Boktips

På onsdag är det dags för bokklubben Bordellen igen och till denna gång ska vi ha läst Eva Franchells bok Väninnan.*

Jag har sån himla lust att kliva in i diskussionen och utbrista

-Alltså, boken var jättebra. Men var hon tvungen att dö på slutet? Det var ju jättetrist. Och sen tvinna en blond hårlock mellan fingrarna fundersamt.

Hur jag än gör så rekommenderar jag boken. Den är lättläst och går att lägga ifrån sig och ta upp hur många gånger som helst utan att man tappar tråden - något som uppskattas väääääldigt just nu. Det är inte det att jag inte har tid att läsa, det är bara det att det går rätt trögt. Min lästimme på kvällen trumfas av överlevnadsinstinkten som skriker sov medan du kan, och jag är nere i max tio minuter innan jag slocknar.

Hoppas nästa bok vi väljer är lika lätt att ha och göra med.

*Väninnan = Anna Lindh

Min son

Mat, skägg och samkväm

Jag och Mannen sitter och tittar ikapp på Landet Brunsås på SVT Play.

Jag älskar Landet Brunsås.

Jag älskar de cynsiska inslagen.

Jag älskar Erik Haags hårväxt.

Programmet handlar om familjemåltiden och om att laga annan mat till barnen än de vuxna äter. Och jag och Mannen enas snabbt om att vi inte bara ska äta ihop varje kväll (och ha trevligt! jawohl!) utan vi ska också aldrig göra våra barn (minst en första femma men helst ett helt fotbollslag) otjänsten att laga speciell mat till dem. För som förstagångsföräldrar så tror vi såklart att vi kan göra precis som vi vill.

Kräsna barn!? BAH!

Rufus har förresten börjat med smakportioner nu.

Onsdag kl. 11.03

- It's mommy time! skriker SATS-instruktören och så är vi igång. Ett gäng mammor med sina bebisar som trotsat vädret och tagit sig till gymmet denna onsdag förmiddag för att köra ett babygympapass. Alla är pigga på det där sättet som skvallrar om att deras barn minsann sover om nätterna och det är därför de orkar gå på gymmet. Det är i alla fall min tolkning. Jag hade inte orkat om inte Rufus sov så bra som han gör...

Efter passet tar jag tillfället i akt och tar en promenad i solskenet. I en och en halv timme är jag ute. Rufus sover. Jag alternerar Lantz och Knattetimmen i iPoden. Solen är fullkomligt bländande. Inga men eller måsten. Jag går hem och bakar lite kakor.

Får det vara så här bra?

...men underbarast är ändå Rufus

Det är nästan något religiöst över att få klä sig i riktiga kläder ibland. Alltså, kläder som på intet sätt är anpassade för amning, barnvagnspromenad eller öppna förskolan. Kläder såsom klänningar utan omlott eller stretch, höga klackar, blusar med många knappar...

I fredags hade jag min första utekväll. Företaget bjöd på middag på lyxkrog. Sex rätter med vinpaket. Alldeles för bra för att vara sant.

Jag tackade självklart ja till att följa med. Den lilla detaljen att vår nappflaskeplan* gått i stöpet bekymrade mig inte alls, utan jag klädde mig glatt i den lilla grå (för övrigt perfekt klänning för kungabröllopet - sober, strikt, visar ingenting förutom hur smal min midja blivit... om man jämför med ett par månader sen alltså) och höga stövlar med klack. Jag hade inte kunnat amma i de kläderna ens om jag fått tiotusen spänn... Och lämnade en nytankad bebis med sin far i huset brevid där K av en händelse bor för tillfället.

Kvällen blev en succé. Vi pratade om vuxensaker, jag åt med två händer, ostörd och det var verkligen ett par härliga timmar där allt var som förut. När väl Mannen ringde för att meddela sonens långsamma men medvetna sammanbrott lagom till desserten tackade jag för mig och gick utan krusiduller hem och ammade. Utan att blinka. Det där "förut" är underbart, men underbarast är ju Rufus. Och allt annat kommer i andra hand.

Jag vet. Otroligt cheesy, men så sant som det blir.

Den här veckan är det i alla fall jag som är en extra bra mamma. Man blir det när man får lite tid för sig själv då och då. Det ska jag komma ihåg framöver.

*Nappflaskeplanen kokades ihop i mellandagarna. Jag och mannen bestämde då att vi skulle lära Rufus ta nappflaskan innan Avatar gick ner från biograferna. Så att vi skulle kunna se den tillsammans. Det har inte gått så bra om man säger så.

Grannar del 2

Apropå tidigare inlägg så känns det viktigt - nej! absolut nödvändigt - att göra en snabb uppdatering om vad mina grannar har haft för sig på sistone.

Uppdateringen handlar självklart om trapphusets eget kungapar; tidigare känt som det dysfunktionella paret*.

Veckorna efter mina spekulationer om huruvida mannen faktiskt trodde sig vara en indian hittade jag en mängd fjädrar i hissen. Fjädrarna var både färgglada och misstänkt lika småfågelfjädrar (sparv, mes) vilket enligt mig bara väcker fler frågor än besvarar dem...
Sedan dess har jag också kommit på dem med att rasta sin katt i trapphuset, röka i hissen och dagen till ära återvinna mina avlagda skor.

Japp. Du läste rätt.

För ett par veckor sedan kasserade jag mina gamla ill-röda moonboots eftersom de var helt trasiga invändigt och helt tappat sin charm. Idag får jag se kvinnan ifråga komma svassande i dem som om inget vore naturligare. Hon har tydligen återuppväckt dem från sin grav i grovsoprummet och dagen till ära bär hon dem med en lager-på-lager-kjol i bohemstuk, en skidjacka i bjärt blå färg samt en påse kattsand.

Jag fumlar efter mobilkameran men hinner inte föreviga detta modeorakel i återvunna skodon. Vissa saker är det kanske inte meningen att man ska föreviga?

* Hon - 20-nånting, blek, sinnesförvirrad. Han - 50 plus, överallt-rökare, Mc-ägare och tydligen indian.

Ytlig?

Idag kom jag på mig själv med att klä upp mig innan jag skulle träffa de andra mammorna på öppna förskolan. Med klä upp menar jag att jag inte tog på mig mina baggy jeans eller en sladdrig t-shirt med dregel på. Inte heller tog jag långkisarna (jag vill ju inte se tjock ut!).

Istället blev det mina tajta jeans och en svart (amnings)tröja. Svart förminskar ju som sagt. Detta toppades med lite mascara och en snygg tofs (som dog under mössan, men ändå).

Jag vet inte, men jag tycker det här är både roligt och väldigt, väldigt skrämmande...

Det fanns en tid när jag prioriterade snyggt före praktiskt, varmt och barnkräksvänligt. Men tydligen är den tiden förbi. För nu i alla fall. Men ändå. Klä upp sig. För att gå på öppna förskolan. Bara en sån sak.

Rufus hade i alla fall jättekul. (Längst ner till höger i bild.)

Lilla Duktig bjuder till fest

Det var länge sen jag var på fest. Tydligen håller vi inte på med sånt i vår bekantskapskrets längre. Är vi för gamla? För tråkiga? För "fina" för hemmafest?

Eller är det så att folk "glömmer" att bjuda småbarnsföräldrar?

Det kanske pågår värsta festen just nu! Utan mig!
I sådana fall skiter jag i er. Jag har det asbra här hemma i soffan med mitt dessertvin och blå sweatpants. Så det så.

Men. Nu jäklar ska här rustas för fest. Hemma fest. Med sprit. Och tema.

Jag älskar teman.

Vad sägs om detta?

Lördag 13 mars - Melodifestivalfinalfest

Surround, scoreboards, glitter och kanske en gnutta spandex.

Dresscode: Tänk Lena Ph. Gärna Dansa i neon från -87. Eller han Pontare med fjädrarna. Eller kanske hela EMD?

Ta med: Bubbel, tomtebloss och en överlägsen uppfattning om vad som är internationellt gångbart i 2010s jättefinal. Något som du gärna påpekar för alla.

Jag: Gör en scoreboard med plats för poäng, blandar färgglada drinkar och lovar att använda vår digitalbox' pausknapp om någon behöver gå på toa mitt i bidrag nr 5.

Lördag 19 juni - Kronprinsessbröllopsfest deluxe

Efter en eftermiddag i trängsel med kreti och pleti i gamla stan så tar vi oss hem och firar kronprinsessan V på egen hand.

Dresscode: Tiara, eller något annat prinsesslikt. Kanske en oversize brosch eller en kille vid namn Daniel.

Ta med: Din prins. Eller pappa kungen. Eller en tant som bryter på tyska.

Jag: Tänker inte anlita en stråkkvartett, men spelar några väl valda Spotify-listor och bjuder på sval dryck iklädd sober grå klänning och tiara med rosa fluff.

Sugen på att komma?

O.S.A. till mig så tar jag bort Rufus gossedjur från soffan och gör plats för dig.

Par-tey.

Den som har flest blöjor hemma vinner

Så här ser det ut på Rufus skötbord just nu. Vad du ser är inte ett, inte två, utan tre paket blöjor av diverse märken.

- Varför? Undrar du säkert. För det är väl inte så att man visar sin kärlek till barnen bäst genom hygienprodukter?

- Nej, självklart inte. Svarar jag då. Men målet är ju att alltid använda den bästa blöjan. Den som varken läcker, glappar eller luktar direkt. Sen ska den gärna inte kosta skjortan heller. Dessutom är vi småbarnsföräldrar knäppa i huvudet.

jh

Anledningen till blöjberget är att unge herr Rufus just gått upp till storlek tre. Och där Huggies var överlägsna ettor, var Libero de bästa tvåorna och nu... Nu vet vi inte. Än.

Borträknade är i alla fall Willy's eget märke. Pampers känns lite tunna och Libero... Libero funkar bra om det inte var för den photoshoppade ungen på paketet. Den (han? hon?) har fått stora, förföriska, våta ögon som antagligen ska få mig att sucka Aaaaaaaaaaaw! men istället får mig att kräkas lite i munnen.

Ibland är det verkligen inte enkelt det här med barn.

Tummen

Varför nappen inte funkar...

DNs hat mot småbarnsföräldrar - bara i mitt huvud

Vi har DN.

Mannen använder tidningen dagligen för att läsa serierna och sen lämna den i fina högar på toa. Själv läser jag På Stan och... inget mer.

Mitt icke-läsande beror inte på ointresse för Sverige och världen i stort. Haiti och Afghanistan har inte gått mig obemärkt förbi. MEN. DN är hopplös att läsa när man ammar. För det är ungefär bara då som det faktiskt går att läsa. Då, eller i sängen på kvällen. Och inget alternativ är speciellt bekvämt. Istället för att krypa upp bland kuddarna med en stor prasslig tidning så tar jag hellre en bok. Eller min iPod.

Först så tänkte jag att DN hatar småbarnsföräldrar. Men efter lite eftertanke så inser jag att så är det inte alls. DN har helt enkelt fattat att småbarnsföräldrar inte prioriterar att läsa morgontidningar. Småbarnsföräldrar bryr sig mer om bajsfrekvensen hos sitt barn, hur många tänder som kommit, hur många timmar som det sovs i tisdags, när öppna förskolan har korvgrillning osv. Därför trycks DN i ett omöjligt stort format i tusen delar. Utan hänsyn. Utan pardon.

Det enda småbarnsföräldrar är bra på med DN är att återvinna den. Jag är själv en mästare i DN-återvinning. Och det är alltid något...

Amningspsykos

Finns det något vackrare än när fem barnvagnsmammor simultant och utan ett ord stannar mitt i vägen för att kränga på sina respektive regnskydd eftersom de känt en droppe regn?

Det är nästan som poesi.

*suck*

Babysim

Det känns onödigt att skriva något här. Vissa saker är bara alldeles för söta för att kommentera.

Hinna med

Alla som tror att jag bara sitter hemma på dagarna och kollar på Alla älskar Raymond räcker upp en hand...

Nä, trodde väl inte det (alla älskar förresten inte alls Raymond, själv står jag inte ut med karln, och hans bror? uuurgh!).

Utbudet för föräldralediga är enormt om man bara ser sig om lite. Mammagrupper och öppna förskolor, sångstunder, yoga, gymnastik, rytmik, massage, bio, babysim och så gamla hederliga promenader. Allt iofs inte gratis, snarare tvärtom - men letar man lite så kan man komma undan rätt billigt (lite som Tradera...). För om det är någon gång i sitt liv när man inte direkt badar i pengar så är det nu.

Just nu går hela familjen på babysim tillsammans. På vardagarna går jag och Rufus på SATS Babygympa och på babymassage samt promenerar med mammagrupperna och hänger på öppna förskolan. Om ett par veckor ska vi börja på babybokprat, en sago- och sånggrupp på biblioteket med boktuggarpaus på schemat. Dessutom tänkte vi kolla in babyrytmik snart.

Det blir ganska mycket för en liten tremånaderskorv. Inte undra på att han sover så gott på nätterna...

Därför stannar vi inne idag och gosar. Man får det.

Rufus har däckat på golvet i omklädningsrumet på SATS efter gympapasset.

Oskulder

Senaste veckan har jag träffat två personer som (helt oberoende av varandra) berättat att de aldrig provat sushi.

...

Färga mig förvånad, men båda var i min ålder. I min värld äter alla sushi (utom Mannen som åt det precis innan VKS slog till). Snart finns det säkert barnmatsburkar med sushismak. Men tydligen så finns det ännu ett par sushioskulder där ute.

Där ser man.

Summan av lasterna är...

Just nu är det få saker som gör mig så glad som att öppna mejlboxen och se orden "Tradera - vinnande bud på auktion". Jag går i spinn! Det susar i öronen! Jag vill stå i fören på ett stort skepp och skrika "I'm the king of the world"!
Larvigt men sant. Men jag har blivit fast i Traderaträsket och låt mig berätta för dig; det är djupt, geggigt och oändligt tidskrävande. Och fast jag bara vunnit fem auktioner för en summa av 250 spänn (plus frakt) så har jag säkert budat på hundra saker. Bara för att det är så... beroendeframkallande.

Jag budar såklart på barnkläder. Till Rufus. I alla färger, former och storlekar. Och märken.

De säger ju att summan av lasterna är konstant.

Förr var jag en fullfjädrad nöjesrökare som gillade goda drinkar.

Nu är jag rökfri, dricker ett halvt glas vin då och då samt äter måttligt med godis (det sistnämnda måste ses i relation till hur lättillgängligt godis är just nu - jag går förbi godishyllan dagligen på ICA men avstår, har fikadejter med mammorna dagligen men tar bara en slät kopp kaffe). Dock hänger jag alltså på Tradera istället.

Summan av lasterna är alltså... Tradera?

Till minne av magen

Satt just och läste min kusins blogg.

Förut tjuvläste jag den, men nu när hon är på smällen så är jag tvungen att ge mig till känna och kommentera. För det är ju så mycket jag vill berätta för henne! Om hur underbart det är. Och fantastiskt. Och kul. Hur det förändrar ens liv. Och om hur mycket hon kommer att kissa.

Men, det är lätt att försköna graviditeten. Och även om jag själv mådde oförskämt bra i nio månader så finns det ett par saker som var jävligt jobbiga:

1) Kissandet. Det började med en extra gång varje natt och urartade till tre-fyra. Dessutom var jag tvungen att planera mina resor till och från jobbet så att de inte tog för lång tid:
- Okej, jag hinner med 15 minuter på H&M innan tunnelbanan som går 17.35. Då är jag hemma en timme efter senaste toabesöket och borde inte kissa på mig på vägen.

Nåde mig om det var stopp i tunnelbanan.

Det positiva med detta är att jag vet var Stockholms alla offentliga toaletter finns. Och hur mycket de kostar. Min plånbok var ständigt tung av fem- och tiokronor för just detta ändamål.

2) Ont i ryggen. I mitt fall hade jag bara ont ett par veckor på slutet. Men gawd! en sån förlamande värk! Jag kunde inte sitta, ligga eller stå. Enda sättet att göra det bra var att promenera (men inte för långt bort utifall jag skulle bli kissnödig) eller ligga på soffan med en massa kuddar bakom ryggen och äta praliner. Punkt.

3) Magen. Larvigt men sant. Som evig magsoverska så var den växande bulan ett stort problem. Jag sov extremt dåligt. Att ligga på stranden och läsa var också jobbigt (i-landsproblem?) eftersom jag fick kramp i händerna av att hålla upp boken. Och ligga på sidan på stranden i bikini? Nej. Vissa saker gör man bara inte.

På slutet var jag så trött på att inte kunna ligga på magen att jag tog till vad som helst. MarathonMia gav mig en badring som jag kunde placera magen i om jag ville ligga på rygg, men jag hittade på ett ännu smartare sätt...

Hur som helst. Nio månader går väldigt fort. Sen glömmer man bort det jobbiga och får gosa bebis hela dagarna. Sweet!

Det här med snön

Det här med att snön kom tillbaka sätter käppar i hjulen för mina dagliga långpromenader. Alltså bokstavligen. Eller... inte käppar. Men det är jävligt tungt att dra en vagn runt i snödrivor och modd i en och en halvtimme.

Självklart försöker jag vara sådär (äckel)positiv och tänker att; Hey! All träning är gratis träning! Och faktum är att om det fortsätter så här så kommer jag att ha Madonna-armar innan påsk. Tyvärr kommer jag inte att kunna visa upp dem för någon eftersom jag skrämt bort alla med det moln av svettlukt som konstant omger mig.

Men ändå. Madonna-armar.

Inte dåligt av framtida mig.

GULINS

Är det någon som minns klädkedjan Gulins?

Såg just på Tradera att Gulins kläder numera säljs under kategorin vintage.

Neonrosa. Axelvaddar. Viscose.

Men vintage?

Jag kommer inte ens på något fyndigt att skriva. Jag tänker bara sitta här och tänka ömma tankar om min neongula minicall från Motorola.

R.I.P. din lille rackare.

Man vet att man är sjuk när man handlar alla sina varor i gång 8 på ICA.

Vinterkräksjukan har slagit till hemma hos oss.

Fruktsoppa, nyponsoppa, blåbärssoppa och kräm:

Mat för det fina folket som inte vill kasta upp mer!