Ugh! Sluttande axeln har talat.

Jag kom just på vad jag skulle heta om jag var en indian:
Sluttande Axeln.

Varför? För att det inte spelar någon roll vilka underkläder jag bär på överkroppen, det halkar ändå alltid ner ett axelband eller två typ tusen gånger varje dag. Allra helst halkar det ner två när jag bär tunga matkassar. (Det är också ofelbart då det börjar klia på näsan.)
Förut när jag tittade på mig själv i spegeln så brukade jag inte titta på mina axlar. Det gör jag numera. Inte direkt breda. Inte smala. Utan ganska raka, normala axlar. Ändå glider och halkas det som om världen skulle gå under. Ack! Axelkomplex. Herre min skapare. Var ska det här sluta? Jag trodde liksom att man skulle ha koll på sin kropp vid 30-års ålder.

Ja just det. Nu är jag tillbaka igen. Med fingrar som funkar. Yey mig!

Bajs, sammanfattningsvis

nj.zn önhä jhpinnnnjljkvdn.,dvö.ässssssss

Va? Fattade ni inte? Nähä. Det kanske är för att mina fingrar ser ut som...vahettere....vahettere...salsiccia? Kielbasa? Prinskorvar? Ja, tio små prinskorvar på två dasslock. Rörlighet = noll. Eller vafan, det stämmer ju inte. Jag kan ju faktiskt hantera ett tangentbord. För första gången på över en vecka. Heja mig. Allt är lysande och jag är super-duperlycklig. Inte.
Jag är deprimerad och frustrerad, och jag tror inte att jag uppskattade mina händer ordentligt innan detta. Hämnas de månne på mig? Är det karman som kommit tillbaka till mig?
Jag vet inte. Jag är skeptisk. Jag skulle kunna publicera en bild på mina händer men ni förtjänar att behålla matlusten.
Jag återkommer när jag fått hjälp med att tvätta håret.
Ciao!

Dagens bild

En bild säger mer än tusen ord. Ett litet ord säger mer än det mesta.

Kalsonginstallation

Idag när jag kom hem hade Mannen gjort en liten installation av sin hög med nytvättade boxershorts på sängen. Det såg riktigt vackert ut faktiskt.

Argaste tjejen

Idag fick jag en doktorstid för mina händer. Det här gjorde mig glad och samtidigt fylld med den sedvanliga dödsångesten ("tänk om doktorn säger att jag ska dö", "tänk om någon smittar mig i väntrummet med något ännu värre än jag redan har" etc.). Fast mest var jag förväntansfull. Mina händer har nu tilltagit i omfång rejält och den vackra, vackra ringen går varken av eller på fingret.
Så med studs i stegen knatar jag bort till Vårdcentralen och möts av Doktor Gunnar. Doktor Gunnar ser för det första inte alls ut som på bilden på sitt ID-kort han har runt halsen, och första minuten undrar jag när han ska utbrista i ett "närrå, jag är bara en patient här som har lite tråkigt, den riktiga Doktor Gunnar är på fikarast och kommer snart". Men icke då.

Det här är vad Doktor Gunnar sa till mig under mina fyra minuter i hans rum:
- Hm. Jaha. Hm.
- Det ser ut som ekseeeeeeem, kanske...
- Jag ska skriva ut kortison åt dig här förstår du.

Wow Doktor Gunnar! Du är verkligen den smartaste man jag träffat! Och för det betalade jag 140 spänn. Om jag ger dig alla mina pengar kanske du kan berätta för mig vilken hårfärg jag har? SOPA.

1000 bast - minst

I helgen var jag och min kära väninna Täby Tanten var ute och slarvade. På en av stadens många uteserveringar så bad de om leg (yiiihaaaa), varpå väninnan vänder sig om mot dem och utbrister:
- Leg på henne? (nickar åt mitt håll) Ser ni inte att hon är ju så gammal så hon nästan kan trolla.

Hm.

Väl spenderade 19.90:- ?

Dagens sjukdom: dåliga hårdagar

Jomen det måste ju räknas som ett sjukdomstillstånd?!
Nähä.
Ett handikapp då?
- Ledsen fröken lapplisa, men jag tycker min frisyr motiverar parkering på den här handikappsplatsen. Titta på den bara. Titta! Vill du verkligen att jag ska gå fyrahundra meter till ICAs huvudingång? Vill du utsätta min omgivning för det? Tääääänk nu.

Dåliga hårdagar är ett riktigt gissel och jag börjar tro att mina är kroniska. Det kan kanske vara schampot... Man kanske skulle skippa schampot från ICA för 19.90:- och satsa på något dyrare? Kanske något märke? Men är de så jävla mycket bättre då? Är det inte bara så att man drar sig för att tvätta håret för att det är så dyrt och så blir håret skitigt och börjar lukta och så förvinner alla ens vänner och så står man där ensam och med skitigt hår och förstår inte riktigt vad som hände?
Sjung med mig: "ICA ICA ICA".

Friday I'm in pain

Ååååh! Tack för de fina inläggen! Wow. Nu lyste mitt bleka ansikte upp i augustidiset som en liten fyr ute i skärgården. Poetiskt va? Sån kan jag vara ibland.

Min atletfot (håller med Jonna om att namnet suger) ser lite bättre ut idag för er som undrar. Dock har jag fått någon slags utslag/eksem/blåsor i händerna. Efter ett par dagars googlande så vet jag att det är något av följande:
a) dyshidrotiskt eksem
b) en reaktion på atletfoten
c) arsenikförgiftning

Det första stämmer bildmässigt (googla inte, bilderna är inte fina) men verkar svårbehandlat: är det inte nickel eller ketchup så är det stress. Smittar inte.
Det andra alternativet känns tryggt och övergående.
Det tredje kan det vara för att blåsor i händerna är ett klassiskt tecken på arsenikförgiftning. Läste en artikel om en hjälporganisation som borrat brunnar i Asien, ner i sediment som innehöll höga halter av arsenik och tog död på de stackars människorna istället för att hjälpa dem. Men jag har inte varit i Asien någonsin. Hm. Stackars människor.

Jag utnämner härmed denna vecka för sjukveckan i bloggen. Jag ska dela med mig av alla mina åkommor. Det ska bli jättespännande! Har ni några spännande sjukdomar? Jag kan säkert slå dem. I alla fall just nu. Det är nämligen skitsynd om mig. Jag ska måla naglarna när jag kommer hem. I typ neongrönt. Då kommer folk bara att titta på mina naglar och inte mina utslag. Jag räknar i alla fall iskallt med det. Annars har jag förfulat mig mer för ingen nyttas skull.
*suck*
Kanske ska jag måla dem rosa ändå?

Back in business

Jaha. Då var man tillbaka igen. Nygift kanske jag ska tillägga. Jappsidusingen! Nu är man en fruga serru. Goodbye mascara, hallo fruktkaka. Eller, hur funkar det egentligen? Finns det kanske någon manual där ute som man kan få lägga vantarna på? Är det något speciellt som förväntas av en ringbärerska i sina bästa år?
Alla tips går bra att lämna här på bloggen så sammanställer jag dem för framtida generationers undrande kvinnor att läsa och leva efter.

Undrar om jag förändrats nämnvärt på de... 17 dagar jag har varit gift? Nytt i mitt liv är Athlete's foot, som bara är en förskönande omskrivning av galopperande fotsvamp samt att hålla reda på ringen. (Nycklar i frysen och hemtelefonen i handväskan i all ära - men om ringen försvinner kommer Pojkvännen bli småsur.) (Ska jag kalla honom Äkta Maken nu?) (Ska jag kanske skriva hela bloggen inom paranteser?)

Jag ville i alla fall göra mig hörd igen. Jag är tillbaka.

Yey! Sommarlov!

Eller...inte. Men bloggen får sommarlov nu när undertecknad åker på en femveckors semester.
Hoppas att solen skiner på alla människorna och att alla är glada och nöjda och äter glass varje dag.
Hej och kram.

Bra inflytande

Min nya kollega har skaffat sig en egen fruktskål. Den står på hans skrivbord.
Plötsligt känner jag mig nästan löjligt mallig och stolt.
Guuuuuud vilket bra inflytande jag måste ha över folk!

Hurra! Snart är jag rik!

Jag satt och slösurfade lite och hamnade i bloggen I nöd och lust", en bröllopsblogg som jag älskar att smygläsa. För att det är så tjejigt. Och för att jag faktisk ska gifta mig. (Ingen som missat det va? Va va va?) Idag läste jag om äktenskapsförord:

"När du gift dig så hamnar ni i en stigande trappa. Efter ett år som gifta äger du 10% av alla hans tillgångar och han av dina, efter två år 20% osv.. fram tills dess att ni efter fem år äger lika mycket av varandras prylar och pengar. I tillgångar så räknas allt in. Företag, fastigheter, sparkonton, bilar..." (mer här)

Vänta nu! Det här betyder att... om fem år så... är allt Pojkvännen äger också mitt! Jaaaa! *hoppa studsa dansa*
Det betyder att jag snart kommer vara stolt ägare till... eeeeh... ett Nintendo Wii, ett Playstation 2 och en XBox. Samt en ansenlig mängd brädspel och kortlekar Yippiiiiieeeee!

Regna?

Just det, för er som undrar; det kommer inte börja regna förrän kl. 18 över Stockholm enligt SMHI. Jag sätter mina pengar på att det blir tidigare. (Obs! Inte alla mina pengar!)

Undrar hur Per Gessle hanterar regn? Jag menar, en sån händig man bygger väl ett regnskydd till sig själv och sina pensionärsstalkers (vem annars lyssnar på Gessle?). Undrar hur hans frisyr ser ut när den är regnvåt?

Saker som gör vardagen, oh, så mycket trevligare!

Per Gessle är i farten igen.
Den här gången är han "en händig man". Hur kommer det sig då att han inte lyckats fixa sin frisyr? Men händiga händer så borde man väl i alla fall klara av hanteringen av en sax? *suck* Den mannen alltså...

Men, till saken som är bra. Jag missar i princip hela hans turné. Den startar ungefär när jag drar på semester (för er som missat det kommer jag att tillbringa fem vekor i USA) och avslutas ett par dagar efter det att jag kommer hem. Tyvärr avslutas turnén (En händig man på turné) i Stockholm den 12 augusti. Dock tänker jag vara full den dagen och inte nämnvärt bry mig.
Ååååh vad livet är härligt ibland!

Lilla Dålig

Uuuuuääää. Jag är så dålig på att blogga just nu. Jag har så många idéer och teorier och historier att dela med mig av. Men. Det. Är. Så. Varmt.

Vi har 30 grader inne på kontoret. Säkert! Vi har en termometer som mäter inne- och utomhustemperaturen. Trettio grader. Just nu sitter jag med två ark hushållspapper under armarna och kollar fackets hemsida om jag kan få gå hem tidigare eller nåt.
Återkommer.

Lathunden

Det började en ny person här på kontoret för inte så länge sen. Eftersom jag skulle vara på kurs just den dagen han anlände och jag var rädd att mina kollegor skulle fördärva honom med en gång bestämde jag mig för att lämna en lathund på hans skrivbord. Så att han skulle fatta vad som gällde. Hittade lathunden nyss. Här är den i sin helhet.




Hej.
Jag är inte här idag (eller imorgon). Jag är på kurs. Så jag tänkte att du kanske ville veta lite om mig, så kan vi i alla fall låtsas att vi känner varandra när jag kommer på onsdag.

Lathund om Lilla Duktig:
- Jag kan allt, fråga mig gärna om vad som helst
- Man får äta sin lunch direkt ur matlådan, lyssna inte på Kollegorna
- Jag HATAR Per Gessle. Om vi ska komma överrens så måste du också göra det. Eller i alla fall ogilla honom starkt. (Detsamma gäller Roxette och Gyllene Tider).
- Jag brukar alltid streama P3 på dagarna av gammal vana. Jag ändrar dock gärna på mig (om det inte är Per Gessle). Eftersom jag har större högtalare än dig så har jag veto på all musik som spelas (intalar jag mig i alla fall).
- Jag äter gröt vid mitt skrivbord varje morgon. Det är bara för att jag aldrig hinner äta frukost på morgonen. Sån är jag.
- Jag äter inte så nyttigt som alla på kontoret låter påskina. Låt inte den stora fruktskålen lura dig.

Jag har tusen andra saker att berätta också. Men jag spar dem till sen.
Hej då!

Mobilstörningar

Tillbaka på jobbet.
Varför är det så att alla på jobbet har hemska ringsignaler? Och varför envisas de med att ha sina mobiler på högsta volym och sen lägligt ha förpassat sig till toaletten eller nåt så fort det ringer? Så man snällt får sitta och lyssna på technotrance/späckhuggarskrik/Sällskapsresanlåten etc. på alldeles för hög volym för att kunna ignorera?
Sitter de hemma på kammaren och fnittrar när de laddar ner/köper/komponerar en estnisk polska (ja, en av mina kollegor stoltserar med en sån) och tänker; Äntligen! Den här kommer att irritera ögonen ur alla på kontoret. Moahahahaaaaaa!

Jag hatar alla ringsignaler. Själv har jag alltid min telefon på ljudlös. Jag menar, den ligger två decimeter från mig och vibrerar när någon försöker nå mig. Svårare än så behöver det inte vara. Är jag jättesnobbig nu?

Sjuk vs. inte sjuk

Igår på nyheterna: Idag har vi haft årets första värmerekord i Sverige....
Igår hemma i lägenheten: Jag ligger utslagen med en hals stor som en fotboll och med lite lagom mycket feber.

Vad gör man då? Gråter och bannar sig själv att man missar ett par dagar med sol, sol, sol och att man kommer att ligga två dagar efter hela världen i solande? Nej, inte Lilla Duktig. I sådana här situationer är jag som bäst! Jag gör helt enkelt en lista på varför det inte gör något att jag är sjuk just nu:
1) Om jag är sjuk nu så slipper jag rimligtvis att vara sjuk när vi åker på semester (ta i trä, tvi tvi tvi)
2) Jag äger troligen min egen vikt i schampo, hudkräm och annat flask- och burkjox. Hur kan jag vara på dåligt humör då?
3) Min solkräm har gått ut (märkte jag när jag lekte med mina flaskor och burkar). Hur kan jag ens överväga att vara i solen med solkräm som gått ut? Det är nog bara bra att jag stannar inne.

Övertygande? I think so!

Mannen och snickarbyxorna

Häromdan satt jag och småpratade med en bartender. Kvällen till ära var han ledig och firade detta genom att dricka rödvin och filosofera. Ensam.
När jag och en vän tillfälligt slog oss ner vid hans bord så gjorde han oss tjänsen att sammanfatta manlighet för oss. Manlighet, menade han, är ett par alldeles egna arbetarbyxor. Varje man kommer till en punkt i sitt liv när han införskaffar ett par sådana byxor. Det spelar ingen roll om byxorna behövs praktiskt eller inte. Det handlar om självkänsla. Att äga dem. Att kunna dra på sig ett par arbetarbyxor och spika i en spik ger en större upplevelse än att göra det i jeans.

Så skönt det känns att äntligen veta hur killar är funtade egentligen. Nästa gång jag träffar bartendern så ska jag be honom sammanfatta kvinnligheten.

Fler Phil-frisyrer

I veckan rakade jag traditionsenlingt av Pojkvännens hår inför sommaren (jorå, den är snart här) och passade på att fixa till en riktig Phil-frisyr. Sen låg jag dubbelvikt över toastolen och tjöt av skratt medan Pojkvännen tittade konstigt på mig*.

Ack! Livets små ljuspunkter!

*Sen drog jag av allt. Det var dock inte lika kul.