Torsdag kväll. Jag sitter framför TVn och tittar på friidrott när jag inser att min livsfilosofi "jag kan göra allt" nog måste revideras. För om det är något som jag inte skulle kunna klara av är att hoppa höjdhopp.Insikten har inte bara att göra med att jag är sex månader in i en graviditet och att jag är lika smidig som ett vindkraftverk i en porslinsaffär. Det har också att göra med att jag mäter 160 cm över marken samt det faktum att jag aldrig lärde mig att floppa (hoppstil som på bilden), utan - till min gymnastiklärares förtjusning? - körde dykstilen rakt av. Mitt höjdhoppsrekord ligger med all säkerhet på 40 cm och togs när jag gick på mellanstadiet.
Efter det har jag inget minne av att jag testade mer.
Jag kan heller aldrig minnas att jag har hamnat i en situation där jag tänkt "åh, om jag ändå hade mina höjdhoppskunskaper redo". Lite som Pythagoras sats. Enda gångerna den har kommit på tal är när jag dragit plumpa skämt* för människor som pluggar till lärare. Dock utan framgång...
*Vad är det som är vitt och kletigt och ligger i matteboken?
3 kommentarer:
Känner igen mig från när man skulle hoppa över en plint!!?? (vad det nu ska vara bra för, har aldrig i mitt 54 åriga liv hoppat över något så högt)Jag välte plinten....till allas förtjusning och blev sedan vald sist av alla till alla tävlingar...;)
Jag är bara 1,58....Kram Brittis
Jag tyckte precis som du - ända tills bolaget jag jobbar på inrättade en årlig höjdhoppstävling för alla anställda... Screwed again! :-P
Du skojar va?
Skicka en kommentar