tisdag 10 maj 2011

Uniformen

När jag var mammaledig såg alla likadana ut: stretchjeans, sportiga gympaskor för långa barnvagnspromenader, vid tunika/tröja som både går att amma i och som döljer de kvardröjande valkarna från bebismagen, slarvigt uppsatt hår och sparsamt med make-up. Alla, utom möjligtvis snygga Anna som alltid såg ut att ha klivit ut från en konsultation med sin personliga stylist. Men förutom henne så såg vi alla rätt lika ut på utsidan.

Sen började jag jobba och kunde ha mer obekväma och opraktiska kläder på mig och tänkte inte mer på det.
Men. Så i lördags var den plötsligt där igen, uniformen. För tydligen så finns det en ut-och-leka-på-gården-uniform för småbarnsmammor. Jag visste det inte då, utan valde faktiskt kläder omsorgsfullt för att inte behöva tänka på dem när Rufus häller spadvis med sand över mig. Stretchjeans, sneakers, överdimensionerad t-shirt som två personer lätt kan campa i. Och så den obligatoriska frånvaron av både frisyr och smink...

...och döm av min förvåning när jag möter min spegelbild, balanserande på sandlådskanten med sin lilla son. Och titta där! Ännu en uniformsklädd småbarnsmamma vid gungorna! Och där! Och där! Och...

Den stunden kändes det lite som att hitta hem igen.
Mina fulaste (och skönaste och mest praktiska) kläder och jag fick en massa nya vänner den dagen.

1 kommentar:

Redighetsministern sa...

Det är väl gött när man kan vara som man vill....i sandlådan ska det ju vara praktiskt, man måste ju leka lite oxå...Kram
Brittis