onsdag 2 februari 2011

Det kanske är dags att erkänna att jag har ett problem...

Jag är barnklädesköptokig.
Jag "fyndar" på Tradera, köper 3 för 2 på Lindex, hittar bedårande bodys på Åhléns och söta strumpor på H&M. Och jag gör det ofta. Jätteofta faktiskt.

Som tur är har jag inte börjat shoppa på alla de små barnklädesboutiqerna som ligger strödda runt stan. Ni vet, där man köper en barntröja för 499:-, men då är den egendesignad och hemsydd. Fast det kanske bara är en tidsfråga?
Det känns inte riktigt klokt att Rufus kläder skulle vara dyrare än mina. Han är ju superliten i jämförelse med mig! Tygåtgången ska vi inte ens prata om. Superlarvigt. Verkligen.

Nej nu kan jag inte skriva mer.
Jag håller på att buda på ett par jättesöta blå manchesterbyxor från PoP som Rufus skulle vara supersöt i.

1 kommentar:

Ung tant sa...

Nu vill jag inte säga att barnkläder inte skulle vara dyra, men jag har via jobbet fått lära mig att det är sömnaden som är dyr och inte tyget. Det är lika "besvärligt" att sy en barntröja som en vuxentröja. :)