom den närmaste framtiden att fräscha upp mig lite för... ja, för vem? Mig själv? Mina arbetskollegor (som inte såg när jag kapade 1,5 dm hår i höstas eller färgade det...ja, ni minns färgen?), mina vänner, folket på tunnelbanan?
Aaaah, mig såklart! Men frågan kvarstår - hur vet man vad som är rätt för ens ålder?