Man ser det inte på mig. I alla fall inte på några decimeters avstånd. Kanske vääääldigt nära, annars så kan man inte ens ana det. Men idag har jag en riktigt ruskig fuldag.
Jag visste det redan när jag vaknade imorse. Jag kände mig stel i kroppen (träningsvärk i ben och axlar), lite för varm, torr i ansiktet, inga kläder från garderoben passade, lite för kall, lite för tjock, flottigt hår, blek, icke-existerande ögonbryn, röda blemmor i ansiktet, utväxt i håret, trött och ful, ful, ful.
Jag släpade mig till jobbet. Tunnelbanevagnen luktade illa och högen med saker att göra var högre än vanligt. Besökte tandläkaren och hade hål som ska lagas på måndag. MISÄR.
Men sen kom lunchen. Solen sken över Stockholm och plötsligt stod det klart för mig vad som behövdes göras: Jag behövde shoppa. Ett uppdämt behov sköljde över mig som en perfekt surfvåg. Shoppa sig vacker? Varför inte?
Och faktiskt så funkar det! Jag kom tillbaka till jobbet med fuktkräm, hårfärg, plackers, deo, cerat, näsdukar och en hel drös med varuprover på olika ansiktskrämer som jag tiggde till mig på Apoteket och Åhléns. Och vet ni? Jag är en lyckligare människa. Jag lovar.
7 kommentarer:
Men det är ju inte tisdag idag?
Jag håller iallafall inte med dig i din beskrivning. Är du säker på att det inte var mig du skymtade bakom dig i spegeln?
Vad skönt att fuldagen blev en snyggdag istället :)
Jag hade den ultimata fuldagen igår. Jag kände det hela dagen, men fick det på allvar bekräftat på snabbmatsstället där tjejen som kanske var tre år yngre än jag kallade mig tant. På fullt allvar.
Hon jobbade där. jag åt. och hade fuldag. Så. Då har vi utrett det...
Shit va bra. Jag var så förvirrad där ett tag... Men det var ju inte ens tisdag? Vad hände?
Skicka en kommentar