Tre dagar kvar nu. Sen är det soliga Thailand för hela slanten.
Lägenheten är städad. Väskan är provpackad. Bilen tvättad. Ett par nya pocketböcker inköpta. Pengar växlade. Och så helt plötsligt så ringer Pappan. Han ringer bara för att säga att han är deprimerad och att jag borde veta om det.
Det är såååå orättvist.
Här går man omkring på små moln och någon bara måste regna ner en. Och dessutom ens egen pappa. Okej att han är sjukskriven sen Dackefejden. Okej att han är deprimerad. På riktigt. På papper dessutom. Men måste han ringa mig tre dagar innan drömsemestern för att berätta exakt hur dåligt han mår?
Den nästan-packade resväskan (rosa såklart) verkar så otymplig och full med strunt nu. Jag tappade helt enkelt lusten. Bara sådär. Tänk så lite det behövs. Tänk så lätt det är att sprida sin sinnestämning. Det ska jag komma ihåg. Imorgon ska jag göra fem personer glada. Genom att vara glad. Dock inte min pappa. Så det så.
4 kommentarer:
Ditt hjärta är så stort. Men du mår bäst av att bara få vara du nu. Låt pappas problem stanna hos pappa. Du kan stötta senare, när du känner att du har tid och lust.
Du är värd din drömsemester. Du behöver din drömsemester. Och Gurra med. sådetså!
Men först - BP! 06:45.
Gulle dig.
Vi ses på BP imorgon då!
Du ska ta och njuta riktigt mycket av din Thailandsresa! Vardagen härhemma finns kvar när du kommer hem, och din pappa lär inte må bättre av att du stannar hemma och mår dåligt tillsammans med honom!
Hoppas du får det underbart!
Skicka en kommentar