Det är alldeles tyst

Jag sitter uppkrupen i soffan med laptopen på magen när jag märker att det är alldeles tyst här hemma i lägenheten. Ingen radio som skvalar, ingen tråkig motorsportkanal på TV som satts på och sedan glömts av, inga avgrundstjut från Rufus rum eller ens skramlet av Duplo mot trägolvet, ingen som kräver mitt uppmärksamhet, ingen som vill något. Hela familjen ligger och sover middag och klockan är två.

Det är nu ångesten kryper fram.
Borde jag inte göra något för mig själv? Passa på liksom när jag har lite tid över? Sätta mig och läsa den där boken, eller sy lite? Eller fixa, trixa, modellera, prestera och förverkliga?
Ibland är allt så himla svårt. Fan.