Att bli utelåst är ungefär som att vara sjukt godissugen, ha en godispåse, men det är en glasskiva mellan dig och den, så du kan inte nå den. Stryk det. Det är precis så det är. Fast mellan mig och allt jag önskar jag hade (min säng, möjlighet att gå på toa, en kopp kaffe) är det en låst dörr.
Hur hände det här frågar du säkert dig?
Jo, det är en mycket bra fråga. Tyvärr vet jag inte svaret. Det enda jag vet är att min nyckel låg kvar i fickan på mina shorts (som jag valt att inte bära), vår extranyckel låg hemma hos Svägerskan (som semestrar på Åland) och Mannens nyckel försvann någonstans mellan parkeringsplatsen i Farsta C och födelsedagskalaset i Haninge. Och även fast vi körde bilen fram och tillbaka samma väg och letade i både papperskorgar och soffor så fanns där ingen nyckel.
Tre timmars letande, en låssmed och tusen kronor senare så kom vi i alla fall in i lägenheten. Frågan är om jag någonsin lämnar hemmet igen? Jag är tveksam.Vår nuvarande enda nyckel sitter numera på en sån här telefonsladd i rosa plast för maximal synbarhet.
All in all - bajs.
5 kommentarer:
Ja men verkligen gaaaaah! Jag låste mig ju oxå ute för ett tag sen, men som tur var hade en kompis en extranyckel. Det är ju helt sjukt frustrerande. Man blir så arg på sig själv, och till ingen nytta. Nyckel kring halsen kanske? ;)
Saaatan vad irriterande jobbigt!
Det är därför jag är gift med en låssmed. Vet du hur många drinkar man får för tusen spänn?
Mia: Rub it in why don't you?
Fråga: Hur många gånger har du varit i behov av en låssmed? (för att öppna en dörr) Blir man slarvigare om man har en låssmed till hands?
BTW, det här är min första - OCH SISTA gång.
Okej. Jag har kastat min handväska med hemmanyckel OCH cykelnyckel i Stockholm Ström - Räknas det som behov?
Skicka en kommentar