Om exakt en vecka förväntas jag vara redo att ställa klockan för första gången på mycket, mycket länge. Jag förväntas somna tidigt, gå upp när klockan ringer (utan att snooza), duscha, klä mig och göra allt det där andra. Sen förväntas jag gå till jobbet. Som alla andra gör varje vardag.
Dessutom kan jag inte klä mig i flip-flops, linne och shorts utan är mer eller mindre tvungen att bära både skor och strumpor samt tjocktröja och jacka.
Jag vet inte alls... Just nu känns det som att jag bara vill lägga mig ner på golvet och banka nävarna i golvet och gråta.
4 kommentarer:
Men du kommer i vilket fall som helst vara brun!
True that.
Har du lust att ses någon dag? Det vore sweet att få se lilla underverket...
Glöm inte byxor!
Ja! Vi får fixa något när ni kommer hem.. Jag har liksom inte sett Rufus än och hmm.. det är illa!
Skicka en kommentar