Hemlighetsmakerier

Jag vaknar glad. Inga mardrömmar (okej, en zombie dök upp - men den verkade väldigt död för att vara odöd) och solen skiner. Halsen skaver lite, men inte nog för att det ska vara störande.

Idag är jag gladare än vanligt. Och jag vet varför. Men jag kan inte säga något. För jag har i förtroende fått en liten snutt information som jag inte kan föra vidare. Och nu känns det som att jag kommer att spricka (och det är inte Rut-Napoleon som övar frivolter som ligger bakom det).

Det känns lite som innan en möhippa som man planerat länge och är så nöjd med, och så kan man inte prata öppet om den. Eller när man köpt en riktigt bra födelsedagspresent till sin kille och så måste man vänta flera veckor med att leverera den. Eller.... när man i hemlighet lagat värsta goda efterrätten som man gömt längst bak i kylen och sen tar fram med ett "ta-daaaa" efter middagen.

Det här hemlighetsmakeriet kommer att ta död på mig. Jag kommer att implodera i en liten, våt hög av krampaktiga fnissningar snart. Varför envisas folk med att berätta hemligheter för mig?!*

* Kan det vara för att jag är en sympatisk person, en god lyssnare och aldrg berättar något vidare? Hmmmm...